Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Lägesrapport

TankarPosted by Lena Öst 2016-12-06 10:33:05
... från fjällen.
Det där med väder kan vi ju inte göra något åt, och tur är väl det! Men vi kan i alla fall prata om det och bor man på landet så är vädret och årstiderna något som vi lever med och följer på ett annat vis än de som bor i städerna.
Men nu i november drabbades Stockholm av värsta snöovädret och det blev väldigt kämpigt ett tag. Det är klart att det inte går att ha en massa vilande resurser, det kostar för mycket pengar. När då snön kommer så oväntat tar det tid att forsla undan den, dessutom var det mycket snö på kort tid och blöt, tung snö.
Många i Norrland gjorde sig rolig på Stockholmarnas bekostnad och här är mitt inslag.
Här i Västra Jämtland fick vi snö och vinter tidigt och det såg lovande ut. Vi fick ta fram både bro-sopen och snöskyffeln. Min käre man drog igång fyrhjulingen med snöbladet på. Han ser inte direkt ledsen ut där han sitter!!!
Det är egentligen en märklig sak det där att vi båda är lediga hela dagarna och kan pyssla med det som vi gjorde på fritiden, precis när vi vill. Ibland, måste jag dock erkänna att vi kan bli litet sysslolösa. Men då tar vi bilen och åker iväg en sväng. Det finns ju så mycket vackert att se här i omgivningarna.
En dag tog vi en tur till Ottsjö. Vägen in mot byn är så mäktig med det stora, mörka Ottfjället som reser sig framför oss. Många tycker inte om Ottfjället, tycker att det ser hotfullt och dystert ut. För mig känns det enbart spännande och intressant.
Från Ottsjö kan man se Lunndörrspasset som ligger i Lunndörrsfjällen och längre österut tronar Anarisfjällen. Här syns passet tydligt när solen glimtar fram en stund. Ja, det finns många fina byar häromkring. Ottsjö och Kall är för mig några av de vackraste ställena i Sverige, och de ligger bara ett stenkast hemifrån.

Åter till vädret. Från att ha varit snö och fint så kom ju bakslagen. Det har regnat och stormat och snön har sjunkit ihop. Skogen är ren från snö och det är väldigt isigt på vägarna. Usch, jag tycker inte om när det stormar!!!
Det här julkortet är inte alls så vintrigt längre. Snön har rasat från taket och det värsta är att katten har börjat gå ut igen. Hon knallar omkring på skaren och tror nog att det är vår. Men det ändrar sig säkert.

Nog är det skönt att vi hunnit en bit in i advent. Vips så är julen och alla helger över och vi är halvvägs in i januari! Och vet ni vad!!?? Då ljusnar det!

I min förra krönika spånade jag om vilken typ av butik/verksamhet jag skulle ägna mig åt om jag fick drömma fritt och valde då att starta ett antikvariat. Där skulle jag gå omkring och njuta av alla gamla böcker. Men jag skrev också om att jag alltid målat, dock var det några år sedan jag höll i penslarna. Nu har vi gjort i ordning en ateljé åt mig. Vi har ju ett stort hus och på övervåningen finns två gästrum som bara står där. Så ett av dem får fungera både som gästrum och ateljé.

Jag har redan börjat skapa och även om jag känner mig ringrostig så är det jätteroligt. Det fina är att allt kan stå framme och jag smiter upp och sätter mig en stund.
I fönstret hänger en gammal pappersstjärna. Det är för mig advent, det påminner om min barndom. Då känns det rätt att lägga in en dikt som min mamma skrivit. Många är, och känner sig ensamma när det är storhelger, då kanske den kan vara till litet tröst.

Inte ensam

Instängd, bak en mur
av snötyngda grenar
sitter vid mitt fönster.
Ekorren och mesen
mitt enda sällskap är.
Instängd, det syns
som alla glömt mig.
Spåret i snön
prasslet på
min stugvägg,
ja kära nån,
inte är jag ensam.
Det vimlar av liv
i de snötyngda grenar.
Intet mer allena,
nej hundrade vingar
gör mig sällskap.

Nanna Dahlberg



  • Comments(4)//lenasblogg.lenaost.se/#post217

Att drömma...

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-31 16:18:09
... är gratis!
Jag har funderat litet. Om jag skulle ha en butik, och vi struntar i det där med lönsamhet och sånt, utan drömmer fritt. Vilken typ av butik skulle det då vara?

Ni som känner mig vet att jag brukar kalla mig för kreativ mångsysslare. Jag har under olika perioder i livet målat, både i olja och akvarell. Minns ännu doften av linolja och terpentin när min mamma målade!
Ett annat intresse som följt mig från barndomen är trädgård. Det är också en form av skapande som är ganska vansklig eftersom man skapar med levande material.
Heminredning, och då gärna med hjälp av den kinesiska läran om feng shui intresserar mig också väldigt mycket. Tiden när jag bodde i Torpet utanför Ljusdal kanske var min roligaste inredningsperiod. Jag försöker att hålla fast vid en del "torpsaker" i vår villa byggd på 1980-talet. Men det är inte så lätt. Dock har det blivit en mix av gammalt och nytt som fungerar ganska bra. Gamla bruksföremål blandat med ultramoderna prylar.... sitter som ett smäck!!!
Sen vet ni ju det berömda Ernstcitatet: "När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mer för en inredare att göra." Som ni ser så makar vi undan växterna i köksfönstret så att Busan kan titta ut.

Som om det inte räckte med intressen så tycker jag ju även om att fotografera och att skriva.



Ja, men åter till vilken typ av butik jag skulle starta om jag fick drömma fritt. Det skulle faktiskt bli ett antikvariat.
Tänk en butik fyllda av gamla böcker där jag kunde gå omkring och stryka med handen över bokryggarna. Öppna en bok och bläddra litet i den och kanske läsa vidare.
Varför inte en liten vrå med fåtöljer och en kaffemaskin så att kunderna kunde slå sig ner en stund... och en vägg där jag kunde hänga upp en del tavlor och fotografier. Nog är det väl tur att jag bestämt mig för att drömma fritt eftersom jag nog inte skulle kunna livnära mig på min butik!

Vilken typ av verksamhet skulle du ägna dig åt om du fick drömma fritt?




  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post216

Oj då...

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-16 15:29:38
... den ligger fortfarande kvar, den där snön som kom för några dagar sedan.
Vi tog en promenad i strålande sol, men på skuggsidan ligger snön kvar och faktiskt så tycker jag det är riktigt fint. Hösten har varit så varm och vacker och när man nu ser mot skogen så är det fortfarande en del färger kvar som lyser mot den vita snön.
Ölandstokens gula blommor gör sitt bästa för att skaka av sig snön och titta fram.

