Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Just idag...

TankarPosted by Lena Öst 2017-11-10 15:43:07
... lyser solen. Det ligger ett tunt täcke av snö och is, men många gräsmattor lyser fortfarande gröna. Igår regnade det och sen frös det på. Usch, ni är väl försiktiga på vägarna! Nu får vi lov att plocka fram spikskorna... och jag som nyss sprang omkring i foppatofflorna. Men jag har faktiskt börjat använda strumpor. Det där med strumpor är ett kapitel för sig. Jag hatar strumpor och går omkring barfota så länge som möjligt, medan käre mannen knappt tar av sig strumporna när han sover. Minns att min pappa klev omkring barfota i snön, så jag har väl ärvt honom.
Hösten är de vackra solnedgångarnas årstid. Och nu har också norrskensperioden börjat. Vi stod ute på bron häromkvällen och tittade på hur norrskenet brann över taket hos grannarna. Måste erkänna att jag är riktigt sugen på ett nytt objektiv till kameran. Det jag trånar efter är ett vidvinkelzoom som lämpar sig bra just för stjärnor och norrsken.
När jag fotograferar dessa objekt så krävs det att jag använder stativ och helst en självutlösare till kameran för att undvika all form av vibrationer. Så en vacker dag kanske jag "blir med" nytt objektiv.
I väntan på norrskensbilder får jag väl nöja mig med månen. Där kan jag stå hur länge som helst med mitt stativ och ändra inställningar på kameran för att testa mig fram. Som tur är har jag ett par "öppningsbara" vantar som Jenn stickat till mig, så jag slipper frysa om fingrarna.

Till hösten hör inte bara solnedgångar och häftiga himlafenomen, då kommer även de fina frostbilderna.
Halofenomenet på bilden är från snökanonerna i Edsåsdalen som man även ser på sista bilden.

Nu undrar ni kanske hur det går med badrumsrenoveringen!? Det går framåt. Vi har jobbat hårt, eller det är ju käre maken som jobbar. Jag står mest och hejar på. Men jag har faktiskt målat taket, och så sköter jag markservicen.
Här har Håkan flytspacklat halva golvet. Vi försöker ha kvar duschen så länge som möjligt, men den ryker nog i helgen. Nu ska golvbrunnen i duschen "bilas upp" eftersom den ska bytas ut. Vi har beställt material till golv och väggar, det blir matta inte kakel. Det finns så mycket fina mattor och det känns säkrare och blir även billigare. Golvvärme har vi redan. Och vet ni vad?... vi har fått tag på en mattläggare!!!

Kära vänner, nu står det inte på förrän vi är inne i advent. Ser fram emot advent och jul. Jag är ingen "julfirare." Det är så mycket grusade förväntningar och annat skit just till jul. Men i år har jag helt enkelt bestämt att det kommer att bli bra. Troligtvis firar käre mannen och jag julaftonen tillsammans bara vi två. Då kan vi ju fira vår bröllopsdag litet extra.
Jag började med en solnedgång och nu avslutar jag med en soluppgång. Allt från november månad. Denna gråa och trista månad, som är både gul och röd!

Till sist en dikt skriven av Alma Sjöberg, hämtad ut antologin; Solregn, poesi från Sorsele.

Stjärnorna tindrar och månen lyser.
Ljusen brinner och jag fryser.
Julen är snart här, för sent att plocka bär.
Nu tändas tusen juleljus, i varje litet hus.
Snö så långt ögat kan nå, och mer ska jag få.
Och här sitter jag och lider, i väntan på juletider.




  • Comments(4)//lenasblogg.lenaost.se/#post226

Fortsatt höst...

TankarPosted by Lena Öst 2017-10-24 12:31:49
Efter förra inlägget har vi haft några nätter med frost och vi har även sett snöflingorna dansa i luften. Nu varnas det för mera snö i morgon, så då är väl definitivt vintern på gång. Håkan lägger på vinterhjulen på husbilen ifall vi vill ta någon tur till i höst.
Den här bilden är från i somras, strax norr om Tärnaby.

I trädgården går det mot vintervila nu, någon enstaka ringblomma lyser än i rabatten. Vi har tömt alla krukor trots att småpenséerna blommade för fullt. De är verkligen tacksamma som blommat hela sommaren. Alla övervintrare står nu i uterummet i väntan på att boa in sig i förrådet.
Agaphantusen ståtar med tjugofem blommor som jag gärna vill ska slå ut innan vi ställer undan den. Sen är det snart dags att plocka fram advent!!! Oj, vad tiden går fort!

Vi har nu börjat med ett riktigt skitgöra, badrumsrenoveringen! Och för att det ska bli gjort så måste man ju börja. Vi har rivit en del av den gamla, bruna tapeten och även en del av golvmattan. Men sen ska golvet gjutas om och det ska dras nya rör och så var det den där omöjliga uppgiften; att få hit en mattläggare.
Undrar hur länge det dröjer innan den här mörkbruna våtrumstapeten är modern igen?! Jag brukar roa mig med att titta på instagramkonton och facebookgrupper med inredning. Det verkar som att den stockholmsvita färgen nu bytts mot grått. Så om ni inrett i grått är ni helt inne just nu. Vi har inte bestämt några färger till badrummet ännu, vill gärna komma en bit längre på väg först. Dock så har vi hittat en servis från Rörstrand, ni vet en sån där med fat, kanna, potta och tvålkopp etc som går i blått, och den har vi tänkt ska få finnas nånstans i nya badrummet. Suck, målbilden har jag tämligen klar.... men vägen dit. Karin Boye säger ju att det är vägen som är målet, undrar om det gäller badrumsrenoveringar också?

Hur gör vi nu för att roa oss när det är höstmörker och grått? Ja, vi har ju glatt oss åt ÖFK och deras fantastiska framgångar. Nu går Formel1säsongen mot sitt slut, senaste loppet i Austin var riktigt roligt och underhållande. Vår egen Marcus Ericsson gjorde nog årets bästa lopp där, hoppas bara att han får vara kvar i cirkusen även nästa år.
Sen är det ju inte så länge så börjar vintersporten. Hockeyn har dragit igång och näst i tur står väl utförsåkarna och sen är det dags för längdåkning och skidskytte.

Det är väl på det viset vi roar oss, sen hittar vi på litet annat också. Tar en tur i omgivningarna, går ut och äter gott osv. Jag har haft en riktigt otäck förkylning som slutade med att jag var tvungen att ta antibiotika. Nu är det väl snart dags för influensavaccinering, så då kanske jag klarar mig i vinter.

