Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Femte Årstiden

TankarPosted by Lena Öst 2016-03-02 15:47:01
Nu är vi i mars månad och då börjar Vårvintern. Det är när solen står högre och reflekterar sig i den vita snön och börjar värma oss. Då blir det full fart här i fjällvärlden. Det är skidåkning på längden och tvären, skoteråkning, korvgrillning och isfiske. Ja, och så förstås AfterSki.
Den här veckan har Mälardalen sportlov så då håller vi oss ifrån Åre och de andra populära platserna. Det lönar sig inte att försöka surfa med mobilen för det är alldeles för trångt i luften.
Vi går också och kikar på termometern i uterummet. Snart kan vi inta lunchen här ute, bara solen lyser så värms det upp snabbt. Vi kan också börja plocka ut våra övervintrade plantor.
I slutet av april brukar det se ut ungefär så här i uterummet. En kö av krukor som väntar på att flytta ut. Vi har ännu inte riktigt bestämt hur stor odling vi ska ha i sommar eftersom vi också vill åka husbil. Nu blir det första sommaren som vi båda är lediga. Men kommer tid kommer råd.
Åter till Vårvintern. Här lyckades jag fånga takdroppen från hönshuset på en suddig bild. Men den inger hopp om att "svarthålet" är över.

Sedan jag bloggade sist har jag tillbringat två veckor i Norrköping hos mina barnbarn. Jag har varit där och "tagit emot" fyran. Nej, jag har mest varit sällskap åt de andra tre. Och, så roligt det är! De är tre olika personligheter och tvååringen blev väldigt förtjust i mormor. Lovar att det är ömsesidigt!

När jag kom hem har det varit livligt utbyte klasskompisar emellan på facebook. Vi har bildat en sida som heter "Vi som gick i skola i Gargnäs på 1950 -60 talet." När jag då botaniserade i gamla foton hittade jag detta på mig själv.
Skickade det till mitt barnbarn, fyra år. Hon trodde att det var en bild på henne. Så nog har generna gått vidare!

Avslutar med en del klokskaper:

Kärlek kan inte köpas för pengar, men de ger en god förhandlingsposition, Oscar Wilde

Den som inte kan vara ett gott föredöme, kan ju alltid vara ett varnande exempel, Catherine Aird

När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt. Det betyder att det är du som ska ro, Vilhelm Moberg



  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post206

Januari

TankarPosted by Lena Öst 2016-01-22 16:08:30
Jag har citerat Håkan Nesser tidigare, men jag gör det igen:
"Ingen månad kan som januari pågå i evighet," så inleder han sin bok Flugan och Evigheten. Och jag kan inte annat än hålla med. När julhelgerna är över och vi har firat det nya året och sedan klarat av Trettondagen, då händer det. Det är någon som slänger ut en tung dragg från båten och det blir tvärstopp. Dagarna går sakta, de är mörka och kalla, tunga och trötta. Idag skriver vi 22:a januari och ännu återstår det nio dagar av denna månad.
Men mitt i allt så känner jag mig rätt så nöjd just nu. Vi har ju fått så pass mycket snö att den där ruggiga ishalkan är borta. Idag kunde jag faktiskt gå ut på en promenad, solen sken och kylan nöp tag i kinderna. Tidigare har jag fått nöja mig med gåbandet i vardagsrummet. Jag brukar gå till SVT:s morgonprogram och peppar mig själv med: "Håll ut till nyheterna... Kolla in vädret först... Fem minuter till..." osv Men inget går upp mot en promenad i det fria, gärna med kameran på axeln. Dessutom har jag köpt spikskor, så nu kan jag inte skylla på halkan.
Och nog tycker jag väl att solen står liiitet högre på himlen nu och vi får tända lamporna liiitet senare på eftermiddagen.
Jag var inte ensam på min promenad. Här fanns spår av både älg och rådjur. En kväll när Håkan skulle ta in "kvällsveden" kom en älg släntrande tvärs över vår tomt. De stod och tittade på varandra ett tag innan den fortsatte in i skogen. Jag tycker det är roligt med de vilda djuren inpå knutarna och har till och med lagt ut gamla vissna tulpaner till rådjuren.
Så avslutar jag med en bild av "vårt fjäll" Välliste. Det glimrade så fint i solen och kanterna mellan fjäll och himmel suddades ut.
På tal om himmel så var jag ute och tittade på stjärnorna för några kvällar sedan. Det var både månsken och norrsken som gjorde stjärnorna ganska bleka, men jag uppfattade både Karlavagnen och Orion. Norrskenet brann tvärs över himlen och det fladdrade fram och tillbaka. Inför stjärnhimlen blir jag ganska liten och det är bra att känna så ibland.

Karlavagnen

Karlavagnen är mycket nära,
den står alldeles om hörnet,
jag undrar, vem som ställt den där.
Kanske någon, som känner sig hemma här
och som tänker stanna,
tills dagen gryr.

Bo Setterlind

  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post205

Gott Nytt År

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-31 14:50:09
Så här på årets sista dag brukar man skriva krönikor över året som gått. Och sedan fylla på med förväntningar inför det nya året.

Mitt år började i moll och slutade i dur.
Året som gått har bestått av väldigt stora svängningar.

På vårvintern försvann några personer som betytt väldigt mycket för mig och det kändes tungt och orättvist. Men samtidigt så påminns jag om min egen dödlighet och att det gäller att vara glad och nöjd åt det jag har. Att inte låta mig påverkas så lätt av vad andra människor gör och säger, utan sträcka på ryggen och vara stolt över mig själv.
Jag är så glad åt resorna som vi gjorde i somras. Våra resor med husbilen är verkligen en stor lycka. Just det att vi har med oss "vårt hem" med alla saker vi behöver gör att vi känner oss hemma överallt. Sommarens resa norrut gick liksom i temat gruva och kraftverk. Tänk att vi kunde pricka av en post på vår "Att se lista."
Jag blir aningen beklämd när jag tänker på alla samhällen som byggdes upp och sedan revs och flyttades. Nu återstår i bästa fall en anslagstavla med en skiss över hur det såg ut och så några skyltar.
Oroar mig också över vad som händer med glesbygden i vårt land. Kommer det att finnas några byar kvar om femtio år?