Som på beställning, nu när sommaren är över och naturen tar igen sig, kommer vemodet över mig. Alla gamla misstag, sorger och besvärligheter liksom väller över mig och jag har svårt att värja mig.
Men jag har kommit så långt att jag accepterar sinnesstämningen och tänker: "Jaså, det är dags nu, jamen då får det väl vara så." Bara den tanken gör att det liksom inte är så farligt, det hör helt enkelt hösten till.

Ibland blir jag också rädd... rädd för att jag har det så bra. Ni vet, Jantelagen, eller Luther eller vad det nu är. Det där att jag inte förtjänar att vara lycklig, och det gör jag naturligtvis inte. Men nu råkar det vara så att jag har det bra och jag är lycklig och jag tänker fortsätta vara det. Egentligen tror jag inte att det är många andra som missunnar mig min glädje, utan det är nog mest jag som är rädd. Den där gamla katastrofberedskapen finns där nånstans och stör mig.

Busan känner också av hösten. Hon som är ute dygnet runt på sommaren, kommer bara in en sväng och visar sig ibland för att tala om att hon finns. Nu är hon inne allt längre, till och med någon hel natt! Vi har plockat undan ett par blomkrukor i köksfönstret så att hon kan sitta och titta ut... det är ett riktigt "hösttecken." Sen när snön kommer på riktigt då blir hon innekatt och går inte ut förrän snön tinat bort.

Till hösten hör också musiken. Nu kör jag mina listor på Spotify och lyssnar på musik överallt. Stackars Håkan... han blir nog trött på mitt spelande!
Även när vi ligger ute i badet spelar vi musik. Ibland blir det Spotify, men även nån radiokanal med modern musik. Det kan vara bra att hänga med litet och inte bara spela gamla godingar.

Nu skulle jag helst vilja spela upp en höstvisa för er, men den tekniken finns inte riktigt på min blogg, så vill ni lyssna får ni klicka HÄRsmiley
så kommer ni vidare till youtube och Höstdagen med Iggesundsgänget.

Men om det inte fungerar så kommer texten till första versen här:

Utanför vårt fönster lämnar löven sina träd
virvlar runt i höstens vindar vid vårt hus
och dom bildar vackra mönster
skapar värme runt vårt hem
likt kulörta lyktor sprider dom sitt ljus











  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post215

Snö

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-14 11:14:37
De första snöflingorna dansar utanför fönstret och marken är vit. Men det kommer antagligen snart att tina bort och i bästa fall blir det vitt till jul.

Passar på att "dra sträcket" för sommarens husbilsresor. Jag har berättat om Skåneresan och resan norrut. Vi gjorde ytterligare en långresa söderut för att få litet mera sommar... det fick vi.
Började åka neröver genom Norge.
Bilden säger väl allt om varför vi gärna åker till Grannlandet. Vi besökte Olavsgruvan, en gammal nerlagd gruva med mycket historia. Den ligger strax innan Röros, som jag tycker är en av de mest intressanta städer som jag besökt.
Jag kan föreställa mig vilken fart det är här när Röros marknad går av stapeln!

Efter fjäll och den vackra Gudbrandsdalen hamnade vi så småningom i Strömstad och Fjällbacka där vi tillbringade några dagar med våra kära vänner Inger och Leif.
Sedan letade vi oss in i landet och möttes då verkligen av sommarvärmen. Vi övernattade vid Gräfsnäs slottsruin, åkte upp till Taberg och så fort vi såg en skylt med en minnesmärkt kyrka stannade vi till.
Den här resan blev en hälsa-på-resa. Vi träffade goda vänner Anneli och Lars i Örserum.
Besökte även broder Nils hemma hos Kristina, och Kjell och Anette var också med. Ett kärt sammanträffande, för det var länge sedan sist.
Tog ett par dygn i Vadstena och Motala, två platser som jag tycker mycket om.
Vi tillbringade helgen i Norrköping med våra kära småttingar, innan vi letade oss norrut. Vi fick verkligen mera sommar. Det tråkiga var att jag inte packat med badkläder, för vem kunde ana att det skulle gå att bada i mitten av september. Nästa sommar lägger jag in badkläder på första resan och sen får de ligga där hela säsongen.

Efter långresan söderut har vi gjort ett par korta turer. Vi har åkt på "rätt sida" om Skutan genom Kall och upp till Kolåsen. Bilderna talar för sig själv.

Jag känner mig så tacksam över att få ha allt det här vackra runt hörnet! Tänk, vilken lycka att jag träffade min Håkan som visar mig allt detta!!!smiley
Ja, så tog vi häromdagen en sista tur över till Grannlandet och fick då se solen bryta genom dimman när vi körde över fjället.
Nu här husbilen avställd och inställd. Under vintern blir det kanske en del underhåll och "förfiningar" innan vi drar iväg till våren. Det finns en del kvar på vår "Att-se-lista" bland annat mycket Norge: Lofoten, Geiranger, Nordkap, Vestkap.....
Förra helgen åkte vi på konstutställning och vi pratade med konstnärinnan om hur fort tiden går.
Det är kanske för att vi har så roligt, sa hon. Det gav mig en tankeställare... varför inte ha roligt när vi kan??!!


Du som tycker att dagarna går och livet flyr. ta dig samman och gör något onyttigt. Ingrid Sjöstrand

De vackraste och mest värdefulla tingen på jorden kan man inte se eller ens vidröra. De måste man känna med hjärtat.
Helen Keller

Det är aldrig för sent att få minnen för livet. Bo Säfström

En timmes samtal är mer värt än femtio brev.
Madame de Sévigné





  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post214

Höst

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-01 14:15:52
Jag skrev i mitt förra inlägg att "vi ses igen i höst." Och nu är det höst! Jag sitter inne och kurar och känner mig litet småförkyld, medan hösten brinner. Här har vi så fantastiska höstfärger att jag blir glad bara av att titta ut genom fönstret.
Sedan sist har vi gjort två långresor med husbilen, en norrut och en söderut. I början av augusti styrde vi kosan norrut. Nog är det märkligt... Vi bor ju i Norrland och borde få nog av trakten häromkring. Men jag åker faktiskt hellre ännu längre norrut än jag åker söderut. Varför? Ja, jag vet inte riktigt, men det kan ju ha att göra med att jag är född i det allra kargaste av Norrlands inland, så det blir liksom att komma hem. Och den ödsliga naturen tilltalar mig så mycket. Det finns vacker natur söderut också, men det är mycket stressigare i trafiken... och en massa folk!!!smiley
Vi tog vägen över Stekenjokk, en väg som jag verkligen kan rekommendera. Det känns storslaget att åka över fjället och de har lagt på ny beläggning, så vägen är riktigt bra.
Innan vi drog iväg över fjället tog vi en avstickare till Hällingsåfallet.
Vi har stora vattenfall här i omgivningen, men detta var annorlunda. Vattnet kastar sig utför stupet och ner i en djup canyon. Det var svårt att ta kort på grund av vattendimman.