Det har väl inte undgått någon #metoo och nu rullas det upp en massa härskarfasoner bland män i maktpositioner. Dock vill jag inte döma någon ohörd och ett mediadrev kan skada mer än det gynnar. Egentligen tycker jag att allt blivit väldigt krångligt och undrar; Vart tog vanligt hederligt bondförnuft vägen?

Till sist en påminnelse så här i höstmörkret, en dikt av Erik Blomberg

Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mör pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.






  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post225

Göra höst

TankarPosted by Lena Öst 2017-09-28 18:44:19
Men Jisses vilka fantastiska dagar vi haft. Sol, hög luft och massor av fina höstfärger. Tror att vi har varit lyckligt lottade här i fjällen, dimman har legat tung och blöt längre österut.
Vi har gjort en höstresa med husbilen och då besökte vi bland annat Läckö slott, som riktigt glödde i solnedgången.
Men... nu har vi börjat så smått med att "göra höst." Idag klippte jag gräsmattan för sista gången innan vintern. Vi har tagit upp fontänpumpen ur dammen och jag har även tömt ur en del krukor. Men mycket är fint fortfarande. I uterummet är det fullt just nu med krukor som senare ska övervintras; klöver, fuchsia, chili, pelargon och agaphantus. Vi har faktiskt kunnat sitta och äta middag i uterummet flera kvällar fast vi bara värmt upp med hjälp av solen.
När vi vill ha dagens dos av c-vitaminer går vi ut och äter krusbär och vinbär direkt från busken. Det är lyx... och gratis. En annan lyx är potatisen från vårt eget land. Håkans höstjobb består dels av vedklyvning, det tar liksom aldrig slut, dels så är det potatisupptagning som faller på hans lott.
Visst är han ganska söt?! Det brukar talas om ved -och potatisåldern, och vi är helt klart där. Idag när vi varit ute och stökat känner jag den där stora glädjen i att vara pensionär och förfoga över tiden alldeles själv. Slippa stressa och göra allt på kvällar och helger. Visserligen är tempot ett helt annat idag, men vad gör det?

Att "göra höst" innebär även en del bestyr inomhus. Jag tycker om att "boa in mig" på hösten. Ta in litet höstfärger och tända ljus.
I köket blir det en aning orange och turkos. Ännu finns ringblommor och kragar att hämta ute i rabatten. Hustomten får bo i kökssoffan året runt.

I helgen blir det nog ett besök på Åre höstmarknad. Och så ska vi fylla och köra igång badet igen för hösten. Det längtar jag verkligen efter. Då sjunker min konsumtion av värktabletter radikalt.
Under en lång tid har vi haft klara nätter och jag hoppas verkligen det håller i sig. Det är livskvalité att ligga i det varma badet och titta på stjärnhimlen. Ibland dyker det upp ett flygplan eller en satellit som rör sig sakta på himlen. Och ibland lyser månen så starkt att stjärnorna bleknar. Jag har också sett att många lyckats fånga norrskenet på bild, men jag har inte haft den turen.

Nu laddar jag inför Östersunds fotbollsmatch ikväll. Det blir framför tv:n, men jag hoppas kunna titta på åtminstone en match live i höst.
Innan dess så delar jag med mig en dikt skriven av Kjell Mellerby,

Russinkaka

Russinen i livets kaka
får man alltför sällan smaka
Kaka är det ganska gott om
russin är det mera smått om.

Några, kanske femton dussin
lär skall äta bara russin
Ryktas dock att utan kaka
russin ej i längden smaka.

Baka baka russinkaka
lär dig mest att få försaka
Minns att uti livets bröd
ryms det mindre lust än nöd.


  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post224

Sensommar

TankarPosted by Lena Öst 2017-09-06 12:05:23
Jag vill inte riktigt erkänna att hösten kommit. I år är allting så sent, det är liksom en fördröjning av sommaren. Vissa växter har precis slagit ut... inte kan det väl vara höst då?
Den gamla stamfuchsian är som allra finast nu. Och snart måste jag repa av alla blad och knoppar och ställa den mörkt och svalt för vintern. Fuchsia är förresten en fantastisk blomma, den gillar ruskväder och trivs bäst i halvskugga.

Just övervintring av växter är annars ett stort problem. Vi har ett förråd som vi brukar förvara våra växter i. Där är ca +7 grader vintertid och ett fönster. Nu har käre Håkan städat förrådet och snickrat hyllor. Han har även beställt belysning just för övervintring av växter. Vi ska sätta en timer som ger "solljus" 10 timmar vintertid. I förrådet hamnar olivträdet, timjan, pelargoner och chiliplantor. Under hyllorna i mörker hamnar just fuchsia, afrikas blå lilja, dahliaknölar och klövrarna.

Under vintern ska vi fundera över om vi kanske ska bygga ett orangeri i den här stilen
OBS, bilden är hämtad från alltomuterum.com
Det är livsviktigt att ha drömmar och det är en av våra drömmar. Då skulle vi kunna ha citrusträd, fikon och druvor. Även stora hibiskusar och bouganvilla. Ha.... plocka Medelhavet till Jämtlandsfjällen!!

En sak har vi ju inte riktigt tänkt på... det kräver massor av vattning på sommaren och vi som vill åka husbil också!!!

Vi har tagit en del turer även i sommar. Startade säsongen med en tur ner till Skåne.
Jag är ju norrlänning i själ och hjärta, men det hindrar inte att jag tycker att Skåne är väldigt vackert. Vi såg fram emot rhododendronblomningen i Norrviken och Sofiero, men det var en sen vår även i Skåne, så det hade inte riktigt kommit igång.
Naturligtvis tog vi en tur över till Danmark och där åt jag för första gången det berömda danska smörrebrödet.

Förra sommaren besökte vi östra sidan av Skåne, det berömda Österlen. Nu åkte vi på den västra sidan.
Vackra solnedgångar finns överallt.

Vi har gjort en del mindre turer, bland annat åkte vi en bit av kustvägen söder om Sundsvall. Vi stannade ett par dagar i Galtström och tittade på det gamla bruket. Gammal industrihistoria intresserar oss väldigt mycket. Gillar att gå omkring och fantisera över hur det såg ut när allt var i gång och hur människorna såg ut, vilka framtidsplaner och drömmar de hade. Det är en hisnande tanke att kanske någon går omkring i mina fotspår om hundra år och undrar vilka mina drömmar var!!
Det var också några av sommarens allra finaste dagar med sol och värme.