På bilden ovan ser ni Varnhems klosterkyrka. Vi stannar ofta vid kyrkor och övernattar när vi åker husbil. Där är det ganska så lugnt och skönt.

Årets största händelse är i alla fall julaftonen som började så här fint med soluppgång över Hotell Lappland i Lycksele.


Och sedan årets höjdpunkt när jag blev Fru Palmqvist.

Nu är jag inte rädd längre. Visserligen har jag inte vaccinerats mot sorger och motgångar, men jag är inte ensam. Kanske att nästa år också består av stora svängningar, men då får vi säkert också de krafter vi behöver just då.

Vilka förväntningar har jag då på 2016!? Jag önskar mig "någorlunda" hälsa. En smärtfri dag har jag inte haft på 25 år, så det tror jag inte på, men gärna inte värre i alla fall. Hoppas att vi får göra många resor till sommaren och upptäcka nya platser. Hoppas också att vi får en fin sommar så vi kan hålla på i trädgården. Dessvärre har vi ett måleriprojekt som vi absolut måste ta tag i, suck...
Kort sagt så önskar jag att vi får ett helt underbart pensionärsliv!

Vill också önska alla läsare Ett Gott Nytt År med en dikt av Siv Edström som handlar om små barnahänder:

En liten barnahand

Av våra barn å barnbarn
får vi verkligen blommor
medan vi lever
som det i visan står
Att få en näve löv
eller blommor
utan stjälkar
ar ett minne som består
En framsträckt liten hand
med några blomster i
Barns armar runt om halsen
äkta kärlek finns däri




  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post204

God Jul!

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-22 11:18:02
.........................En riktigt God Jul till alla läsare. Ta vara på helgen!.........................





  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post203

Motlut

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-16 10:37:31
Idag är det plusgrader igen, halvklart och vinden rör på trädkronorna. Känner mig aningen låg och oföretagsam. Jag har hela dagen framför mig, men vet inte riktigt vad jag ska göra av den.
Det syns inte så bra på bilden, men vi har satt upp ett nät med ljus i vår spaljé. Riktigt fint när det lyser i mörkret. Apropå mörker så har vi ju snart klarat av första delen av svarthålet. 22:a december 05.48 infaller vintersolståndet i år, då är alltså årets kortaste dag, sen börjar dagarna så smått att bli längre. Men jag tycker inte att jag märker någon skillnad förrän i slutet av januari.
Det har varit många halofenomen i vinter och även mycket norrsken. Jag har sett massor av fina bilder på just norrsken, men själv har jag inte ens försökt att fotografera. Jag satt och kollade på facebook häromkvällen och där stod att stora delar av Norrland brann. Skyndade mig ut, men det var mulet hos oss. Däremot lyste hela himlen i nordväst... det var i Åre som de körde snökanonerna i full belysning. Ok, också en form av norrsken!

Ja, inte har då energin infunnit sig medan jag suttit och skrivit. Jag kanske helt enkelt inte ska göra någonting idag. Det är också en konst!
Jag vet att jag har som ordspråk i början av min blogg Frida Sigurdardottirs tänkvärda ord:
Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen. Men jag har så svårt att förstå varför jag aldrig får vara riktigt glad. Snart vågar jag inte, av rädsla för bakslaget.

Skickar med en dikt som kanske präglar min sinnesstämning idag. Dikten är skriven av Ann-Katrin Eriksson och finns i antologin "Ur svenska hjärtans djup."

Ibland kommer
det över mig

alldeles nära
tätt intill

min längtan
min innersta
eviga längtan

se mig -
hör mig

Jag finns här
alldeles nära
tätt intill.







  • Comments(5)//lenasblogg.lenaost.se/#post202

Santa Lucia

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-11 13:18:32
... Men Hej och Hå till alla som är ute och lussar. Sätt broddar på skorna! Här har vi så otroligt halt. Det har regnat och blåst och varit plusgrader nu i flera dagar. Vart tog vår fina vinter vägen?
Som tur är för oss så är Gunnar ute och sandar mest varje dag, annars tog vi oss inte fram. E14 däremot är det tydligen ingen som sköter alls, och det ska vara "navet" här i västra Jämtland. Jag vet inte hur många avåkningar det har varit strax väster om "vår" korsning. Usch!!!

Här hemma gjorde vi advent för ett par veckor sedan, så det blir inget extra till lucia. Jag vill istället visa några blomster som inte är julblommor.
På köksbordet tronar en rosenbukett inköpt på ICA. Den är jättefin. Sen har vi två blommande orcidéer och det är en tredje på gång. Den är av en annan sort och jag är väldigt stolt över att den blommar om. Visar den senare när den slagit ut. Ja, sen kom det även med en julgrupp. Hyacinter i plåtburkar!

Det blir en kort "krönika" idag eftersom min vänstra hand värker så jag går nästan bet på att skriva. Men det blir säkert bättre.

Avslutar med att visa en bild på vår kära lussekatt och önskar er en fin helg!



  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post201

Vitt vitt

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-04 16:04:26
Ja, den är här nu, snön som gör att kvällarna blir litet ljusa. Alla adventsljus hjälper också till och en solig dag är det så vackert att det nästan gör ont.
Vi brukar ta bilen och åka nån tur i omgivningarna, och Håkan tar mig med på småvägar som jag aldrig skulle hitta själv. Jag älskar dessa åkturer och hittar alltid nånting att fotografera.
Den här bilden togs innan snön kom. Det är bara Skutans topp som lyser vit och dimman ligger i dalgången.

Vilken tur att advent finns! När jag väl klarat av november så vet jag att jag kommer att hålla ut över vintern. Nu tänder vi ljus och lampor både ute och inne. Det är julmarknader och julbord och glögg och pepparkakor. Sen har också vintersporten på tv kört igång.
Det brukar komma en svacka i januari när jag kastat ut julen och visserligen känns det skönt. Allt det röda är borta och det blir liksom renare inne på något vis. Och känslan när jag köper årets första tulpanbukett!!! Men det är ju först i slutet av januari som vi märker att dagarna blir längre, och både januari och februari kan vara så bitande kalla.