Sedan gick färden till Fatmomakke, där vi strosade runt i den gamla kyrkbyn. Det råkade följa med en bunt av Bernard Nordhs böcker som getts ut i nytryck.
Den här trolska vyn är från gångbron över vattnet.
Sedan blev det några dagar hos kära barnen med familjer i Västerbotten innan vi drog vidare. Vi åkte upp till Mensträsk och åkte linbanan mellan Mensträsk och Örträsk. Det är en liten bit av den gamla malmbanan som idag trafikerar med turister. Vi hängde högt över marken i korgar... något hisnande för mig som är höjdrädd, men det gick bra.
Därifrån åkte vi till Piteå längs Sveriges rakaste väg. Raksträckorna var flera kilometer långa, sen kom det en svag kurva eller en backe och så en ny raksträcka. Helt fantastiskt!
Efter en massa äventyr och även besök hos barn och barnbarn i Umeå... många mil och två veckor senare var vi hemma igen.

Sen gick det bara några veckor innan vi packade om för att åka söderut. Vi tänkte förlänga sommaren. Och vilken sommar vi fick!!! Men det berättar jag om nästa gång.

Luften har tagit
en skarpare ton

Vinden bläddrar långsamt
genom löven
och sliter av
de som har hängt för länge

Snart lägger sig sommarens eftertanke
på kala grenar.

Gudrid Cervén

  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post213

Mera Livskvalité

TankarPosted by Lena Öst 2016-07-27 16:28:41
Ett stort Tack till Maiwor och Pia som delade med sig av sina erfarenheter. smiley
Tror att ordet livskvalité är en aning missbrukat, kanske att man ofta menar guldkornen i livet i stället. Kvalitén på livet kommer väl kanske inifrån och blir litet vad man formar det till. Och det är så oändligt olika från person till person. Jag har skrivit det tidigare, men ordet förnöjsamhet är väl snart borta från vårt vokabulär. Att vara nöjd med det man har. Men å andra sidan; hur kan till exempel en uteliggare känna förnöjsamhet?! Livskvalité för den personen är kanske en säng och tak över huvudet, eller kanske helt enkelt att bli sedd... eller att få vara ifred.

Det som ändå ger kvalité är ju familjen. Håkan har jag lovsjungit tidigare och jag gör det igen. Vi träffades ju sent i livet och jag hade varit ensam ganska länge. Då hinner man ju skaffa sig vanor och ovanor som är svåra att ändra på. Vill vi leva tillsammans så måste vi acceptera varandra som vi är, i annat fall går det inte. Många som träffas på äldre dar väljer att vara särbo för att få behålla sina gamla liv. Jag har varit ensam ganska mycket och trivs med det och därför är det viktigt att jag får tid för mig själv, vilket jag också får. Vad jag nu kommer på mig själv med är att jag behöver mindre och mindre av den tiden. På något vis så är vi nu sammanlänkade och det mesta som vi gör, det gör vi tillsammans, och det känns helt rätt.
Den glädje vi får från barn och barnbarn skrev jag om senast och jag tar upp det igen.
När mitt äldsta barnbarn var liten skickade hon ett foto på henne och mig till min födelsedag. Med fotot följde ett litet kort och några rader som min dotter skrev till mig. Jag kunde aldrig ana då vad dessa ord skulle betyda för mig. Jag har läst det om och om igen många gånger sedan dess och det har gett mig en sån tröst.

Mitt i ett av mina allra svagaste ögonblick sa sonen, "Mamma, jag vet ingen som är så stark som du." Gissa om det var rätt ord i rätt tid? Och de kommer jag alltid att bära med mig.

"Jag äääälskar mormor och Håkan," som barnbarnet utbrister är näring åt en trött kropp och själ.

Men sen har vi de där guldkornen som ger extra krydda åt livet. Det är ju bättre att ha många guldkorn i vardagen än bara ett par som är sparade för festliga tillfällen.

För mig kan det vara så enkelt som att klappa katten.
En kopp kaffe sittande på bänken vid dammen.
En god middag (som jag sluppit laga själv.)
Härlig musik. Gamla godingar eller bara stilla bakgrundsljud.
Åka cab skrev jag om i förra inlägget.
En bra bok, eller film.
Resa och uppleva nya saker...
...och så komma hem igen!


Ja, listan kan göras lång och det är inte de dyrbara sakerna som ger glädje, utan de enkla och ofta oväntade.
Nu är det snart målgång för sommarens måleri!!! Jag tänkte i morse när jag drog på mig knäskyddet, tog värktabletterna och astmamedicinen att vi är egentligen riktigt duktiga. Två gamla, halvt handikappade stötar som klarar av detta. Vi är också duktiga på att klappa oss på axeln och berömma oss själva. Annars hade det aldrig gått.
Så nu tar vi en välbehövlig semester. Vi ses väl här på bloggen till hösten. Under semestern ska jag läsa boken "Djupt nere i mörkret" av Héctor Tobar. Den handlar om 33 gruvarbetare som blev innestängda under jord när en gruva i Chile rasade 2010. Jag citerar baksidestexten: "Som genom ett mirakel räddades alla de 33 männen. Men de 69 mardrömslika dagarna i gruvan förändrade deras liv för alltid." Undrar vad deras syn på livskvalité var före och efter katastrofen!?

Innekattens sommarlov

Innekattens första
trevande steg i
sommargräset
håller sig nära husfolket

Dagar som går
vidgar reviret
springer sommarvan
på ängen

Sista sommarveckorna
försvinner i timmar
i skogen
till hemligt liv

Kommer in
med torvdoft
och outgrundliga ögon
onåbar


Waine Löfbom

  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post212

Livskvalité

TankarPosted by Lena Öst 2016-07-26 21:22:26
Vet inte riktigt vad som hänt, men nu är det full fart på skrivandet. Antagligen så är det så tråkigt att stå och måla att tankarna skenar iväg. För att de inte fullständigt ska löpa amok, så måste jag skriva av mig litet.

Det är väldigt populärt att prata om livskvalité. Jag tror att det kan rymmas mycket i det ordet och ofta är det de små sakerna man minns. Snuddade vid det som ger mig extra glädje i förra krönikan och tänkte utveckla det litet mera den här gången.