Det har också blivit en resa norrut då vi besökt våra kära barn med familjer. Det är ganska praktiskt att vi båda har barn som bor "åt samma håll." När vi var i Umeå gick vi på Noliamässan i två dagar och tittade på husbilar och annat roligt.
I Lycksele tog vi en promenad till "vår kyrka." Det har snart gått två år sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust. Och just nöd och lust är väl vad livet består av.... Jag jobbar hårt med mig själv att försöka ta vara på varje dag. När det händer jobbiga saker runt omkring mig brukar jag bara vilja att tiden ska gå så att allt ska bli bra igen. Men då blir ju dagarna bara en transportsträcka och inget liv. Idag finns det ett modernt ord, mindfulness, som nog är väldigt bra att utöva men svårt i praktiken.

Ett sommarminne fullt av glädje och mindfulness är när vi fiskade i "min fors," Malåforsen.
Här känner jag varenda sten och hälla, känner till stigarna. Här vet jag var jag ska kasta ut och var harren står.
Inget passar väl bättre än att citera Euskefeurat:

Det är hit man kommer när man kommer hem

Klockan gick mot fem och det regna lite grann
snart skulle natten gå mot dag.
Vi satt vid elden och prata med varann
Erik, Johan, Andersson och jag
Dimman kröp sakta iväg över sjön
o storlommen ropa nånstans
Jag såg i Eriks drömmande blick
hur lågorna trådde sin dans.

Det är här man känner hur stigarna går
man vet vem som är släkt med vem.
Det är här man vet var gäddorna står
Det är hit man kommer när man kommer hem.


Ja ändå, sa han, fast vi har det bra
o trivs ganska fint där vi bor,
ändå, ska du veta så ångrar jag
o förbannar att man var så dum o for
Men man hade ju ingenting att välja på
o man tänkte bara stanna några år
Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
o det blir svårare för varje år som går

Då, när vi for var ju ungarna små
ja Kristoffer skulle fylla tre,
o Kajsa hon hade inte ens börjat gå
den hösten vi flyttade dit ner
Nu har ju dom hunnit växa så pass
att dom hunnit rota sig där
så nu får man tvinga dom med sig varje år
Ja du vet vilket helvete det är


O man tycker det var nyss som man gick här o bar
hässjevirke när farsgubben slog
Vem vet nu hur ofta det blir att man far
hitopp nu sen även morsan dog
Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and

Tjärveden sprakade, knastrade o brann
Det doftade av kaffe, skog o rök
Vi satt där vi elden o teg med varann
o någonstans i öster gol en gök
Det gick en stilla krusning över sjön
Natten hade åter blivit dag
Det var den första dagen i resten av vårt liv
Det var Erik Johan Andersson o jag









  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post223

Du har tappat...

TankarPosted by Lena Öst 2017-06-14 12:11:20
... ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.


Ibland finns inte orden där och det har Nils Ferlin beskrivit väldigt bra i sin dikt Barfotabarn. Men under tiden som jag suttit stum och ordlös rullar livet på utanför mitt fönster. Naturen, den pålitliga, har övergått från vårvinter till full sommar.
Maj månad, som är min månad, var kall och tråkig. Men nu blommar häggen och allt knoppas här i fjällvärlden. Vitsipporna har börjat slå ihop sina klockor och äppelträden är snart i full blom. Håkan fick två äppelträd av sina barn för fyra år sedan. Det ena har visat några blommor, det andra har aldrig blommat. Men i år har båda träden massor av knoppar... tänk om vi till och med får äpplen i höst!

Förutom det vanliga vårarbetet, att gräva om potatislandet och sätta potatis, att så grönsaker, att plantera krukor, klippa gräsmattan, plocka fram utemöbler osv, så har vi haft några projekt:
- Dels så har vi fått tillåtelse att ta ner en del träd som skymmer utsikten mot "vårt fjäll" Välliste. Så käre mannen har, tillsammans med en gedigen skogshuggare, börjat avverkningen. Det har redan blivit ljusare och jag återkommer med bilder när det är klart.
- Vi hade en liten damm i trädgården, och den var just liten. Vi bestämde oss för att demontera den och bygga en större damm.
Här kommer en del före och efterbilder. Vi ska även bygga upp vattenfallet igen, men det är ingen brådska, vi måste ut och leta stenar. Och på bilden återstår en del fix, men vattenvolymen har blivit åtskilligt större. Nu hamnar allt vatten från fontänen i dammen och inte utanför. Kanske att vi till och med kan ha fiskar i dammen!
- Ja, som ni ser på första bilden så hade huset en annan färg. Förra sommaren målade vi om, men det återstår en del måleriarbeten.
- I ett hörn vid infarten till vårt hus hade vi en rabatt som inte riktigt "ville sig," kanske beroende på en stor gran som står intill. Nu har vi plockat bort alla plantor och gjort ett stenröse. Vi har lagt markduk och sedan stenar och fyllt ut med stenmjöl, kanske att det hamnar någon fin lykta där i höst.
Vi har en förmåga att samla på stenar. När vi är ute och åker så följer det alltid med några stenar hem och nu får de hamna här. Egentligen borde vi skriva på stenarna var de kommer ifrån, för det glömmer vi ju bort!!!

Ja, det var några av våra projekt som jag lovar att återkomma till, nu när jag hittat orden. Vi tar också några turer med vår kära husbil. Hade tänkt oss en tur i helgen, men vädret ser inte så lovande ut, så vi får se hur det blir. Fast vi båda numera har 52 veckors semester så har jag inte riktigt vant mig vid att vi kan göra vad vi vill och åka vart vi vill närsomhelst.

Vad jag tränar på nu och som ska få bli mitt mantra i sommar är att göra ingenting och att njuta. Visserligen mår jag bra av att sysselsätta mig med något, jag vill gärna ha några projekt och nåt att se fram emot. Men kroppen protesterar mot mina projekt och vill inte riktigt. Så jag får väl lära av Busan....


  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post222

Kliv kliv....

TankarPosted by Lena Öst 2017-03-09 10:38:01
...överlev. Kliv, kliv, överlev! Så sa Mattias Fredriksson när han klättrade uppför backen i Alpe Cermis förra året. Det är ett mantra som jag själv använt flera gånger när det varit "motlut." Och på något märkligt sätt får det mig att stirra ner i backen och envist ta mig framåt.