Varför går tiden fortare ju äldre jag blir? Tyckte att det nyss var vinter, och sommaren... vart tog den vägen?
Det är ju nu när jag inte är fullt upptagen med arbete och åtaganden som tiden borde stå stilla. Någon sa att för en 7-åring är ett år en sjundedel av livet och då är alltså ett år för mig en sextifjärdedel. Det är ganska stor skillnad och kanske är det därför som sommarloven tycktes oändliga när vi var små.

Jag läser mycket nu och om ni tittar på min hemsida under "litteraturfliken" ser ni en del lästips. Men jag läser om gamla böcker, har läst Sjöwall-Wahlöö, hela sviten och nu läser jag om alla Henning Mankell. Tycker det är svårt att hitta bra böcker idag. Kom gärna med tips!
Vi hade en otrolig tur som fick se det här fina halofenomenet, strax utanför Edsåsdalen. De hade snökanonerna igång och det bildades väl en hel del kristaller i luften. Fint var det i alla fall!

Nu har det mörknat utanför fönstret och jag hör att Håkan startat fyrhjulingen för att skotta snö. Vilken trygghet det ligger i det ljudet... Tryggheten i att inte vara ensam, att tillhöra någon. I morse låg dagstidningen på köksbordet på morgonen med en handskriven morgonhälsning. Vad det värmde!

Jag läste Marcus Birros krönika om tillhörighet och vintermörker. Klicka gärna och läs, den väckte många tankar hos mig.

Så önskar jag alla en fin andra advent med en dikt av mamma, Nanna Dahlberg.

Vintergästen

Min vintergäst
den lilla mesen,
försvann då våren
slog ut i blom.
Nu är det höst
och frosten tagit
all vårens blomning
och härlighet.
Då kom han fram
min vintervän.
Han slog en drill
- Var inte ledsen,
här har du mig igen.








  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post200

Funderar på...

TankarPosted by Lena Öst 2015-11-13 11:32:12
... om snön ska komma snart. Men de har faktiskt lovat det idag. Jag är väl ingen stor vän av snö, men nu är det ju snart första advent och det är så mörkt.
Ok, nog finns det en del ljusglimtar, som när Håkan fångar soluppgången medan jag ligger och sover. Hans nya Samsungmobil är riktigt bra!!!
Visst är det vackert med grävskopans silhuett mot himlen medan dimman ligger tung över Indalsälven. Egentligen bor vi så grymt vackert att det nästan gör ont.

Igår var jag iväg och tog influensasprutan. Förra vintern verkade nog inte riktigt vaccinet, jag hade då en enda lång förkylning som började i mitten av december och höll i sig över min födelsedag i slutet av maj. Vet inte vad som hände, men jag har nog väldigt dåligt immunförsvar. Nu pressar vi vitlök över maten och försöker att göra allt vi kan för att det inte ska upprepa sig. Funderar på att även vaccinera mig mot pneumokocker, det kan i alla fall inte skada... hoppas jag.
De flesta som fotograferar har månen som objekt och jag har gjort ett flertal försök. Det är inte lätt att hitta rätt inställning i kameran, men jag ger inte upp. Jag är nog ute igen vid nästa fullmåne tillsammans med varulvarna och ylar.

Under Allhelgonahelgen hade vi kärt besök och naturligtvis måste vi skaffa en pumpa att gröpa ur. Agnes lyckades med bravur.
Nu när jag tittar på bilderna så är de ju väldigt mörka och jag hoppas att nästa blogginlägg ska visa snö och ljus.

Funderar mycket över situationen i världen just nu och känner mig väldigt maktlös.
Jag känner oro för den enskilda människan som drabbats och oro för landet Sverige och hur mycket vi ska orka med.

Aldrig kan själens

Aldrig kan själens
längtan stillas,
icke jordens riken,
brusande städer
och havens glans
förmå att lindra
dess eviga oro.

O, vem spelar
dessa toner,
denna svidande musik
på mitt hjärtas
strängar, spända
alltid, alltid
alltför hårt?


Vilhelm Ekelund

  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post199

Allhelgona

TankarPosted by Lena Öst 2015-10-27 12:10:23
Så har vi kommit en bra bit in på hösten och färgerna börjar avta och det gråa tar över allt mera. Inatt hade vi frost och det är en tunn ishinna på vår lilla damm.
Det dansade några flingor utanför fönstret en kort stund, sen kom solen. Men "vårt fjäll" Välliste har puder på toppen.
Naturligtvis så kan vintern komma närsomhelst, men enligt prognosen så dröjer det nog ännu någon vecka. Det gäller ju att vara beredd och byta till vinterdäck i tid.
Vi har några stora krukor stående ute fortfarande. Det är det lilla japanska trädet, en kruka med gräs och så en tuja. De ska köras ner till garaget och övervintra där. Det är ju ingen fara om de står ute i frosten, bara inte jordklumpen fryser helt. I uterummet finns bara ett par "eftersläntare;" Agaphantusen, anemoner och en ros. Resten har åkt in i förrådet för vintern, men det dröjer ju ett tag till innan det är minusgrader i uterummet, så det är ingen panik.
Jag har ställt glas i olika färger i fönstren i uterummet. Det får bli prydnaderna för vintern, tillsammans med en massa lyktor både levande och batteridrivna.

Måste också visa ringblommorna som trots frosten vänder sitt ansikte mot solen och försöker fånga de svaga stålarna.
Här på vår väg sker det stora förändringar. Det byggs flera nya hus och vi får nog en massa nya grannar inom en kort tid. Visst är det roligt att unga familjer vill flytta hit och även om jag ser på Åre med en viss skepsis, så är utvecklingen positiv och det finns framtidstro. Här i Undersåker har byggts flera hus i sommar och hus som är till salu säljs väldigt snabbt. Allt beror förstås på närheten till Åre.