Till vår stora glädje så är nu våra barn, tre för mig och fyra för Håkan, självgående. De klarar sig själva även om man kanske aldrig riktigt släpper taget och oron kommer ibland. De är nog helt enkelt våra barn hela livet ut med allt vad det innebär.
Men de har också gett oss det som kallas "livets efterrätt," barnbarnen. Vi har allt från tonåring till en liten kille som döptes nu en solig och fin dag i juli.
När vi umgås med dem är det livskvalité. Tanken svindlar när jag tänker att kanske när de blir vuxna så minns de när de spelade Otello och vann över mormor. Eller när de hälsade på hos mormor och Håkan och lekte med båtar i trädgårdsdammen, jagade katten och fick äta mackor i sängen medan de tittade på tv.
Vår tid tillsammans blir små frön som sås och gror senare i livet. Men det bästa är nog att umgås med dem i små portioner, för Jisses vad trött jag blir. Försöker tänka tillbaka till småbarnsperioden, men minns inte alls att det var så jobbigt. Då får jag faktiskt intala mig att senast jag hade småbarn var för trettio år sedan och jag kanske har blivit liiiitet äldre och tröttare. Att umgås med tonåringen blir vi ju inte fysiskt trött av. Där gäller det mera att skärpa sig och inte verka alltför "ute" så att hon behöver skämmas för mycket.

Vad är det mera som ger kvalité åt mitt liv? Håkan skulle jag kunna ägna en hel bok åt, så det är bara självklart. Men jag nämnde tidigare min frihetskänsla när vi åker cab.

Vi har en gammal BMWcab som vi åker omkring med varma dagar. Och i sommar har det blivit en hel del åkande. Jag kan förstå känslan hos de som åker motorcykel, just det där med att känna alla dofter, men jag tycker det är säkrare med fyra hjul. Ibland när vi åker varma dagar så kan man helt plötsligt komma in i ett "kalldrag" kanske att vinden rör sig från älven, eller vi hamnar i skugga. Det kan man bara uppleva när man cabbar ner. Dofterna från blommorna och träden, eller doften från grillen i någons trädgård. Och så det där med vinden i håret!!!
Egentligen är bilen en "frisyrförstörare" men det struntar jag i. Håkan har löst problemet med att sätta på sig en skinnkeps.

Oj oj! Jag har bara hunnit med ett par glädjeämnen och det finns ju massor kvar. Ibland kan det helt enkelt vara att sitta i soffan med morgontidningen och kaffekoppen. Det får nog bli en fortsättning följer...

Vad är livskvalité för dig?

Barn behöver mer föredömen än kritik. J Joubert

Hälften vore nog, sa bonden när hustrun fick trillingar.

Barn är som tvättsvampar,
de suger till sig all vår styrka.
Men när vi kramar dem,
får vi den tillbaka.







  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post211

Vilken Sommar!!!

TankarPosted by Lena Öst 2016-07-24 20:18:32
Här i fjällen har vi haft en riktigt fin sommar och det blommar så fint i vår trädgård. Den gamla stamfuchsian har aldrig varit så fin som i år.
Den är helt översållad av blommor och en mörkröd klöver som självsått sig väller ut över kanten på krukan. Förra sommaren var helt bedrövlig och blomningen ungefär en månad senare än vanligt. Det var också en del som dog under vintern, bland annat min favoritros Maiden's blush och även Alunroten. Men vi har planterat nytt och nu växer det så det knakar.

Vår sommar har, efter Skåneresan, bestått av massor av besök av barn och barnbarn. Det har varit så roligt och barnbarnen är verkligen kryddan i livet. Mellan besöken har vi ägnat oss åt detta:
Vi håller på att måla om huset. Det går från blått till grågrönt. På bilden ser taket blått ut, men det är faktiskt svart. Nu har vi kommit runt hörnet och håller på med framsidan. Sen ska det målas runt fönster och dörrar och vindskivorna ska också målas. Men det mesta av det sparar vi till nästa sommar. Det gäller att ha nåt roligt kvar!!smiley
Fönsterbågen och vindskivorna ska målas i vitt och foder och knutbrädor går i engelskt rött. Det blir nog fint. Vi har inte bestämt vilken färg vi ska måla dörrarna i, men just nu lutar det åt nåt gråsvart... Kom gärna med tips.

Måleriet är väldigt jobbigt. Vi måste måla tre gånger innan det täcker och Jisses vad ont jag får i armar, axlar och nacke. Sen har jag ett knä som bråkar med mig.

Tänk vad skönt det är att lägga sig i badet och få massage och värme. En fantastisk investering i oss själva!

I sommar har vi kunnat åka en del cab också. Tror aldrig jag känner mig så fri som när vi glider runt och vinden blåser i håret.
Då tänker jag på en av mina favoritlåtar, The ballad of Lucy Jordan.

At the age of thirty seven
She realized she'd never ride
Through Paris in a sports car
With the warm wind in her hair

Jag kanske inte åker runt i Paris med vinden i håret, men väl i Undersåker. Och jag trodde väl inte i mina vildaste drömmar att jag skulle få uppleva det!!! Ibland får jag nypa mig själv för att kolla om jag är vaken.

Lägger in en bild som talar för sig själv. Sommaren är inte bara sol och glädje, ibland blir det riktigt hotfullt.


Avslutar min krönika över sommaren, arbete och drömmar på temat gamla favoritlåter och lägger in texten till Where do you go to my lovely:

You talk like Marlene Dietrich
And you dance like Zizi Jeanmaire
Your clothes are all made by Balmain
And there's diamonds and pearls in your hair


You live in a fancy appartement
Of the Boulevard of St. Michel
Where you keep your Rolling Stones records
And a friend of Sacha Distel


But where do you go to my lovely
When you're alone in your bed
Tell me the thoughts that surround you
I want to look inside your head


I've seen all your qualifications
You got from the Sorbonne
And the painting you stole from Picasso
Your loveliness goes on and on, yes it does


When you go on your summer vacation
You go to Juan-les-Pines
With your carefully designed topless swimsuit
You get an even suntan, on your back and on your leg
s

But where do you go to my lovely...





  • Comments(4)//lenasblogg.lenaost.se/#post210

"Maj, maj måne....

TankarPosted by Lena Öst 2016-06-03 13:38:28
... jag kan lura dig till Skåne," brukade min mamma säga. Och så blev det för oss i år.
I mitten av maj packade vi husbilen och åkte söderut i två veckor med kallfronten i baken. Dessvärre hann den upp oss, men när vi fick snöbilder hemifrån kände vi oss ganska nöjda.

