Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Böcker, tranor, livet...

TankarPosted by Lena Öst 2019-04-30 16:47:41
Först tänker jag knyta ihop säcken när det gäller ett tidigare inlägg om böcker. Jag är en flitig lyssnare av böcker. Idag finns många nätbaserade sajter där man kan lyssna på böcker och jag tror att de är ganska likvärdiga. Jag använder Storytel, gillar deras utbud och appen är otroligt bra. De har alltså en prenumeration och jag betalar en månadskostnad och kan ladda ner hur mycket jag vill. Har även Adlibris app där jag köper varje bok och laddar ner den, sedan finns den i mitt bibliotek.

Här kommer några tips på deckarserier att följa. Vi känner alla till Henning Mankells Wallanderserie som utspelar sig i Ystad. Camilla Läckberg som förlagt händelserna till Fjällbacka, för att inte tala om alla mord som utspelas på Gotland. Nu vill jag peka på några helt andra miljöer:

Solveig Vidarsdotter, som låter handlingen ske i Gäddede.
Jonas Moström, Sundsvall.
Kant & Gustafsson, Sigö som ligger i Roslagskusten. De har dessutom en huvudperson som fyllt 60!!!
Till sist Elly Griffith, som skriver om arkeologen Ruth Galloway.


Dagens sågning blir Camilla Läckbergs senaste bok En bur av guld. Temat i boken är hämnd, och det är i och för sig intressant och spännande. Men huvudpersonen är inte alls trovärdig, författaren försöker driva upp ett tempo som bara får historien att kännas hafsig och slarvigt skriven. Miljön i boken är väldigt främmande för mig, men det kan ju vara intressant med nya miljöer, dock blir det bara ännu mera främmande och overkligt. Skärpning Camilla Läckberg!

Nu över till verkligheten. Våren har kommit och det känns nästan som sommar. Nu kommer det nog ett bakslag senare i veckan. Som prognosen ser ut kan det till och med komma snö.
För några veckor sedan tog vi husbilen ner till Hornborgasjön och Trandansen. På vägen ner gjorde vi en avstickare till sjön Tisnaren. Det är tydligen en rastplats för bland annat sångsvanar.
Väl nere vid Trandansen umgicks vi med ca 20 000 tranor och flera kom flygande.
Trandansen vid Hornborgasjön har stått högt upp på min lista - och nu har vi varit där. Det var ganska kyligt då i början av april så det samlades väldigt många tranor, tror de var uppe i 32 000 som mest. Tydligen vill de ha varmt och fina uppvindar innan de drar vidare. Dessutom blir de ju matade, så de passar väl på att äta upp sig.

Vi har faktiskt gjort en tur till med husbilen. Vi åkte upp till Umeå och besökte Nolia Trädgård. Naturligtvis besökte vi även barn och barnbarn i Umeå och Lycksele.
Under dagarna vi var borta har all snö smält bort här hemma. Det var oroväckande höga vattenflöden längs vägen när vi åkte hem.
Blir det nu kallare så kanske det stannar upp. Tänk om snösmältningen i fjällen också tar fart, då kan det bli riktigt spännande.
Jag ska väl ta itu med vårbruket här hemma nu, kratta, rensa i rabatterna och allt det där som ska göras i maj.
Ska försöka att hålla igång bloggen i sommar. Men om jag slarvar så följ mig på Instagram där jag lovar att vara flitig.

Vi står inför en del förändringar i våra liv... få se vad det leder till!? smiley
Det första vi ska göra i alla fall är att byta husbil!!! Så idag har jag plockat ur och städat vår gamla trotjänare.
Jag har litet svårt för förändring, men samtidigt är det spännande. Så nu får det bli en dikt av Karin Boye som handlar om livets resa... och ännu får jag hänga med!

Så drivs vi...


Så drivs vi, vilsna själar, fram
från lägerbål till lägerbål,
vet ingenting om nästa rast
och ingenting om resans mål -
vet, att här växlar natt och dag,
tung kväll och väldig soluppgång,
och all vår resa än syns kort
och än för obarmhärtigt lång.

Jo, vi vet mer; en sömnlös natt
lyssnar vi tyst i hemlig skräck
in i vårt inre, till ett sorl
som av en underjordisk bäck
eller en snäckas svaga sus,
där ändå hela havet hörs,
och i vår bävan slutar vi
att fråga vilken väg vi förs.

Så drivs vi, vilsna själar, fram
från lägerbål till lägerbål,
vet ingenting om nästa rast
och ingenting om resans mål,
men känner att vårt hjärta dras
oemotståndligt utan val
in mot ett okänt hemmets hav,
som sorlar djupt i snäckans skal.


  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Lennart 2019-05-02 14:19:50

Fin dikt! Hornborgasjön var en fantastisk upplevelse, vi var där 27/3. Kan nog bli flerbesök. Ha det så bra!

Posted by Pia 2019-04-30 19:30:27

Den här gången tog sorgen och oron över när jag läste dikten, lät tårarna trilla. Tack Lena! ♥️♥️