Gunnar har byggt ett nytt ställ för våra brevlådor och det ska flyttas en liten bit för att hamna mera centralt på gatan.
Jag tycker det blev riktigt fint och nu finns det plats för nya grannar. smiley

Så tänder jag ett ljus till Allhelgona för våra nära och kära som är borta. Tänker på mina föräldrar och att jag borde ha talat om för dem hur mycket jag älskade dem. Ofta tar vi just föräldrarna för givet och nånstans tror jag att alla föräldrar vet att barnen tycker om dem, men det är ju så gott att få höra det någon gång.

I Allhelgonatid, av Britta Engvall

Dagarna mörknar
och kortas alltmer.
De sista löven har fallit.
Naturen har lagt sig till ro.
Det är Allhelgonatid.

I kulen novemberkväll.
Vi tänder ett ljus.
Ett ljus - för dem vi saknar.
Ett ljus - för dem vi är nära.
Ett ljus – för alla medmänniskor
i en olik värld.

Vi tänder ett ljus
för hoppet
om en ny vår
och en ny framtid -
tillsammans







  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post198

Jubileum

TankarPosted by Lena Öst 2015-10-18 14:34:10
I dagarna är det sex år sedan jag startade min blogg. Då hette den Lenas Torp och handlade om glädjeämnena och vedermödorna i stugan som jag just hade flyttat in i. Första vintern blev en prövning. Kylan kom till Lucia och höll i sig i flera månader. Jag minns att jag var glad om termometern visade 20 grader. För det mesta höll den sig runt 30.
Då gällde det att elda och att klä sig varmt även inomhus.
Det är nu två och ett halvt år sedan jag flyttade från Tegeltjär och jag tänker tillbaka på tiden där med glädje. Saknar min "hyresvärdfamilj" och det är svårt att hålla kontakten.

När jag flyttade hit till Undersåker fick bloggen namnet Lenas Blogg. I ärlighetens namn är det nog så att jag inte skrivit så ofta sedan jag flyttade hit. Och det beror helt enkelt på att jag har ett rikt liv med mycket innehåll, så jag hinner inte skriva så ofta som jag vill.
Den här bilden får symbolisera ett nytt intresse i mitt liv, nämligen att åka husbil. Denna sommar har vi gjort två långa resor och flera korta. Vi har precis ställt av husbilen och planerar redan för nästa sommar. Hitintills så har vi bara åkt i Sverige och grannländerna. Jag har ingen längtan att åka längre just nu, men det kan väl komma. Vi har ju vår "att se lista" som vi försöker pricka av.


Ett återkommande tema när jag läser bakåt på min blogg är naturens växlingar. Vädret och årstiderna med olika förväntningar och känslor. På våren är jag förväntansfull inför sommarens odlingar och längtar att få sätta igång. Sommaren den bara flyger iväg, ibland är den fantastisk och ibland kall och trist.... men sommaren är alltid för kort. Hösten kommer och jag drabbas av melankoli när allting dör bort runt omkring mig. Men hösten är också skördetid. Här tar Håkan upp potatisen och Busan hjälper till.
På hösten får jag alltid lust att byta gardiner och fixa inomhus. När mörkret kommer tänder jag alla lyktor och så boar jag in mig och drar ner på tempot, lika som naturen gör.

Så har vi då vintern!!! Jag har tidigare tyckt att vintern är ett enda stort svart hål, som det gäller att ta sig igenom levande. Men på senare år har jag liksom förlikat mig med att vintern finns, och då blir det genast enklare. Ska jag vara riktigt ärlig så är vintern den finaste årstiden här i fjällen.
Här är den mäktiga Tännforsen i vinterskrud.

På det personliga planet har det ju hänt en hel del på de här sex åren. Jag har träffat Håkan som jag ju hyllat tidigare i några blogginlägg. Han är mitt stora stöd. Nu ser vi fram emot ett härligt liv när vi båda tar farväl av yrkesliv och allt annat engagemang. Vi blir lösa och lediga och kan göra vad vi vill... oj oj, vad ska vi då hitta på!?

Livet är härligt, jag har fått två nya barnbarn och Håkan ett. Dessa glädjespridare som jag älskar och som jag blir så trött av!!! Hand i hand med glädjen går sorgen och den kommer vi inte undan. Det senaste året har präglats av förlusten av människor som stått mig nära. Mitt i saknaden så känner jag stor tacksamhet över att ännu få vara med.

Avslutar med klokskaper på bild.




  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post197

Hej hopp....

TankarPosted by Lena Öst 2015-09-24 11:30:20
... så var det höst igen.

Tiden bara flyger iväg och nu är sommaren, som nästan inte kom, borta igen. Här i fjällvärlden hade vi två dagar i juli och två veckor i augusti när det var sommar och tvåsiffrigt på termometern. I övrigt intet.

Men, vem är jag att klaga? Jag gläder mig över de där två veckorna som vi fick i alla fall och sent om sider så blommar även agaphantusen!
Vår Klematis Romantica är också fantastisk i år, även om den är sen.
Den klättrar på båda sidor om spaljén och har vänt sina svarta blommor mot solen.
Undrar om det är den fina sommaren som vi hade förra året som gör att blomningen är så rik i år.

Vi har gjort två långa turer med husbilen i sommar. Och det är två kontrastrika resor. Den ena gick norrut genom Väster- och Norrbotten. Den andra söderut ner till Västkusten.
Jag kommer att skriva mera om resorna senare, men ovan ser ni först den gamla övergivna gruvbyn Laver och sedan Marstrand by night.

Nu rustar jag mig mentalt för hösten. Försöker att stanna upp litet och ha ett annat tempo. Boar in mig med tända ljus och njuter av mörkret. Egentligen går allt mycket lättare om jag accepterar i stället för att förbanna.

Så en höstdikt skriven av mamma, Nanna Dahlberg.

Höstlängtan


Du vackra sommar
du har så bråttom
spring ej så fort
så jag hinner med.
Jag ville leka
och plocka blommor
få följa älven
dess muntra färd.
Men du är borta,
vart tog du vägen?
Jag står här ensam
med gula löv,
och vinden sliter
i kala grenar,
och älven den
är så grå och trög.
Jag vill följa
med fågelsträcken,
långt bort dit
sommaren aldrig dör.


