Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Januari

TankarPosted by Lena Öst 2016-01-22 16:08:30
Jag har citerat Håkan Nesser tidigare, men jag gör det igen:
"Ingen månad kan som januari pågå i evighet," så inleder han sin bok Flugan och Evigheten. Och jag kan inte annat än hålla med. När julhelgerna är över och vi har firat det nya året och sedan klarat av Trettondagen, då händer det. Det är någon som slänger ut en tung dragg från båten och det blir tvärstopp. Dagarna går sakta, de är mörka och kalla, tunga och trötta. Idag skriver vi 22:a januari och ännu återstår det nio dagar av denna månad.
Men mitt i allt så känner jag mig rätt så nöjd just nu. Vi har ju fått så pass mycket snö att den där ruggiga ishalkan är borta. Idag kunde jag faktiskt gå ut på en promenad, solen sken och kylan nöp tag i kinderna. Tidigare har jag fått nöja mig med gåbandet i vardagsrummet. Jag brukar gå till SVT:s morgonprogram och peppar mig själv med: "Håll ut till nyheterna... Kolla in vädret först... Fem minuter till..." osv Men inget går upp mot en promenad i det fria, gärna med kameran på axeln. Dessutom har jag köpt spikskor, så nu kan jag inte skylla på halkan.
Och nog tycker jag väl att solen står liiitet högre på himlen nu och vi får tända lamporna liiitet senare på eftermiddagen.
Jag var inte ensam på min promenad. Här fanns spår av både älg och rådjur. En kväll när Håkan skulle ta in "kvällsveden" kom en älg släntrande tvärs över vår tomt. De stod och tittade på varandra ett tag innan den fortsatte in i skogen. Jag tycker det är roligt med de vilda djuren inpå knutarna och har till och med lagt ut gamla vissna tulpaner till rådjuren.
Så avslutar jag med en bild av "vårt fjäll" Välliste. Det glimrade så fint i solen och kanterna mellan fjäll och himmel suddades ut.
På tal om himmel så var jag ute och tittade på stjärnorna för några kvällar sedan. Det var både månsken och norrsken som gjorde stjärnorna ganska bleka, men jag uppfattade både Karlavagnen och Orion. Norrskenet brann tvärs över himlen och det fladdrade fram och tillbaka. Inför stjärnhimlen blir jag ganska liten och det är bra att känna så ibland.

Karlavagnen

Karlavagnen är mycket nära,
den står alldeles om hörnet,
jag undrar, vem som ställt den där.
Kanske någon, som känner sig hemma här
och som tänker stanna,
tills dagen gryr.

Bo Setterlind

  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post205