Första målet var Kivik, där vi bokat äppelblomsafari.
Vi åkte på en traktorvagn och lotsades runt på odlingen. En duktig guide berättade om odlingen förr och nu, om humlor och bin, om skadeinsekter och en massa annat intressant. Vi fick också provsmaka en del goda äppelprodukter.
Att uppleva äppelblomningen på Österlen finns på vår "att-se-lista," så nu kan vi pricka av ännu ett besöksmål.

Vi åkte vidare söderut och hamnade så småningom på Sveriges sydligaste spets, Smygehuk.
Tänk att en sån urbota Norrlänning som jag har varit så långt söderut!

Så vände vi och åkte norrut längs kusten. Vi klättrade upp till Ale stenar och vi besökte även Bregottfabriken.
Vi vandrade omkring i bokskogarna och vi plockade ramslök. Ett ställe som gjorde djupt intryck på mig var Sandhammaren. Så vackert och så annorlunda. Stora sanddyner som bildat kullar och en fantastisk strand. Dock stod det skyltar om farliga strömmar, så jag antar att det är klokt att iaktta försiktighet om man ska bada.
I närheten av Kristianstad besökte vi Sveriges lägsta punkt, i förhållande till havsytan. Tyckte det var roligt att ha varit där, det kanske dröjer innan vi kommer till Sveriges högsta punkt!

Det här är den bild som berörde mig mest och som jag tar med mig hem från Skåne.
Vi körde fel och kom in på småvägar och måste sedan vända för att ta oss vidare. Men helt plötsligt öppnade sig den här vyn.

Gult rapsfält, blått hav och blå himmel. Kan det bli mera Sverige?

Vår resa hemåt gick genom Småland och vi gjorde även en avstickare till Öland. Dit känner jag att jag vill åka igen ganska snart.
Nog finns det mycket att se här i Sverige och vi har bara nosat på en del. Ja, Håkan har åkt ganska mycket tidigare, men inte jag. Så han får nog stå ut med att släpa mig runt överallt. Sen är det ju så skönt att komma hem igen.

Det är den som går vilse som hittar de nya vägarna.

En resa på hundra mil startar med ett steg.

Målet är ingenting, vägen är allt.







  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post209

Vår i fjällen

TankarPosted by Lena Öst 2016-04-24 14:42:32
Våren är sig väl lik överallt i vårt avlånga land, även om den kommer vid olika tider. Ena stunden sol och fint, andra stunden yr snön omkring. Men här i fjällvärlden är den väl ändå mera oberäknelig och snöflingorna kan dansa även runt midsommarstången.

I morse satt en ensam duva vid vår damm. Den kanske väntar på våren.

Vi bestämde oss för att ta en tur till Vålådalen och Ottsjö. Vålådalen ligger ju bara ungefär tre mil från oss, men där är det mera vinter än i vår dalgång.Vålån har brutit sig ur greppet och börjar ladda inför vårfloden. Men ännu är det små flöden i åar och i Indalsälven. Det måste bli både värme och regn innan vårfloden kommer.

På väg till Vålådalen stötte vi på en spelande tjäder och i Ottsjö knallade tranorna omkring.

Utsikten på väg in till Ottsjö är helt fantastisk. Ottfjället reser sig som en vägg.
På vintern när solen står lågt kan jag tänka mig att fjället skuggar hela byn. Men det är magnifikt, både vinter och sommar.
Det är just sådana här vyer som tar tag i mig. Som gör mig liten och obetydlig. Mina problem blir också väldigt små. På något vis är det naturen som bestämmer och inte jag... tack och lov! En sån här tur fyller på mitt magasin får mig att må bra.
Utsikten på hemväg mot Undersåker med Skutan rakt fram är inte heller så tokig. Det är ett privilegium att bo så vackert, önskar dock att sommaren var längre och varmare. Ett av mina stora intressen är ju trädgård och det kan ibland bli en svår kamp med vädergudarna.
Krokusen och tussilagon har slagit ut. Pionerna lyser som små röda pinnar ur jorden och krolliljan har stuckit upp näsan, men jag har täckt över dem med fiberduk, rädd att de ska frysa tillbaka. Såg också att små blad från aklejan börjat titta upp. Det är inga ljusa utsikter närmaste veckan, utan kylan håller i sig. Det är bara att acceptera och vänta tålmodigt på värmen.
Vi var i Umeå för en vecka sedan och besökte då trädgårdsmässan. Vi köpte ett gäng penséer som ska planteras i krukor. Sen investerade vi i två blåbärsbuskar. Det ska bli spännande att se om de klarar sig hos oss. Vi får försöka ordna ett bra microklimat med hjälp av stenar och upphöjd plantering.

Nu måste jag förstås avsluta med en vårdikt, och då får det bli Islossning av Harry Martinson.

Islossning

Insjön får hjälp av blåst och sol,
börjar genast skrota ner sin vinter.
Losskurna isplåtar bogseras av vinden
utåt mot öppen mittström där de sänkas i tusental.
Solen är överallt med och trampar med glädje ner sig,
än här, än där.
Det suckar i sörjan, och fräser som i ett lutkar.




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post208

Frihet - Lyx

TankarPosted by Lena Öst 2016-03-12 10:05:14
Vi har så smått smakat på livet som helt daglediga båda två. Jag kan inte säga annat än att det är helt fantastiskt. Visst kan väl en del dagar kännas aningen långa, men då har vi ju vedbacken.
Vi har hunnit med ganska mycket vid det här laget, och det är så skönt att kunna ta några timmar mitt på dagen när vädret är som bäst, till vedhanteringen.

Sen är det den där känslan av total frihet, att kunna göra vad vi vill, som är så otrolig. Både Håkan och jag har nog varit riktiga scouter; Alltid redo. Eller som Gustv VI Adolfs valspråk; Plikten framför allt. Och det är nog lika för de flesta, arbetet går först.

Gissa vad vi gjorde en fredag i februari?
Vi åkte över till Trondheim på IKEA. Shoppade en del till vår nyrenoverade tvättstuga och även till badrummet som vi ska renovera, så småningom. Det blev 20 mil närmare än om vi skulle ha åkt till Sundsvall och faktiskt 900:- billigare varor.
Tvättstugan blev fin och praktisk. Vi vill inte ha nån utställningslokal, utan en fungerande tvätt/städstuga som också är snygg. Och det blev bra. Heder åt min käre man som tapetserade och fixade medan jag var bortrest.

Åter till den otroliga lyx det är att vara ledig. Vi åkte iväg till Östersund på Gregoriemarknad i torsdags och handlade en del gott. Bland annat kaffeost, som är något av det bästa jag vet.