  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post196

Litet besviken...

TankarPosted by Lena Öst 2015-07-21 13:58:31
... är jag för att sommaren inte riktigt vill infinna sig. Jag är glad när termometern visar tvåsiffrigt och det inte regnar. Men jag har förra sommaren i färskt minne och inser att det inte kan vara så varje år. Det finns alltid något positivt, något att vara glad åt.
Snöbollsbusken översållad av blommor blir man inte besviken på. Och insekterna instämmer.
Delar också med mig av bilder på "rosor och akvileja."
För ett tag sedan gjorde vi en liten eftermiddagstur med husbilen. Det var faktiskt en varm och fin dag. När Håkan kom hem efter jobbet packade vi med oss middagsmaten och åkte en bit. Vi stannade vid Vålån och njöt av naturen. Tänk att vi har allt det här vackra bara ett stenkast ifrån oss!
Det är fortfarande mycket vatten i alla sjöar och åar och snön ligger kvar på fjälltopparna. En del toppar blir nog aldrig snöfria i sommar.

Nog är naturen läkande!
Ibland när det känns tungt och övermäktigt, så blir jag liksom lättare både till kroppen och sinnet när jag får vara ute i det fria. Det kan räcka med att sitta på bänken vid vår damm och lyssna på vattenskvalpet för att nånting ska hända med mig.
Vi har också lyckats med bäcken och "vattenfallet."
Nu, i skrivande stund, har jag just kommit in efter att ha klippt gräsmattan. Trött och svettig, men nöjd med mig själv. Jag tycker det är rogivande att klippa gräs! Någon invänder säkert att det är tungt, jobbigt och högljutt. Men jag sätter på mig hörselskydd och tycker det är lagom motion att gå runt med klipparen. Och så ser jag ju resultatet direkt! För mig är det en tillfredsställelse att jag fortfarande klarar av att klippa gräset, och det tänker jag fortsätta med så länge jag orkar.

Till sist måste jag visa en av Käre Sambons senaste leksaker... jag menar, jag kanske köper en ny ros och planterar. Men han samlar på helt andra saker.
Till exempel en Grålle årsmodell 1955.

På det lilla bordet bredvid soffan ligger mina "pågående" böcker. Där finns Bodil Malmstens senaste diktsamling "Det här är hjärtat." Den är just hjärtskärande och tar verkligen tag i mig. Här kommer ett smakprov.

Detta självbiografiska liv
Bara med dig gick det ihop

Du sa alltid
Det är gott om tid
Det är lugnt

Jag sa alltid
Gör det genast
Gör det nu

Jag var alltid lika gammal
som du var ung
Det var lugnt


  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post195

Äntligen

TankarPosted by Lena Öst 2015-07-01 13:00:28
Ja, så kom den då äntligen, den där efterlängtade sommaren. Jag tror i alla fall att den är här. Vi har tvåsiffrigt nu på termometern. Men att allt är väldigt sent här i fjällen kan jag konstatera. Och tiden mellan hägg och syren blir nog väldigt kort i år.

Liljekonvaljerna har nu knoppar och förra året var de helt utslagna 9:e juni. Vi är alltså nästan en hel månad efter i år. Nu står hoppet till en lång varm höst.

Vi fick en bukett blommor av Gunnar och de blommar i alla fall hela året.
Buketten passar vid armeringsmattan som vi satt upp bakom bänken vid vår damm. Där finns även en del andra rostiga attribut.
Men visst finns det en del blomster, och krukorna är ju pålitliga.
Det är väl ändå tur att vi inte kan bestämma vädret. Jag menar, det finns ju krig nog i världen! Jag intalar mig att det är bara att acceptera och finna sig i det som sker. Det jag inte kan påverka ska jag inte heller försöka ändra på. Den regeln finns ju i sinnesrobönen och den är verkligen sann.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Förra helgen gjorde vi Storsjön runt med husbilen. Vi åkte väg 321 söder om sjön, som vi åkt så många gånger tidigare. Men den här gången stannade vi till vid Hoverbergsgrottan.
Grottan är numera upplyst för att man ska få ett bättre perspektiv på hur stor den är. Men.... jag vet inte om jag gillar färgerna, det kanske skulle gjort sig bättre med vanligt ljus??!!
Färden gick vidare mot Svenstavik där vi övernattade och njöt av en härlig kväll vid sjön. Sedan fortsatte vi norrut och tog oss runt Storsjön över öarna.
Vid två tillfällen åkte vi färja, Isön - Norderön och Norderön - Marby. Sedan var vi tillbaka på väg 321 och åkte hemåt. Just de här små utflykterna med husbilen är så härliga. Att åka utan mål och ta dagen som den kommer... det är livet.

Jag ser mig själv som en glad, positiv och lättsam person. Men den här vintern och våren har jag haft svårt att hitta mig själv och det är "motlut" hela tiden. Men den här bilden gör mig glad.

Nu avslutar jag med Evert Taube, vår allra bästa skildrare av Svenska Sommaren.

Då sprang jag över ängen
där mandelblom står
och jag ser den lilla Karin,
till brunnen hon går.
Och då ropar hon till mig,
ja, på blommande stig:
-Se här är den sköna sommaren som jag har lovat dig.






