Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Sensommar

TankarPosted by Lena Öst 2017-09-06 12:05:23
Jag vill inte riktigt erkänna att hösten kommit. I år är allting så sent, det är liksom en fördröjning av sommaren. Vissa växter har precis slagit ut... inte kan det väl vara höst då?
Den gamla stamfuchsian är som allra finast nu. Och snart måste jag repa av alla blad och knoppar och ställa den mörkt och svalt för vintern. Fuchsia är förresten en fantastisk blomma, den gillar ruskväder och trivs bäst i halvskugga.

Just övervintring av växter är annars ett stort problem. Vi har ett förråd som vi brukar förvara våra växter i. Där är ca +7 grader vintertid och ett fönster. Nu har käre Håkan städat förrådet och snickrat hyllor. Han har även beställt belysning just för övervintring av växter. Vi ska sätta en timer som ger "solljus" 10 timmar vintertid. I förrådet hamnar olivträdet, timjan, pelargoner och chiliplantor. Under hyllorna i mörker hamnar just fuchsia, afrikas blå lilja, dahliaknölar och klövrarna.

Under vintern ska vi fundera över om vi kanske ska bygga ett orangeri i den här stilen
OBS, bilden är hämtad från alltomuterum.com
Det är livsviktigt att ha drömmar och det är en av våra drömmar. Då skulle vi kunna ha citrusträd, fikon och druvor. Även stora hibiskusar och bouganvilla. Ha.... plocka Medelhavet till Jämtlandsfjällen!!

En sak har vi ju inte riktigt tänkt på... det kräver massor av vattning på sommaren och vi som vill åka husbil också!!!

Vi har tagit en del turer även i sommar. Startade säsongen med en tur ner till Skåne.
Jag är ju norrlänning i själ och hjärta, men det hindrar inte att jag tycker att Skåne är väldigt vackert. Vi såg fram emot rhododendronblomningen i Norrviken och Sofiero, men det var en sen vår även i Skåne, så det hade inte riktigt kommit igång.
Naturligtvis tog vi en tur över till Danmark och där åt jag för första gången det berömda danska smörrebrödet.

Förra sommaren besökte vi östra sidan av Skåne, det berömda Österlen. Nu åkte vi på den västra sidan.
Vackra solnedgångar finns överallt.

Vi har gjort en del mindre turer, bland annat åkte vi en bit av kustvägen söder om Sundsvall. Vi stannade ett par dagar i Galtström och tittade på det gamla bruket. Gammal industrihistoria intresserar oss väldigt mycket. Gillar att gå omkring och fantisera över hur det såg ut när allt var i gång och hur människorna såg ut, vilka framtidsplaner och drömmar de hade. Det är en hisnande tanke att kanske någon går omkring i mina fotspår om hundra år och undrar vilka mina drömmar var!!
Det var också några av sommarens allra finaste dagar med sol och värme.

Det har också blivit en resa norrut då vi besökt våra kära barn med familjer. Det är ganska praktiskt att vi båda har barn som bor "åt samma håll." När vi var i Umeå gick vi på Noliamässan i två dagar och tittade på husbilar och annat roligt.
I Lycksele tog vi en promenad till "vår kyrka." Det har snart gått två år sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust. Och just nöd och lust är väl vad livet består av.... Jag jobbar hårt med mig själv att försöka ta vara på varje dag. När det händer jobbiga saker runt omkring mig brukar jag bara vilja att tiden ska gå så att allt ska bli bra igen. Men då blir ju dagarna bara en transportsträcka och inget liv. Idag finns det ett modernt ord, mindfulness, som nog är väldigt bra att utöva men svårt i praktiken.

Ett sommarminne fullt av glädje och mindfulness är när vi fiskade i "min fors," Malåforsen.
Här känner jag varenda sten och hälla, känner till stigarna. Här vet jag var jag ska kasta ut och var harren står.
Inget passar väl bättre än att citera Euskefeurat:

Det är hit man kommer när man kommer hem

Klockan gick mot fem och det regna lite grann
snart skulle natten gå mot dag.
Vi satt vid elden och prata med varann
Erik, Johan, Andersson och jag
Dimman kröp sakta iväg över sjön
o storlommen ropa nånstans
Jag såg i Eriks drömmande blick
hur lågorna trådde sin dans.

Det är här man känner hur stigarna går
man vet vem som är släkt med vem.
Det är här man vet var gäddorna står
Det är hit man kommer när man kommer hem.


Ja ändå, sa han, fast vi har det bra
o trivs ganska fint där vi bor,
ändå, ska du veta så ångrar jag
o förbannar att man var så dum o for
Men man hade ju ingenting att välja på
o man tänkte bara stanna några år
Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
o det blir svårare för varje år som går

Då, när vi for var ju ungarna små
ja Kristoffer skulle fylla tre,
o Kajsa hon hade inte ens börjat gå
den hösten vi flyttade dit ner
Nu har ju dom hunnit växa så pass
att dom hunnit rota sig där
så nu får man tvinga dom med sig varje år
Ja du vet vilket helvete det är


O man tycker det var nyss som man gick här o bar
hässjevirke när farsgubben slog
Vem vet nu hur ofta det blir att man far
hitopp nu sen även morsan dog
Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and

Tjärveden sprakade, knastrade o brann
Det doftade av kaffe, skog o rök
Vi satt där vi elden o teg med varann
o någonstans i öster gol en gök
Det gick en stilla krusning över sjön
Natten hade åter blivit dag
Det var den första dagen i resten av vårt liv
Det var Erik Johan Andersson o jag









  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post223