Sedan sist jag skrev har vi i alla fall överlevt både januari och februari och idag skriver vi nionde mars. Här i fjällvärlden har vi fått litet mera vinter nu. Lagom till sportloven fick vi en hel del snö. Det har också varit några riktigt gnistrande soliga dagar när solen lyser rakt in i själen och för en stund får mig att lyfta blicken och le en aning.
Vi har påbörjat ett projekt här hemma. Plockat ut garderoberna i sovrummet och ska göra vägghängd förvaring med skjutdörrar. Nu håller vi som bäst på med att förbereda och måla och tapetsera. Sedan kommer det roliga... att inreda. Garderoberna är mitt emot vår säng och tanken är att hänga vår gamla tv där på väggen. Den blir ju gömd bakom dörrarna och då kan jag ligga och titta på "mina Kommissarier" som Håkan inte är så förtjust i.
Jag har tidigare bloggat om Engelska Deckare. Det är stor underhållning för mig. Ni vet; Kommissarie Morse, Unge Kommisarie Morse, Kommissarie Lewis, Inspector Lynley, Morden i Midsomer, Foyles war, Ett fall för Frost. Ja till och med Columbo, Mord och Inga Visor samt Poirot är god underhållning för mig. Jag gillar mera "nice little murders" än hårdkokta och blodiga saker.
Har även investerat i en ny systemkamera. Den skiljer sig inte jättemycket från min gamla, men jag kan ladda upp bilder med wifi. Det kan ju vara roligt att visa bilder direkt från kameran på Instagram.

Nu när femte årstiden har gjort sitt intåg med takdropp på dagarna och kalla nätter önskar jag alla en fin dag. Kliv, kliv, överlev!!!

Här kommer flera citat från "Grodboken":


Kanoten gled med stora kliv mot stranden.

En dag hade vi nattorientering.

När man lärt sig engelskt uttal gäller det att hålla tungan rätt i munnen.

En monolog kan ibland äga rum mellan två personer. De kan till exempel vara man och hustru.



  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post221

Nostalgi

TankarPosted by Lena Öst 2017-01-24 12:39:48
Så här dags i januari brukar jag alltid citera Håkan Nesser som inleder sin bok Flugan och Evigheten, med följande ord: "Ingen månad kan som januari pågå i evighet."

För några dagar sedan fick jag en påminnelse på att jag alltid haft samma känsla. Jag gick igenom en gammal låda med nostalgi från mitt föräldrahem. Hittade i samlingen pappas kalender från 1982, han dog i januari 1983, så det är hans sista år. Han har skrivit nästan varje dag om vad han gjort och så naturligtvis hur vädret är.
Hittade också min dagbok från 1965. Jag fick den i julklapp av min bästa kompis och skrev väldigt flitigt i början. Under januari har jag ofta skrivit att jag är så trött. Och gissa vad jag skriver den 31:a januari? "Äntligen är den här långa månaden slut!" Så redan som fjortonåring ägde jag den här känslan.

I lådan fanns pappas kassabok som började 1954. Såg att de köpt bröd och mjölk för 4:77 och han har prydligt klistrat in postens kvitto när han betalat räkningarna. Vilken skatt att sitta och bläddra i.

I lådan finns också brev från både Torbjörn Fälldin och Olof Palme till min mamma. Hon var en flitig brevskrivare och var det något som hon inte tyckte om så skrev hon till höga vederbörande. Jag hittade ett gäng gamla teckningar som mina barn gjorde när de var små och så morsdagskort som jag själv ritat till min mamma.

Ett av de roligaste fynden var svaret på ett talangtest som jag skickade in till Famous Schools International AB.
Som ni ser så blev jag antagen, året var 1969 och jag var 18 år gammal. Men naturligtvis var det inte att tänka på. Roligt i alla fall att ha kvar dokumenten och titta på nu när jag är gammal och grå.

Jag lämnar nu nostalgin och ger en väderrapport härifrån västra Jämtland. Regn, blåst, men just idag soligt och fint. Det har varit en märklig vinter, den kom i november och slutade i december.
Förra helgen gjorde vi en resa till Västerbotten och när vi åkte hem därifrån fick vi åka på en riktig vinterväg.
Så här ska det se ut! Vi åkte från Umeå till Övik och svängde mot Sollefteå. När vi närmar oss vindkraftsparken på höjden mellan Undrom och Gålsjö Bruk hade vi den här fina vintervyn.
Här i Jämtland har det varit en het debatt om saltning eller inte saltning av vägarna. Trafikverket har börjat salta vägarna häromkring. Naturligtvis ska det inte saltas om vägen ser ut som på bilden, men hur ofta gör den det. Med de vintrar som varit senaste tre åren så behövs helt klart saltningen. Från Sollefteå till Östersund hade vägen saltats och nu var det ju kallt, men det fanns inga isiga spår som det brukade vara tidigare. Så jag är klart för saltning, om man saltar när det behövs.

I mitt ivriga letande i lådorna hittade jag en liten bok som heter Grodblad. Här får ni några roliga citat:

Hon gick över gräsmattan, saftig och grön som alltid i juli.

Ingemar Johansson började som boxare, men nu har han slagit sig till ro.

Fångarnas hungerstrejk gav ett magert resultat.

Han trasslade in sig i nummerskivan så han kom fel.




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post220

Summa summarum

TankarPosted by Lena Öst 2016-12-30 19:23:06
Den här tiden så brukar vi ju titta tillbaka litet och summera året som gått. Och när jag gör det så tänker jag först: I år har ju inget hänt, det har varit ett lugnt och skönt år. Men visst har det hänt saker! För det första så har ju ett nytt barnbarn kommit till världen. Tänk att jag har fem barnbarn, allt från noll till femton år. Sen har ju Håkan också ett barnbarn som jag får följa på vägen.
Vi har gjort flera långa fina resor runt om i Sverige som jag skrivit om tidigare. Skåne var helt fantastiskt och även Öland, som vi besökte bara en dag och som jag gärna vill återvända till. Vårt kära grannland med dess vackra vyer och så färderna norrut. Allt som allt, fina och minnesvärda resor.