  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post194

Lurad

TankarPosted by Lena Öst 2015-06-08 13:15:14
Maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne. Så brukade mamma säga och jag ska erkänna att jag vet inte riktigt innebörden av orden. Men Maj, min egen månad, har lurat mig ordentligt. Kyla, regn, ingen sol alls och så en envis förkylning. Så har min maj varit. Även om jag är en inbiten norrlänning så önskar jag att jag varit i Skåne, för där har väl i alla fall termometern orkat över 10 grader.
Påskliljorna har just slagit ut och igår klippte vi gräset för första gången. Men björkarna är inte fullt utslagna ännu. Naturligtvis var jag övermodig och tröttnade på att ha uterummet fullt av krukor, så jag ställde ut växterna alltför tidigt. Vårt lilla träd for illa, men jag hoppas att det repar sig. Fuchsiorna däremot klarar ju ruskväder, tack och lov.
Rosorna klarar också kylan, men de stannar ju av. Afrikas Blå Lilja och pelargonen däremot trivs inte så bra. De står mot väggen och får ju en del värme från den, men de är nog ganska sura på mig. Jag blir så arg på mig själv. Här kämpar vi och övervintrar växterna och så ställer jag ut dem för tidigt!!! smiley
I rabatten här på baksidan har det mesta kommit upp och det är faktiskt liv även i Klematisen.
Vi har ett litet projekt i år. Vi ska göra en liten bäck som mynnar ut i vår damm. Igår var det uppehållsväder för första gången på länge, så då påbörjade vi jobbet. Visar bilder senare när det är klart.

Höjdpunkten i maj var när vi tog husbilen ner till Norrköping. Där stämde vi träff med våra husbilskompisar från Studseröd och vi besökte även husbilsmässan. Och är vi i Norrköping träffar vi naturligtvis dottern med familj. Vi tog en promenad i "Rhododendronallén" längs Strömmen.
Ja, jag hoppas verkligen att värmen kommer även hit till Jämtlandsfjällen. Nu känner jag mig mest trött och frusen.

På min käre Håkans födelsedag nåddes jag av ännu ett så sorgligt dödsbud. Livet är verkligen inte rättvist, och inte döden heller. Jag känner bara att det är så viktigt att njuta av dagen. Och att inte skjuta upp roliga saker, utan göra det som ger glädje och som är viktigt. Jag hoppas verkligen att vi kan pricka av någon punkt i vår "att-se-lista."

Det får bli Verner von Heidenstam som avslutar idag:

Vi människor

Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post193

Maj

TankarPosted by Lena Öst 2015-05-11 15:37:43
Maj är min månad. Det är nog inte en slump att jag råkar ha min födelsedag i maj. Naturen vaknar och då vaknar också jag. All förväntan och förberedelse för sommaren som ligger framför oss. Men maj kan också vara nyckfull, ena dagen strålande varm sol och andra dagen kallt och snöflingor i luften.

Här har det varit just varannandagsväder nu ett tag. Men våren är på gång och det spirar i rabatterna. I uterummet trängs krukorna i väntan på att få komma ut.
Dahliaknölarna är planterade och de har kommit upp och verkar kraftiga och fina, faktiskt att jag redan anar knoppar. Ser fram emot mycket blomning i sommar. Förutom den röda på bilden har vi även en ljust rosa och så åkte jag dit på att köpa två dahlior som går åt lila. Håkan gillar lila, så jag måste ju tillmötesgå honom också. smiley

Tomatplantorna är så kraftiga och fina i år. Det är Håkans skötebarn och han har verkligen lyckats.
Flera av tomatplantorna har redan knoppar.

Alla fuchsior har överlevt vintern, så även afrikas blå lilja och olivträdet. De har stått i förrådet som har en temperatur på ca +7 grader under vintern. Olivträdet har stått i fönstret, de övriga har haft mörkt. Det verkar vara ett bra övervintringsställe. Jag får visa bilder senare när de gått i blomning.

Inne har vi också en del skönheter. En streptocarpus som har så vacker blå färg.
Och så är bladkaktusen på gång. Jag har räknat till åtta knoppar. Den är egentligen så ful där den hänger i kontorsfönstret. Men vilken blomning.
Den har alldeles för liten kruka och jag skvätter på litet vatten ibland. Dessutom hänger den i ett norrfönster. Trots detta, eller kanske på grund av detta, så blommar den så fantastiskt.

Ja, samtidigt som maj är en helt fantastisk månad så är det ju också litet stressigt. Allt ska hända på en gång. Gräsmattan ska krattas, blommor ska dras upp eller sättas om. Rabatterna ska ansas och trädgårdsmöblerna ska plockas fram. Dessutom är vårt hus i stort behov av att målas utvändigt, och försommaren är bästa tiden för sånt arbete. Sen vill vi också åka husbil och snart även ta ut vår cab. Tur att nätterna är ljusa och dagarna blir långa.

Däremot har energin fattats för mig. Det har varit "motlut" hela våren. Men, som den obotliga optimist jag är, så tror jag på bättre tider. Jag hoppas att oron ska försvinna och att jag kan hitta glädjen igen. Det finns ju så mycket att glädja sig åt och det största är väl att jag ännu får hänga med och finnas till. Varje dag är en gåva, heter de ju. Och när jag tänker på det viset så blir jag full av tacksamhet.

Sen finns det ju små glädjeämnen. Jag menar, hockey-VM till exempel. Vilket härligt lag Sverige har i år. Full fart och sen även "tvärstopp." Det blir i alla fall ingen lugn stund i soffan, och ikväll är det dags igen.

Nu avslutar jag med en vårlig dikt av Mai Cederstrand, hämtad från antologin Ur svenska hjärtans djup.

Det jublar en sång i mitt hjärta
av tusen blommor doftar
en gungande sommarvind.

Borta är frusenhet och smärta
i min hand bor ett löfte
och en blåklint smeker min kind.







  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post192

Sanning

TankarPosted by Lena Öst 2015-03-17 12:21:01
Det har gått en tid sedan mitt förra inlägg, men ack så sant jag hade. Jag skrev om att fånga dagen, och bara två dagar senare nåddes jag av ett så sorgligt dödsbud, som präglat tillvaron sedan dess.

Därför är jag ännu mera övertygad om att det är viktigt att ta tillvara den tid jag har här. För den sakens skull kommer jag inte att sluta drömma, men kanske att försöka förverkliga mina drömmar.

Vi har startat husbilssäsongen tidigt i år. Förra helgen åkte vi till Stockholm och hälsade på. Håkan fick äntligen träffa sitt barnbarn, Luna. Det var en riktigt härlig tur med fint väder.