Igår tog vi en tur till Åre och tittade på rallycross på Åresjön. Mitt på dagen, när alla andra arbetar!!!
Då kände jag verkligen att vi har ett fantastiskt liv. Vi är fria, för första gången!


När jag tittar ut genom fönstret lyser solen från en helt molnfri himmel. Den speglar sig i den vita snön och det är svårt att förklara hur vackert det är. Nu ligger en ny dag framför oss, en dag när vi kan göra vad vi vill.
Det är bara att våga hoppa!

  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post207

Femte Årstiden

TankarPosted by Lena Öst 2016-03-02 15:47:01
Nu är vi i mars månad och då börjar Vårvintern. Det är när solen står högre och reflekterar sig i den vita snön och börjar värma oss. Då blir det full fart här i fjällvärlden. Det är skidåkning på längden och tvären, skoteråkning, korvgrillning och isfiske. Ja, och så förstås AfterSki.
Den här veckan har Mälardalen sportlov så då håller vi oss ifrån Åre och de andra populära platserna. Det lönar sig inte att försöka surfa med mobilen för det är alldeles för trångt i luften.
Vi går också och kikar på termometern i uterummet. Snart kan vi inta lunchen här ute, bara solen lyser så värms det upp snabbt. Vi kan också börja plocka ut våra övervintrade plantor.
I slutet av april brukar det se ut ungefär så här i uterummet. En kö av krukor som väntar på att flytta ut. Vi har ännu inte riktigt bestämt hur stor odling vi ska ha i sommar eftersom vi också vill åka husbil. Nu blir det första sommaren som vi båda är lediga. Men kommer tid kommer råd.
Åter till Vårvintern. Här lyckades jag fånga takdroppen från hönshuset på en suddig bild. Men den inger hopp om att "svarthålet" är över.

Sedan jag bloggade sist har jag tillbringat två veckor i Norrköping hos mina barnbarn. Jag har varit där och "tagit emot" fyran. Nej, jag har mest varit sällskap åt de andra tre. Och, så roligt det är! De är tre olika personligheter och tvååringen blev väldigt förtjust i mormor. Lovar att det är ömsesidigt!

När jag kom hem har det varit livligt utbyte klasskompisar emellan på facebook. Vi har bildat en sida som heter "Vi som gick i skola i Gargnäs på 1950 -60 talet." När jag då botaniserade i gamla foton hittade jag detta på mig själv.
Skickade det till mitt barnbarn, fyra år. Hon trodde att det var en bild på henne. Så nog har generna gått vidare!

Avslutar med en del klokskaper:

Kärlek kan inte köpas för pengar, men de ger en god förhandlingsposition, Oscar Wilde

Den som inte kan vara ett gott föredöme, kan ju alltid vara ett varnande exempel, Catherine Aird

När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt. Det betyder att det är du som ska ro, Vilhelm Moberg



  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post206

Januari

TankarPosted by Lena Öst 2016-01-22 16:08:30
Jag har citerat Håkan Nesser tidigare, men jag gör det igen:
"Ingen månad kan som januari pågå i evighet," så inleder han sin bok Flugan och Evigheten. Och jag kan inte annat än hålla med. När julhelgerna är över och vi har firat det nya året och sedan klarat av Trettondagen, då händer det. Det är någon som slänger ut en tung dragg från båten och det blir tvärstopp. Dagarna går sakta, de är mörka och kalla, tunga och trötta. Idag skriver vi 22:a januari och ännu återstår det nio dagar av denna månad.
Men mitt i allt så känner jag mig rätt så nöjd just nu. Vi har ju fått så pass mycket snö att den där ruggiga ishalkan är borta. Idag kunde jag faktiskt gå ut på en promenad, solen sken och kylan nöp tag i kinderna. Tidigare har jag fått nöja mig med gåbandet i vardagsrummet. Jag brukar gå till SVT:s morgonprogram och peppar mig själv med: "Håll ut till nyheterna... Kolla in vädret först... Fem minuter till..." osv Men inget går upp mot en promenad i det fria, gärna med kameran på axeln. Dessutom har jag köpt spikskor, så nu kan jag inte skylla på halkan.
Och nog tycker jag väl att solen står liiitet högre på himlen nu och vi får tända lamporna liiitet senare på eftermiddagen.
Jag var inte ensam på min promenad. Här fanns spår av både älg och rådjur. En kväll när Håkan skulle ta in "kvällsveden" kom en älg släntrande tvärs över vår tomt. De stod och tittade på varandra ett tag innan den fortsatte in i skogen. Jag tycker det är roligt med de vilda djuren inpå knutarna och har till och med lagt ut gamla vissna tulpaner till rådjuren.
Så avslutar jag med en bild av "vårt fjäll" Välliste. Det glimrade så fint i solen och kanterna mellan fjäll och himmel suddades ut.
På tal om himmel så var jag ute och tittade på stjärnorna för några kvällar sedan. Det var både månsken och norrsken som gjorde stjärnorna ganska bleka, men jag uppfattade både Karlavagnen och Orion. Norrskenet brann tvärs över himlen och det fladdrade fram och tillbaka. Inför stjärnhimlen blir jag ganska liten och det är bra att känna så ibland.

Karlavagnen

Karlavagnen är mycket nära,
den står alldeles om hörnet,
jag undrar, vem som ställt den där.
Kanske någon, som känner sig hemma här
och som tänker stanna,
tills dagen gryr.

Bo Setterlind

  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post205

Gott Nytt År

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-31 14:50:09
Så här på årets sista dag brukar man skriva krönikor över året som gått. Och sedan fylla på med förväntningar inför det nya året.

Mitt år började i moll och slutade i dur.
Året som gått har bestått av väldigt stora svängningar.

På vårvintern försvann några personer som betytt väldigt mycket för mig och det kändes tungt och orättvist. Men samtidigt så påminns jag om min egen dödlighet och att det gäller att vara glad och nöjd åt det jag har. Att inte låta mig påverkas så lätt av vad andra människor gör och säger, utan sträcka på ryggen och vara stolt över mig själv.
Jag är så glad åt resorna som vi gjorde i somras. Våra resor med husbilen är verkligen en stor lycka. Just det att vi har med oss "vårt hem" med alla saker vi behöver gör att vi känner oss hemma överallt. Sommarens resa norrut gick liksom i temat gruva och kraftverk. Tänk att vi kunde pricka av en post på vår "Att se lista."
Jag blir aningen beklämd när jag tänker på alla samhällen som byggdes upp och sedan revs och flyttades. Nu återstår i bästa fall en anslagstavla med en skiss över hur det såg ut och så några skyltar.
Oroar mig också över vad som händer med glesbygden i vårt land. Kommer det att finnas några byar kvar om femtio år?