Sen har vi också klarat av vårt målningsprojekt. Slet hela sommaren med att måla huset utvändigt. Vi har sparat en del till nästa sommar, men storjobbet är gjort. Tvättstugan är renoverad... och så har vi ju köpt vårt fina spabad!
Ja, vi har det egentligen så bra och fast vi har en del krämpor som vi sliter med, så kan vi röra oss och vi kan göra nästan vad vi vill, om än i en annan takt.
Bilden av vårt hus är tagen i början av november. Nu när året snart är slut är även snön slut. Idag är det plusgrader och regnar. Ok, jag är ingen älskare av vinter och visst är det bekvämt att slippa skotta snö och uppvärmningen blir billig. Men ändå... när det är vinter och man bor i fjällen, nog ska det vara snö ute!!!

Efter att ha tittat bakåt så är det dags att blicka framåt mot nästa år, 2017.
Vad önskar jag mig av nästa år?
Egentligen har jag inga stora önskningar, jag har ju allt!!
Jag önskar förstås att "de mina" ska ha det bra, det önskar nog alla mammor! För egen del är det nog hälsan som står i fokus. Allra högst på önskelistan står nog en smärtfri dag, tänk att få en enda dag utan att ha ont. smiley
Men, jag vet ju att den önskan går inte i uppfyllelse, så det är bättre att acceptera och leva med eländet. Med humor går det också lättare. Förresten, efter att vi börjat använd vårt spa-bad så har jag minskat intaget av värktabletter med säkert hälften!
Sen tror jag att det frigörs en massa såna där "lyckohormoner" när vi ligger där ute i det varma vattnet, lyssnar på musik och tittar upp på stjärnhimlen. Visst är det något speciellt med stjärnorna? De inger hopp och tröst på nåt vis, de har ju funnits där läääänge och långt före mig. De kommer också att finnas kvar när jag är borta och kanske trösta de som är kvar.

Tillbaka till vad jag önskar av 2017.
Jag vet att vi kommer att göra många fina resor med husbilen. Gubben har lovat en varm, lång sommar med många upplevelser, och jag litar på honom. Vi har Öland, Vestkap, Nordkap och Lofoten på vår lista. Vi är också intresserade av Svensk industrihistoria och har åkt bland annat i vattenrallarnas spår. Och i somras åkte vi ju gamla linbanan mellan Mensträsk och Örträsk som verkligen var ett stycke historia.
Egentligen skulle jag vilja tillbringa några dagar i Rågolia... min barndomsby. Fiska, åka runt och titta, kanske ta en tur till Gillesnoule och Ammarnäs.

För egen del vill jag.
- Återuppta målandet
- Titta på mera film
- Lyssna mera på musik
- "Trädgårda" i lugn och ro

Så stora krav har jag väl inte på nästa år. Så, vi bestämmer redan nu, att det blir ett roligt, lugnt, spännande, rofyllt, intressant och ett alldeles fantastiskt år!!!

Det önskar jag även till er, kära läsare. Ett riktigt Gott Nytt År! smiley

Skalden

Nu sova de dunkla gårdar,
markerna sova svarta
och trädet på gården.

Han vandrar under vintergatans blixtrande bro,
under otaliga ögonens glans. -
O hav och dunkla klippor,
o sand och gråa vågor -
o hav, för din ensamhets blick
och din starka stämmas sång
och de mumlande stenarnas dån
förkunnar jag min själ.

Vilhelm Ekelund



  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post219

281 kilometer

TankarPosted by Lena Öst 2016-12-13 15:30:45
Bilen tvekar litet när jag vrider på startnyckeln, men väljer att gå igång. Det är december och termometern visar 29 minusgrader. Jag kör genom allén på landsvägen och svänger sedan höger ut på stora vägen. En blek sol lyser ovanför skogskanten och jag är glad att den håller mig sällskap ännu någon timma.
När jag passerar kyrkstallarna i Färila tänker jag på förra sommaren. Kanske att jag redan då anade en förändring i mitt liv. Efter att ha varit trogen utställare där i många år gjorde jag min sista Färilavecka och tackade för mig. Nu står de små röda stugorna insnöade och täckta av rimfrost långt ifrån sommarens liv och rörelse.
Färden går förbi Lassekrog mot Kårböle. På min högra sida har Ljusnan öppnat upp en glugg och den iskalla luften för att ångan stiger mot himlen som en rökpelare. Men för det mesta ligger älven, som ska följa mig en bra bit på väg, stilla under ett tjockt täcke av is. Möter en timmerbil som dundrar mot mig och får mig att känna mig väldigt liten. Kall snö virvlar upp bakom den och jag tappar sikten under någon sekund.
Jag kör genom Kårböle med kyrkan till vänster och brandstationen till höger. Passerar Pilgrimen, denna gamla fina byggnad med massor av snickarglädje. Den ståtar alldeles invid vägen och påminner om forna tiders byggnadskonst. När jag lämnat byn bakom mig svänger jag höger mot Ytterhogdal. Nu är vägen smalare och skogen kommer närmare. Ibland tycker jag att den lutar sig in mot mig, kanske hotfullt, kanske beskyddande.
Efter några mil med bara Ljusnan och skogen som sällskap kommer jag ut på 45:an och kör sakta genom Ytterhogdal. där hade jag för ett par veckor sedan ett möte med en person som gjorde ett djupt intryck på mig. Tittar till vänster mot rastplatsen där vi möttes och känner mig fylld av förväntningar. Tankarna rullar iväg och känslorna kommer över mig som ett garnnystan med tåtar åt alla håll. Glädje över att kanske hitta rätt, rädsla över att bli sårad och sorg över det förflutna. Men mest känner jag förväntan, nyfikenhet och lust.
Har suttit så länge i mina tankar att jag passerat både Överhogdal och Rätan. Men jag återvänder till verkligheten när jag ser en flock renar vid vägkanten. Bromsar in och passerar dem förvånansvärt lätt. De står fortfarande kvar vid vägen och glor på mig med stora likgiltiga ögon. De verkar ha blivit vana vid trafiken. Minns i min ungdom i Lappland att man kunde åka flera kilometer med renar framför huven. De vägrade helt enkelt att flytta på sig. Visst var väl vägarna smalare och plogkanterna högre då? Tack och lov så var nog även hastigheten lägre.