På vägen ner svängde Håkan ner till Viskan, och såg så där hemlighetsfull ut. Jag förstod absolut inte varför, men det blev en upplevelse.
Vilket ställe! Stationshuset sätter verkligen fart på fantasin. Det hade varit spännande att se hur det såg ut på 1940-talet.
"Det har varit något slags centrum tidigare, med post, bank, mejeri, bageri, det har funnits ett sågverk och en krog som hette Blodiga yxan. Nu har allt försvunnit utom huset. Det ligger så nära vattnet, vägen går supernära huset och sedan kommer järnvägen." Citat av John O. Olsson som är fotograf, regissör och manusförfattare. När de skulle spela in Möbelhandlarens dotter" besökte de Viskan, men platsen blev inte med i den filmen.

Dock kunde inte John O. Olsson släppa platsen, utan han återvände. Han skrev då manuset till filmen Miraklet i Viskan, som har premiär runt 17:e april i år. Kanske det blir till att gå på bio då?!
Undrar vad detta är, men det kanske kommer i filmen.

Ja, nu börjar det våras så smått efter denna snöfattiga vinter. Vi har fantastiska dagar med sol och sedan fryser det till på natten. Förra helgen var det World Cup i Åre, men egentligen så var jag mera sugen på att plantera om blommor än att titta på slalom. Men vi gjorde i alla fall en tur.
Det blev trångt på vägarna i Åre.

Avslutar med en del klokskaper:

Snällhet låter ju inte så sprakande
festligt och spännande, men det är väl
just det som vi alla behöver.
Anna-Greta Winberg

Vi glömmer alltför ofta att en av de
svåraste konsterna i den krångliga tillvaron
är att inte klaga.
Einar Wallquist

Livet är för kort
för att vara litet.
Benjamin Disraeli








  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post191

Fånga livet...

TankarPosted by Lena Öst 2015-01-22 12:09:00
... är väl en sån där klyscha som vi slänger oss med ibland. Lika att fånga dagen. Hur då fånga? Vi har fått ett liv och vi har våra dagar, men vad ska vi fånga? Tanken är förstås att vi ska stanna upp och leva idag, eftersom det är den enda dagen vi vet att vi har.
Men jag har svårt för det. Jag är en planerare och vill ha struktur och ordning. Hur gör jag då för att leva i nuet?
Just nu så längtar jag både efter trädgård och husbilsåkande till sommaren. Egentligen borde jag gå ut och känna kylan bita i kinderna och se den bleka solen över fjällkanten.
En nyckel till att fånga dagen är kanske att se dagen ur ett barns perspektiv. För dem är dagen oändlig och ett stort äventyr.
Vem vet, kanske får jag uppleva något alldeles speciellt just idag. För när jag tittar mig omkring så har jag livet intill mig. Busan ligger nu på skrivbordet alldeles vid tangentbordet. Hon rusade nyss omkring och jagade pricken från laserpekaren (inköpt i en djuraffär) och jag storskrattade.
Intill mig finns också min kära Sambo som är värd en speciell hyllning. Varför, ja kanske för att han står ut med mig. smiley Men mest för att han är den han är.

Han gör inte så stort väsen av sig, utan traskar omkring och småpysslar när han är hemma.
Han är lugn och stark med en ängels tålamod. Vilket är bra eftersom jag använt hela min kvot av tålamod tidigare, så nu är det slut.
Han har en härlig humor och underskatta aldrig behovet av att skratta. För skratt förlänger absolut livet.
Han är litet slarvig, vilket ibland kan reta gallfeber på mig. Men det behövs som motvikt mot "perfekta jag."
Ska sluta hyllningen av Håkan med att säga att han ger mig det utrymme jag behöver utan att vi distanserar oss från varandra. Han är helt enkelt bäst!!

Ja, dessa individer har jag alldeles invid mig och litet längre bort finns också mina kära barn och barnbarn. Alla tillsammans ger mig så mycket glädje.
Sedan har jag naturen.
Jag har nu varit i de här trakterna i två år och allt är fortfarande nytt för mig. när vi är ute och åker och jag ser alla vackra vyer drar jag åt mig andan och skriker åt Håkan att stanna bilen. Han tvärbromsar och tror att det är älg eller någon annan fara. Men det är bara lilla jag som vill fotografera. Inför naturen har jag barnasinnet och upptäckarglädjen kvar, och det hoppas jag få ha hela livet ut.

För att nu knyta ihop säcken så försöker jag verkligen att fånga dagen och livet som är just nu, även om det är svårt. Men jag vill inte tillbaka till den tiden när jag planerade för saker långt fram och tiden dit bara var en enda transportsträcka. Ofta sprack även det jag planerat och jag stod där vilsen och besviken.

Så nu förstår jag att om jag inte planerar så mycket så kan jag istället vara nyfiken och förväntansfull. Vad finns bortom nästa krök, eller nästa kulle?

En dikt av Ryno Gustafsson, ut boken "Ur svenska hjärtans djup"

Från kontoret till parkeringen

En mask ligger till hälften söndertrampad
på den maskingjutna betongstenen.

Sten intill sten
i ett strängt geometriskt mönster.

Det är synd att masken aldrig hann fram
till den välansade gräsmattan
eller den var kanske på väg ifrån?




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post190

Bucket list

TankarPosted by Lena Öst 2015-01-01 19:07:11
Det är populärt att göra en så kallad bucket list, alltså en livets att-göra lista.

Jag är så "gammal och utlevandes" så jag skriver ingen att-göra lista. Däremot har kära Sambon och jag roat oss med att göra en att-se lista.
Vi åker ju husbil och det finns så mycket kvar att se i Sverige och i grannländerna. Jag ska plocka ut några resmål som finns på vår att-se lista.

1. Laver

Är det någon som känner till Laver? Här kommer ett litet utdrag från Wikipedia:

"Laver var ett gruvsamhälle och är numera en spökstad som ligger väster om Älvsbyn. I samhället bodde cirka 350 personer. Det var 1936-1947 ett toppmodernt samhälle med fjärrvärme, rinnande vatten, vattentoaletter och elektriska spisar i varje hus. I samhället fanns simhall, biograf och ett modernt gatusystem. Senare flyttades husen till olika orter och lämnade endast kvar gruvhålen.
Laver var en koppargruva som fick en kort livslängd på grund av den låga kopparhalten i malmen man bröt, samt att priset på koppar förändrades. Laver är nu övergivet, men gatusystem, dynamitförråd, samt mer och mindre tydliga rester av de hus som en gång funnits där finns kvar. Informationsskyltar om olika platser i Laver finns numera uppsatta."
Jag såg ett tv-program för flera år sedan om just Laver och sedan dess har jag velat åka dit.

