Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Funderar på...

TankarPosted by Lena Öst 2015-11-13 11:32:12
... om snön ska komma snart. Men de har faktiskt lovat det idag. Jag är väl ingen stor vän av snö, men nu är det ju snart första advent och det är så mörkt.
Ok, nog finns det en del ljusglimtar, som när Håkan fångar soluppgången medan jag ligger och sover. Hans nya Samsungmobil är riktigt bra!!!
Visst är det vackert med grävskopans silhuett mot himlen medan dimman ligger tung över Indalsälven. Egentligen bor vi så grymt vackert att det nästan gör ont.

Igår var jag iväg och tog influensasprutan. Förra vintern verkade nog inte riktigt vaccinet, jag hade då en enda lång förkylning som började i mitten av december och höll i sig över min födelsedag i slutet av maj. Vet inte vad som hände, men jag har nog väldigt dåligt immunförsvar. Nu pressar vi vitlök över maten och försöker att göra allt vi kan för att det inte ska upprepa sig. Funderar på att även vaccinera mig mot pneumokocker, det kan i alla fall inte skada... hoppas jag.
De flesta som fotograferar har månen som objekt och jag har gjort ett flertal försök. Det är inte lätt att hitta rätt inställning i kameran, men jag ger inte upp. Jag är nog ute igen vid nästa fullmåne tillsammans med varulvarna och ylar.

Under Allhelgonahelgen hade vi kärt besök och naturligtvis måste vi skaffa en pumpa att gröpa ur. Agnes lyckades med bravur.
Nu när jag tittar på bilderna så är de ju väldigt mörka och jag hoppas att nästa blogginlägg ska visa snö och ljus.

Funderar mycket över situationen i världen just nu och känner mig väldigt maktlös.
Jag känner oro för den enskilda människan som drabbats och oro för landet Sverige och hur mycket vi ska orka med.

Aldrig kan själens

Aldrig kan själens
längtan stillas,
icke jordens riken,
brusande städer
och havens glans
förmå att lindra
dess eviga oro.

O, vem spelar
dessa toner,
denna svidande musik
på mitt hjärtas
strängar, spända
alltid, alltid
alltför hårt?


Vilhelm Ekelund

  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post199