Skruvar på mig i sätet för att hitta en bekvämare ställning och sträcker långsamt på ryggen. Bilens svaga brummande ljud känns sövande och jag öppnar fönstret någon sekund för att släppa in den kalla vinterluften. Letar med handen över passagerarsätet efter något att stoppa i munnen, men chokladen är slut. Suckar litet och tänker att det är bara några mil kvar till mitt första stopp.
Enformigheten bryts när jag kör in i Guldbyn. Utanför Åsarnas Skicenter står några bilar parkerade, men i övrigt är det inte mycket liv och rörelse i byn. Möter en dam med spark och en liten hund bredvid sig. Hunden ser glad och livlig ut trots kylan och drar hårt i kopplet. Om den varit litet större kanske den kunnat dra både kvinnan och sparken, tänker jag.

Så svänger jag äntligen av 45:an och stannar vid OK i Svenstavik. Efter kaffe med bulle och andra nödvändigheter vrider jag på startnyckeln igen. Den här gången startar bilen utan tvekan och vi känner oss båda upprymda inför den fortsatta färden. Konstaterar att det inte är lika kallt längre, däremot börjar det redan att skymma något. Decemberdagen är alldeles för kort.
Nu är det inte Ljusnan till höger längre, utan Storsjön med sitt stora, stilla vatten. Jag undrar för mig själv om det är någon sanning i historierna om Storsjöodjuret. Det finns till och med skyltar vid vägen som hänvisar till odjursspaning. Något måste det i alla fall ha varit, tänker jag, kanske en stor mal eller någon annan fisk. Varför skulle man förresten spana efter något som inte finns?

Medan skymningen smyger sig på passerar jag flera byar efter väg 321. Jag kommer på mig själv med att fantisera om vilka rörelser som funnits i alla nerlagda affärslokaler. Kanske att det varit en mataffär, bank, post eller bensinmack där för femtio år sedan. Just tomma butiker gör mig alltid så beklämd. Det är en tydlig bild av nerläggningen av Sveriges landsbygd. Jag brukar beskriva mig själv som "en obotlig lantis" och någonstans inom mig finns en förhoppning om att det ska vända en dag och att folk ska flytta ut och byarna leva igen. Men det är inte bara tomma hus i byarna, utan jag passerar även, det som jag i vinterlandskapet, uppfattar som levande jordbruk.

Jag håller en ganska lugn fart eftersom 321:an är känd för att vara livligt trafikerad av älgar och de är ju som mest aktiva i skymningen. Jag ser spår av dem på flera ställen, men tack och lov inga djur. Det är inte bara älgar som trafikerar, utan jag möter ganska många bilar. Är glad åt kaffekoppen som jag drack i Svenstavik, den håller mig vaken och alert. Känner att jag verkligen vill åka den här vägen på sommaren och utforska några ställen. Vid vägen ligger en gammal kyrka som ser ut att vänta på mitt besök. Skyltar som; Hoverbergsgrottan och Fäbodvägen sätter igång min nyfikenhet och jag vill se vad som finns vid vägarnas slut.
Sju långa mil senare blinkar jag vänster och svänger ut på E14. Det är mycket trafik och nu är det nästan mörkt.
När jag kommer in i Mattmar möts jag av en otrolig syn. Jag svänger in på rastplatsen, gräver fram kameran och sätter igång att ta bilder. Solen är på väg ner bakom Bydalsfjällen och det går ett gult band över kvällshimlen. Ångan stiger från älven som guldfärgad rök och hela skogen ser ut att stå i lågor. Ibland är jag på rätt plats vid rätt tillfälle, tänker jag. Skådespelet varar ju bara en kort tid och jag råkar finnas där. Sitter en stund och hämtar andan, hänförd över den vackra utsikten.

Framför mig anar jag silhuetten av Skutan när jag svänger ut på E14 igen. Nu är det inte så långt kvar. Passerar Mörsil och ser till min förvåning en stor skylt som inbjuder till Live Strip tease. Oj, tänker jag, här lever i alla fall landsbygden. Nu har också många tänt sina adventsljus. Det glittrar i granar och buskar, och i fönstren lyser stjärnor och ljus. Nog är det väl tur att advent finns, annars skulle jag nog drunkna i decembermörkret!

Efter att har kört över Indalsälven i Järpen kommer otåligheten. Jag trampar hårdare på gaspedalen och känner bilen sträcka ut. Den manar på mig; Snart snart, säger den. Jag skruvar upp ljudet på radion och sjunger högt till Mando Diao. I bilen, när ingen hör, är jag en tonsäker, fulländad sångerska med vacker röst.
Ler åt ortsnamnet Hålland och saktar sedan farten när jag kommer till korsningen i Undersåker. Jag kör någon kilometer till innan det är dags att lämna E14. Snart ser jag ljusen från sluttningen av Välliste avteckna sig mot himlen och jag skymtar målet för resan.

Efter 281 kilometer, och tre timmar och trettiotvå minuter är jag framme. Framme på den plats som ska komma att bli mitt hem och framme hos den som ska komma att betyda allt för mig.



Plantan är uppgrävd med rötterna
omplanterad
gödslad
och vattnad.

Måtte den trivas
gro
växa
och blomma.

Ännu en gång innan
hösten kommer
och den vissnar ner.
Lena



smileyGOD JUL ALLA LÄSARE!


  • Comments(5)//lenasblogg.lenaost.se/#post218

Lägesrapport

TankarPosted by Lena Öst 2016-12-06 10:33:05
... från fjällen.
Det där med väder kan vi ju inte göra något åt, och tur är väl det! Men vi kan i alla fall prata om det och bor man på landet så är vädret och årstiderna något som vi lever med och följer på ett annat vis än de som bor i städerna.
Men nu i november drabbades Stockholm av värsta snöovädret och det blev väldigt kämpigt ett tag. Det är klart att det inte går att ha en massa vilande resurser, det kostar för mycket pengar. När då snön kommer så oväntat tar det tid att forsla undan den, dessutom var det mycket snö på kort tid och blöt, tung snö.
Många i Norrland gjorde sig rolig på Stockholmarnas bekostnad och här är mitt inslag.
Här i Västra Jämtland fick vi snö och vinter tidigt och det såg lovande ut. Vi fick ta fram både bro-sopen och snöskyffeln. Min käre man drog igång fyrhjulingen med snöbladet på. Han ser inte direkt ledsen ut där han sitter!!!
Det är egentligen en märklig sak det där att vi båda är lediga hela dagarna och kan pyssla med det som vi gjorde på fritiden, precis när vi vill. Ibland, måste jag dock erkänna att vi kan bli litet sysslolösa. Men då tar vi bilen och åker iväg en sväng. Det finns ju så mycket vackert att se här i omgivningarna.
En dag tog vi en tur till Ottsjö. Vägen in mot byn är så mäktig med det stora, mörka Ottfjället som reser sig framför oss. Många tycker inte om Ottfjället, tycker att det ser hotfullt och dystert ut. För mig känns det enbart spännande och intressant.
Från Ottsjö kan man se Lunndörrspasset som ligger i Lunndörrsfjällen och längre österut tronar Anarisfjällen. Här syns passet tydligt när solen glimtar fram en stund. Ja, det finns många fina byar häromkring. Ottsjö och Kall är för mig några av de vackraste ställena i Sverige, och de ligger bara ett stenkast hemifrån.