2. Äppelblom på Österlen

Det är Håkans dröm att få se äppelblomningen på våren i Österlen. Vi hade planer i våras att åka, men det gick inte att genomföra. Så nu står det ganska så högt upp på vår lista.

3. Lofoten

Både Håkan och jag har varit till Lofoten, men inte tillsammans. När jag var där hade vi sån otur med vädret. Det var regn och storm, så jag hoppas på att kunna åka dit någon gång när vädret är med oss och när vi har lång tid på oss.

Vi har också en del resmål som finns i närområdet, som vi kan besöka över en helg. Under 2014 gjorde vi ju ett antal resor till Umeå och då körde vi oftast via Sollefteå och Ö-vik. Strax efter Sollefteå passerade vi Gålsjö Bruk. Jag vet inte vad det var, men jag skulle så gärna vilja åka dit och kolla omgivningarna. Kanske att det blir av i år?!

Här kommer, till sist, en frostig bild från november 2014. Idag, första dagen av 2015 har snön tinat bort och det är mörkt och trist. Men nog antar jag att vintern kommer tillbaka.

Så något tänkvärt:

Livet är inte ett problem som ska lösas
utan en verklighet som ska upplevas.

Sören Kirkegaard

Jag vet inte vart jag ska
men jag är på väg.

Carl Sagan

Livet är som en cykel
slutar man trampa ramlar man av
.
Okänd

  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post189

En God Jul

TankarPosted by Lena Öst 2014-12-22 10:14:37
Vad är egentligen en God Jul?
Jag skulle tro att det varierar med ålder och visdom.
För många barn är julen fantastisk och ögonen lyser ikapp med juleljusen. Förväntan, spänning, mat, Kalle Anka och så till sist julklapparna.
För småbarnsföräldrarna blandas livet med stress och glädje. Stressen att hinna med allt och glädjen i att kunna ge barnen en fin jul. Men som jag skrev tidigare är livet inte rättvist. Alla har inte förutsättningarna och just under julen känns skillnaderna som störst. Vi matas på TV och sociala medier med familjelycka och pyntade hus, och tror på något vis att det är så en God Jul ser ut.
Överst på önskelistan i många hem står En Jul utan Alkohol.
Medan andra önskar en extra slant till Mat och Julklappar, kanske till och med Tak över Huvudet.
Andra kanske firar julen ensam och önskar sig Sällskap, eller åtminstone att någon ska ringa på Julaftonen.
Så finns det också några som önskar att få fira Julen Ensam och slippa åka iväg någonstans.
Överst på önskelistan för många som drabbats av sjukdom står det Hälsa.
Ja det finns många varianter av En God Jul. Själv önskar jag mig Lugn och Ro tillsammans med min kära Håkan. Som bonus firar vi även med Sonen och Sonhustrun. Jag har en känsla av att min önskan går i uppfyllelse och jag får en Magisk Jul.




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post188

Förnöjsamhet

TankarPosted by Lena Öst 2014-12-11 15:53:15
Vi slår ofta på radion när vi lägger oss på kvällen och lyssnar på Karlavagnen. För ett tag sedan var kvällens tema "Att hitta sig själv" och samtalen handlade mycket om vändpunkter i livet.

Jag frågade Sambon:
- Har du hittat dig själv?
- Ja, fick jag till svar, det handlar om att vara nöjd och jag känner mig tillfreds med den jag är och det jag åstadkommit. Efter ett tag tillade han:
- Klart att man måste ha drömmar också.

Därefter sov han snart ganska djupt.

Hans svar satt liksom kvar i mig. Det handlar om att vara nöjd.

Som vanligt sökte sig tankarna bakåt i tiden. Var man mera nöjd förr? Det finns nog inget enkelt svar på det. Många kanske var uppgivna och satt fast i oönskade situationer, men man "fann sig" i sitt öde. Men helt klart är att tempot var långsammare och jag tror inte att stressen gör någon nöjd. Min känsla är att man hade mera tid förr. Idag klämmer vi in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Att göra ingenting är idag ren lyx.... men, nu kom jag kanske ur spår.
Ur spår kom även den här domherren som krockade med vårt fönster, men den kvicknade till så småningom.

Enligt de normer som finns idag består ett lyckligt liv av följande:
En tjusig familj
Ett spännande arbete
Många fritidsintressen, helst flera utlandsresor varje år
Sportaktiviteter
Ett perfekt boende
En frisk kropp och själ

Ja, listan kan göras lång. Men jag tror inte att det är meningen att alla ska ha allt detta. Livet är inte rättvist. Tror helt enkelt att vi får vara nöjda om vi lyckas på någon punkt. Många gånger hör man om hur livet omvärderas till exempel om en allvarlig sjukdom slår till. Då blir helt andra saker viktiga.

Nu måste jag ställa mig själv frågan: Är jag nöjd?
Det finns mycket i mitt liv, som jag med facit i hand, borde gjort annorlunda och som jag absolut inte är nöjd med. Men det finns också saker som jag är stolt över. Inte kommer det att resas några monument över mig, men jag har gjort så gott jag kunnat.

När det gäller mitt liv idag så har jag allt. Jag är nöjd, men jag har också kvar mina drömmar och min längtan.


Nyckeln till sinnesro är nog helt enkelt att acceptera livet som det är, förnöjsamhet.



Hjärtat skall gro av drömmar,
annars är hjärtat armt.
Liv, ge oss regn som strömmar.
Liv, ge oss sol och varmt.
Så blir det ax omsider,
och med ett tack till allt
gå vi mot skördetider,
vemod och vinterkallt.

Bo Bergman




  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post187
« PreviousNext »