På bilden ovan ser ni Varnhems klosterkyrka. Vi stannar ofta vid kyrkor och övernattar när vi åker husbil. Där är det ganska så lugnt och skönt.

Årets största händelse är i alla fall julaftonen som började så här fint med soluppgång över Hotell Lappland i Lycksele.


Och sedan årets höjdpunkt när jag blev Fru Palmqvist.

Nu är jag inte rädd längre. Visserligen har jag inte vaccinerats mot sorger och motgångar, men jag är inte ensam. Kanske att nästa år också består av stora svängningar, men då får vi säkert också de krafter vi behöver just då.

Vilka förväntningar har jag då på 2016!? Jag önskar mig "någorlunda" hälsa. En smärtfri dag har jag inte haft på 25 år, så det tror jag inte på, men gärna inte värre i alla fall. Hoppas att vi får göra många resor till sommaren och upptäcka nya platser. Hoppas också att vi får en fin sommar så vi kan hålla på i trädgården. Dessvärre har vi ett måleriprojekt som vi absolut måste ta tag i, suck...
Kort sagt så önskar jag att vi får ett helt underbart pensionärsliv!

Vill också önska alla läsare Ett Gott Nytt År med en dikt av Siv Edström som handlar om små barnahänder:

En liten barnahand

Av våra barn å barnbarn
får vi verkligen blommor
medan vi lever
som det i visan står
Att få en näve löv
eller blommor
utan stjälkar
ar ett minne som består
En framsträckt liten hand
med några blomster i
Barns armar runt om halsen
äkta kärlek finns däri




  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post204

God Jul!

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-22 11:18:02
.........................En riktigt God Jul till alla läsare. Ta vara på helgen!.........................





  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post203

Motlut

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-16 10:37:31
Idag är det plusgrader igen, halvklart och vinden rör på trädkronorna. Känner mig aningen låg och oföretagsam. Jag har hela dagen framför mig, men vet inte riktigt vad jag ska göra av den.
Det syns inte så bra på bilden, men vi har satt upp ett nät med ljus i vår spaljé. Riktigt fint när det lyser i mörkret. Apropå mörker så har vi ju snart klarat av första delen av svarthålet. 22:a december 05.48 infaller vintersolståndet i år, då är alltså årets kortaste dag, sen börjar dagarna så smått att bli längre. Men jag tycker inte att jag märker någon skillnad förrän i slutet av januari.
Det har varit många halofenomen i vinter och även mycket norrsken. Jag har sett massor av fina bilder på just norrsken, men själv har jag inte ens försökt att fotografera. Jag satt och kollade på facebook häromkvällen och där stod att stora delar av Norrland brann. Skyndade mig ut, men det var mulet hos oss. Däremot lyste hela himlen i nordväst... det var i Åre som de körde snökanonerna i full belysning. Ok, också en form av norrsken!

Ja, inte har då energin infunnit sig medan jag suttit och skrivit. Jag kanske helt enkelt inte ska göra någonting idag. Det är också en konst!
Jag vet att jag har som ordspråk i början av min blogg Frida Sigurdardottirs tänkvärda ord:
Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen. Men jag har så svårt att förstå varför jag aldrig får vara riktigt glad. Snart vågar jag inte, av rädsla för bakslaget.

Skickar med en dikt som kanske präglar min sinnesstämning idag. Dikten är skriven av Ann-Katrin Eriksson och finns i antologin "Ur svenska hjärtans djup."

Ibland kommer
det över mig

alldeles nära
tätt intill

min längtan
min innersta
eviga längtan

se mig -
hör mig

Jag finns här
alldeles nära
tätt intill.







  • Comments(5)//lenasblogg.lenaost.se/#post202

Santa Lucia

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-11 13:18:32
... Men Hej och Hå till alla som är ute och lussar. Sätt broddar på skorna! Här har vi så otroligt halt. Det har regnat och blåst och varit plusgrader nu i flera dagar. Vart tog vår fina vinter vägen?
Som tur är för oss så är Gunnar ute och sandar mest varje dag, annars tog vi oss inte fram. E14 däremot är det tydligen ingen som sköter alls, och det ska vara "navet" här i västra Jämtland. Jag vet inte hur många avåkningar det har varit strax väster om "vår" korsning. Usch!!!

Här hemma gjorde vi advent för ett par veckor sedan, så det blir inget extra till lucia. Jag vill istället visa några blomster som inte är julblommor.
På köksbordet tronar en rosenbukett inköpt på ICA. Den är jättefin. Sen har vi två blommande orcidéer och det är en tredje på gång. Den är av en annan sort och jag är väldigt stolt över att den blommar om. Visar den senare när den slagit ut. Ja, sen kom det även med en julgrupp. Hyacinter i plåtburkar!

Det blir en kort "krönika" idag eftersom min vänstra hand värker så jag går nästan bet på att skriva. Men det blir säkert bättre.

Avslutar med att visa en bild på vår kära lussekatt och önskar er en fin helg!



  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post201

Vitt vitt

TankarPosted by Lena Öst 2015-12-04 16:04:26
Ja, den är här nu, snön som gör att kvällarna blir litet ljusa. Alla adventsljus hjälper också till och en solig dag är det så vackert att det nästan gör ont.
Vi brukar ta bilen och åka nån tur i omgivningarna, och Håkan tar mig med på småvägar som jag aldrig skulle hitta själv. Jag älskar dessa åkturer och hittar alltid nånting att fotografera.
Den här bilden togs innan snön kom. Det är bara Skutans topp som lyser vit och dimman ligger i dalgången.

Vilken tur att advent finns! När jag väl klarat av november så vet jag att jag kommer att hålla ut över vintern. Nu tänder vi ljus och lampor både ute och inne. Det är julmarknader och julbord och glögg och pepparkakor. Sen har också vintersporten på tv kört igång.
Det brukar komma en svacka i januari när jag kastat ut julen och visserligen känns det skönt. Allt det röda är borta och det blir liksom renare inne på något vis. Och känslan när jag köper årets första tulpanbukett!!! Men det är ju först i slutet av januari som vi märker att dagarna blir längre, och både januari och februari kan vara så bitande kalla.

Varför går tiden fortare ju äldre jag blir? Tyckte att det nyss var vinter, och sommaren... vart tog den vägen?
Det är ju nu när jag inte är fullt upptagen med arbete och åtaganden som tiden borde stå stilla. Någon sa att för en 7-åring är ett år en sjundedel av livet och då är alltså ett år för mig en sextifjärdedel. Det är ganska stor skillnad och kanske är det därför som sommarloven tycktes oändliga när vi var små.