Åter till vädret. Från att ha varit snö och fint så kom ju bakslagen. Det har regnat och stormat och snön har sjunkit ihop. Skogen är ren från snö och det är väldigt isigt på vägarna. Usch, jag tycker inte om när det stormar!!!
Det här julkortet är inte alls så vintrigt längre. Snön har rasat från taket och det värsta är att katten har börjat gå ut igen. Hon knallar omkring på skaren och tror nog att det är vår. Men det ändrar sig säkert.

Nog är det skönt att vi hunnit en bit in i advent. Vips så är julen och alla helger över och vi är halvvägs in i januari! Och vet ni vad!!?? Då ljusnar det!

I min förra krönika spånade jag om vilken typ av butik/verksamhet jag skulle ägna mig åt om jag fick drömma fritt och valde då att starta ett antikvariat. Där skulle jag gå omkring och njuta av alla gamla böcker. Men jag skrev också om att jag alltid målat, dock var det några år sedan jag höll i penslarna. Nu har vi gjort i ordning en ateljé åt mig. Vi har ju ett stort hus och på övervåningen finns två gästrum som bara står där. Så ett av dem får fungera både som gästrum och ateljé.

Jag har redan börjat skapa och även om jag känner mig ringrostig så är det jätteroligt. Det fina är att allt kan stå framme och jag smiter upp och sätter mig en stund.
I fönstret hänger en gammal pappersstjärna. Det är för mig advent, det påminner om min barndom. Då känns det rätt att lägga in en dikt som min mamma skrivit. Många är, och känner sig ensamma när det är storhelger, då kanske den kan vara till litet tröst.

Inte ensam

Instängd, bak en mur
av snötyngda grenar
sitter vid mitt fönster.
Ekorren och mesen
mitt enda sällskap är.
Instängd, det syns
som alla glömt mig.
Spåret i snön
prasslet på
min stugvägg,
ja kära nån,
inte är jag ensam.
Det vimlar av liv
i de snötyngda grenar.
Intet mer allena,
nej hundrade vingar
gör mig sällskap.

Nanna Dahlberg



  • Comments(4)//lenasblogg.lenaost.se/#post217

Att drömma...

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-31 16:18:09
... är gratis!
Jag har funderat litet. Om jag skulle ha en butik, och vi struntar i det där med lönsamhet och sånt, utan drömmer fritt. Vilken typ av butik skulle det då vara?

Ni som känner mig vet att jag brukar kalla mig för kreativ mångsysslare. Jag har under olika perioder i livet målat, både i olja och akvarell. Minns ännu doften av linolja och terpentin när min mamma målade!
Ett annat intresse som följt mig från barndomen är trädgård. Det är också en form av skapande som är ganska vansklig eftersom man skapar med levande material.
Heminredning, och då gärna med hjälp av den kinesiska läran om feng shui intresserar mig också väldigt mycket. Tiden när jag bodde i Torpet utanför Ljusdal kanske var min roligaste inredningsperiod. Jag försöker att hålla fast vid en del "torpsaker" i vår villa byggd på 1980-talet. Men det är inte så lätt. Dock har det blivit en mix av gammalt och nytt som fungerar ganska bra. Gamla bruksföremål blandat med ultramoderna prylar.... sitter som ett smäck!!!
Sen vet ni ju det berömda Ernstcitatet: "När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mer för en inredare att göra." Som ni ser så makar vi undan växterna i köksfönstret så att Busan kan titta ut.

Som om det inte räckte med intressen så tycker jag ju även om att fotografera och att skriva.



Ja, men åter till vilken typ av butik jag skulle starta om jag fick drömma fritt. Det skulle faktiskt bli ett antikvariat.
Tänk en butik fyllda av gamla böcker där jag kunde gå omkring och stryka med handen över bokryggarna. Öppna en bok och bläddra litet i den och kanske läsa vidare.
Varför inte en liten vrå med fåtöljer och en kaffemaskin så att kunderna kunde slå sig ner en stund... och en vägg där jag kunde hänga upp en del tavlor och fotografier. Nog är det väl tur att jag bestämt mig för att drömma fritt eftersom jag nog inte skulle kunna livnära mig på min butik!

Vilken typ av verksamhet skulle du ägna dig åt om du fick drömma fritt?




  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post216

Oj då...

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-16 15:29:38
... den ligger fortfarande kvar, den där snön som kom för några dagar sedan.
Vi tog en promenad i strålande sol, men på skuggsidan ligger snön kvar och faktiskt så tycker jag det är riktigt fint. Hösten har varit så varm och vacker och när man nu ser mot skogen så är det fortfarande en del färger kvar som lyser mot den vita snön.
Ölandstokens gula blommor gör sitt bästa för att skaka av sig snön och titta fram.

Som på beställning, nu när sommaren är över och naturen tar igen sig, kommer vemodet över mig. Alla gamla misstag, sorger och besvärligheter liksom väller över mig och jag har svårt att värja mig.
Men jag har kommit så långt att jag accepterar sinnesstämningen och tänker: "Jaså, det är dags nu, jamen då får det väl vara så." Bara den tanken gör att det liksom inte är så farligt, det hör helt enkelt hösten till.

Ibland blir jag också rädd... rädd för att jag har det så bra. Ni vet, Jantelagen, eller Luther eller vad det nu är. Det där att jag inte förtjänar att vara lycklig, och det gör jag naturligtvis inte. Men nu råkar det vara så att jag har det bra och jag är lycklig och jag tänker fortsätta vara det. Egentligen tror jag inte att det är många andra som missunnar mig min glädje, utan det är nog mest jag som är rädd. Den där gamla katastrofberedskapen finns där nånstans och stör mig.

