Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Lurad

TankarPosted by Lena Öst 2015-06-08 13:15:14
Maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne. Så brukade mamma säga och jag ska erkänna att jag vet inte riktigt innebörden av orden. Men Maj, min egen månad, har lurat mig ordentligt. Kyla, regn, ingen sol alls och så en envis förkylning. Så har min maj varit. Även om jag är en inbiten norrlänning så önskar jag att jag varit i Skåne, för där har väl i alla fall termometern orkat över 10 grader.
Påskliljorna har just slagit ut och igår klippte vi gräset för första gången. Men björkarna är inte fullt utslagna ännu. Naturligtvis var jag övermodig och tröttnade på att ha uterummet fullt av krukor, så jag ställde ut växterna alltför tidigt. Vårt lilla träd for illa, men jag hoppas att det repar sig. Fuchsiorna däremot klarar ju ruskväder, tack och lov.
Rosorna klarar också kylan, men de stannar ju av. Afrikas Blå Lilja och pelargonen däremot trivs inte så bra. De står mot väggen och får ju en del värme från den, men de är nog ganska sura på mig. Jag blir så arg på mig själv. Här kämpar vi och övervintrar växterna och så ställer jag ut dem för tidigt!!! smiley
I rabatten här på baksidan har det mesta kommit upp och det är faktiskt liv även i Klematisen.
Vi har ett litet projekt i år. Vi ska göra en liten bäck som mynnar ut i vår damm. Igår var det uppehållsväder för första gången på länge, så då påbörjade vi jobbet. Visar bilder senare när det är klart.

Höjdpunkten i maj var när vi tog husbilen ner till Norrköping. Där stämde vi träff med våra husbilskompisar från Studseröd och vi besökte även husbilsmässan. Och är vi i Norrköping träffar vi naturligtvis dottern med familj. Vi tog en promenad i "Rhododendronallén" längs Strömmen.
Ja, jag hoppas verkligen att värmen kommer även hit till Jämtlandsfjällen. Nu känner jag mig mest trött och frusen.

På min käre Håkans födelsedag nåddes jag av ännu ett så sorgligt dödsbud. Livet är verkligen inte rättvist, och inte döden heller. Jag känner bara att det är så viktigt att njuta av dagen. Och att inte skjuta upp roliga saker, utan göra det som ger glädje och som är viktigt. Jag hoppas verkligen att vi kan pricka av någon punkt i vår "att-se-lista."

Det får bli Verner von Heidenstam som avslutar idag:

Vi människor

Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post193