Jag läser mycket nu och om ni tittar på min hemsida under "litteraturfliken" ser ni en del lästips. Men jag läser om gamla böcker, har läst Sjöwall-Wahlöö, hela sviten och nu läser jag om alla Henning Mankell. Tycker det är svårt att hitta bra böcker idag. Kom gärna med tips!
Vi hade en otrolig tur som fick se det här fina halofenomenet, strax utanför Edsåsdalen. De hade snökanonerna igång och det bildades väl en hel del kristaller i luften. Fint var det i alla fall!

Nu har det mörknat utanför fönstret och jag hör att Håkan startat fyrhjulingen för att skotta snö. Vilken trygghet det ligger i det ljudet... Tryggheten i att inte vara ensam, att tillhöra någon. I morse låg dagstidningen på köksbordet på morgonen med en handskriven morgonhälsning. Vad det värmde!

Jag läste Marcus Birros krönika om tillhörighet och vintermörker. Klicka gärna och läs, den väckte många tankar hos mig.

Så önskar jag alla en fin andra advent med en dikt av mamma, Nanna Dahlberg.

Vintergästen

Min vintergäst
den lilla mesen,
försvann då våren
slog ut i blom.
Nu är det höst
och frosten tagit
all vårens blomning
och härlighet.
Då kom han fram
min vintervän.
Han slog en drill
- Var inte ledsen,
här har du mig igen.








  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post200

Funderar på...

TankarPosted by Lena Öst 2015-11-13 11:32:12
... om snön ska komma snart. Men de har faktiskt lovat det idag. Jag är väl ingen stor vän av snö, men nu är det ju snart första advent och det är så mörkt.
Ok, nog finns det en del ljusglimtar, som när Håkan fångar soluppgången medan jag ligger och sover. Hans nya Samsungmobil är riktigt bra!!!
Visst är det vackert med grävskopans silhuett mot himlen medan dimman ligger tung över Indalsälven. Egentligen bor vi så grymt vackert att det nästan gör ont.

Igår var jag iväg och tog influensasprutan. Förra vintern verkade nog inte riktigt vaccinet, jag hade då en enda lång förkylning som började i mitten av december och höll i sig över min födelsedag i slutet av maj. Vet inte vad som hände, men jag har nog väldigt dåligt immunförsvar. Nu pressar vi vitlök över maten och försöker att göra allt vi kan för att det inte ska upprepa sig. Funderar på att även vaccinera mig mot pneumokocker, det kan i alla fall inte skada... hoppas jag.
De flesta som fotograferar har månen som objekt och jag har gjort ett flertal försök. Det är inte lätt att hitta rätt inställning i kameran, men jag ger inte upp. Jag är nog ute igen vid nästa fullmåne tillsammans med varulvarna och ylar.

Under Allhelgonahelgen hade vi kärt besök och naturligtvis måste vi skaffa en pumpa att gröpa ur. Agnes lyckades med bravur.
Nu när jag tittar på bilderna så är de ju väldigt mörka och jag hoppas att nästa blogginlägg ska visa snö och ljus.

Funderar mycket över situationen i världen just nu och känner mig väldigt maktlös.
Jag känner oro för den enskilda människan som drabbats och oro för landet Sverige och hur mycket vi ska orka med.

Aldrig kan själens

Aldrig kan själens
längtan stillas,
icke jordens riken,
brusande städer
och havens glans
förmå att lindra
dess eviga oro.

O, vem spelar
dessa toner,
denna svidande musik
på mitt hjärtas
strängar, spända
alltid, alltid
alltför hårt?


Vilhelm Ekelund

  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post199

Allhelgona

TankarPosted by Lena Öst 2015-10-27 12:10:23
Så har vi kommit en bra bit in på hösten och färgerna börjar avta och det gråa tar över allt mera. Inatt hade vi frost och det är en tunn ishinna på vår lilla damm.
Det dansade några flingor utanför fönstret en kort stund, sen kom solen. Men "vårt fjäll" Välliste har puder på toppen.
Naturligtvis så kan vintern komma närsomhelst, men enligt prognosen så dröjer det nog ännu någon vecka. Det gäller ju att vara beredd och byta till vinterdäck i tid.
Vi har några stora krukor stående ute fortfarande. Det är det lilla japanska trädet, en kruka med gräs och så en tuja. De ska köras ner till garaget och övervintra där. Det är ju ingen fara om de står ute i frosten, bara inte jordklumpen fryser helt. I uterummet finns bara ett par "eftersläntare;" Agaphantusen, anemoner och en ros. Resten har åkt in i förrådet för vintern, men det dröjer ju ett tag till innan det är minusgrader i uterummet, så det är ingen panik.
Jag har ställt glas i olika färger i fönstren i uterummet. Det får bli prydnaderna för vintern, tillsammans med en massa lyktor både levande och batteridrivna.

Måste också visa ringblommorna som trots frosten vänder sitt ansikte mot solen och försöker fånga de svaga stålarna.
Här på vår väg sker det stora förändringar. Det byggs flera nya hus och vi får nog en massa nya grannar inom en kort tid. Visst är det roligt att unga familjer vill flytta hit och även om jag ser på Åre med en viss skepsis, så är utvecklingen positiv och det finns framtidstro. Här i Undersåker har byggts flera hus i sommar och hus som är till salu säljs väldigt snabbt. Allt beror förstås på närheten till Åre.

Gunnar har byggt ett nytt ställ för våra brevlådor och det ska flyttas en liten bit för att hamna mera centralt på gatan.
Jag tycker det blev riktigt fint och nu finns det plats för nya grannar. smiley

Så tänder jag ett ljus till Allhelgona för våra nära och kära som är borta. Tänker på mina föräldrar och att jag borde ha talat om för dem hur mycket jag älskade dem. Ofta tar vi just föräldrarna för givet och nånstans tror jag att alla föräldrar vet att barnen tycker om dem, men det är ju så gott att få höra det någon gång.

I Allhelgonatid, av Britta Engvall

Dagarna mörknar
och kortas alltmer.
De sista löven har fallit.
Naturen har lagt sig till ro.
Det är Allhelgonatid.

I kulen novemberkväll.
Vi tänder ett ljus.
Ett ljus - för dem vi saknar.
Ett ljus - för dem vi är nära.
Ett ljus – för alla medmänniskor
i en olik värld.

Vi tänder ett ljus
för hoppet
om en ny vår
och en ny framtid -
tillsammans







  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post198
« PreviousNext »