Busan känner också av hösten. Hon som är ute dygnet runt på sommaren, kommer bara in en sväng och visar sig ibland för att tala om att hon finns. Nu är hon inne allt längre, till och med någon hel natt! Vi har plockat undan ett par blomkrukor i köksfönstret så att hon kan sitta och titta ut... det är ett riktigt "hösttecken." Sen när snön kommer på riktigt då blir hon innekatt och går inte ut förrän snön tinat bort.

Till hösten hör också musiken. Nu kör jag mina listor på Spotify och lyssnar på musik överallt. Stackars Håkan... han blir nog trött på mitt spelande!
Även när vi ligger ute i badet spelar vi musik. Ibland blir det Spotify, men även nån radiokanal med modern musik. Det kan vara bra att hänga med litet och inte bara spela gamla godingar.

Nu skulle jag helst vilja spela upp en höstvisa för er, men den tekniken finns inte riktigt på min blogg, så vill ni lyssna får ni klicka HÄRsmiley
så kommer ni vidare till youtube och Höstdagen med Iggesundsgänget.

Men om det inte fungerar så kommer texten till första versen här:

Utanför vårt fönster lämnar löven sina träd
virvlar runt i höstens vindar vid vårt hus
och dom bildar vackra mönster
skapar värme runt vårt hem
likt kulörta lyktor sprider dom sitt ljus











  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post215

Snö

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-14 11:14:37
De första snöflingorna dansar utanför fönstret och marken är vit. Men det kommer antagligen snart att tina bort och i bästa fall blir det vitt till jul.

Passar på att "dra sträcket" för sommarens husbilsresor. Jag har berättat om Skåneresan och resan norrut. Vi gjorde ytterligare en långresa söderut för att få litet mera sommar... det fick vi.
Började åka neröver genom Norge.
Bilden säger väl allt om varför vi gärna åker till Grannlandet. Vi besökte Olavsgruvan, en gammal nerlagd gruva med mycket historia. Den ligger strax innan Röros, som jag tycker är en av de mest intressanta städer som jag besökt.
Jag kan föreställa mig vilken fart det är här när Röros marknad går av stapeln!

Efter fjäll och den vackra Gudbrandsdalen hamnade vi så småningom i Strömstad och Fjällbacka där vi tillbringade några dagar med våra kära vänner Inger och Leif.
Sedan letade vi oss in i landet och möttes då verkligen av sommarvärmen. Vi övernattade vid Gräfsnäs slottsruin, åkte upp till Taberg och så fort vi såg en skylt med en minnesmärkt kyrka stannade vi till.
Den här resan blev en hälsa-på-resa. Vi träffade goda vänner Anneli och Lars i Örserum.
Besökte även broder Nils hemma hos Kristina, och Kjell och Anette var också med. Ett kärt sammanträffande, för det var länge sedan sist.
Tog ett par dygn i Vadstena och Motala, två platser som jag tycker mycket om.
Vi tillbringade helgen i Norrköping med våra kära småttingar, innan vi letade oss norrut. Vi fick verkligen mera sommar. Det tråkiga var att jag inte packat med badkläder, för vem kunde ana att det skulle gå att bada i mitten av september. Nästa sommar lägger jag in badkläder på första resan och sen får de ligga där hela säsongen.

Efter långresan söderut har vi gjort ett par korta turer. Vi har åkt på "rätt sida" om Skutan genom Kall och upp till Kolåsen. Bilderna talar för sig själv.

Jag känner mig så tacksam över att få ha allt det här vackra runt hörnet! Tänk, vilken lycka att jag träffade min Håkan som visar mig allt detta!!!smiley
Ja, så tog vi häromdagen en sista tur över till Grannlandet och fick då se solen bryta genom dimman när vi körde över fjället.
Nu här husbilen avställd och inställd. Under vintern blir det kanske en del underhåll och "förfiningar" innan vi drar iväg till våren. Det finns en del kvar på vår "Att-se-lista" bland annat mycket Norge: Lofoten, Geiranger, Nordkap, Vestkap.....
Förra helgen åkte vi på konstutställning och vi pratade med konstnärinnan om hur fort tiden går.
Det är kanske för att vi har så roligt, sa hon. Det gav mig en tankeställare... varför inte ha roligt när vi kan??!!


Du som tycker att dagarna går och livet flyr. ta dig samman och gör något onyttigt. Ingrid Sjöstrand

De vackraste och mest värdefulla tingen på jorden kan man inte se eller ens vidröra. De måste man känna med hjärtat.
Helen Keller

Det är aldrig för sent att få minnen för livet. Bo Säfström

En timmes samtal är mer värt än femtio brev.
Madame de Sévigné





  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post214

Höst

TankarPosted by Lena Öst 2016-10-01 14:15:52
Jag skrev i mitt förra inlägg att "vi ses igen i höst." Och nu är det höst! Jag sitter inne och kurar och känner mig litet småförkyld, medan hösten brinner. Här har vi så fantastiska höstfärger att jag blir glad bara av att titta ut genom fönstret.
Sedan sist har vi gjort två långresor med husbilen, en norrut och en söderut. I början av augusti styrde vi kosan norrut. Nog är det märkligt... Vi bor ju i Norrland och borde få nog av trakten häromkring. Men jag åker faktiskt hellre ännu längre norrut än jag åker söderut. Varför? Ja, jag vet inte riktigt, men det kan ju ha att göra med att jag är född i det allra kargaste av Norrlands inland, så det blir liksom att komma hem. Och den ödsliga naturen tilltalar mig så mycket. Det finns vacker natur söderut också, men det är mycket stressigare i trafiken... och en massa folk!!!smiley
Vi tog vägen över Stekenjokk, en väg som jag verkligen kan rekommendera. Det känns storslaget att åka över fjället och de har lagt på ny beläggning, så vägen är riktigt bra.
Innan vi drog iväg över fjället tog vi en avstickare till Hällingsåfallet.
Vi har stora vattenfall här i omgivningen, men detta var annorlunda. Vattnet kastar sig utför stupet och ner i en djup canyon. Det var svårt att ta kort på grund av vattendimman.

Sedan gick färden till Fatmomakke, där vi strosade runt i den gamla kyrkbyn. Det råkade följa med en bunt av Bernard Nordhs böcker som getts ut i nytryck.
Den här trolska vyn är från gångbron över vattnet.
Sedan blev det några dagar hos kära barnen med familjer i Västerbotten innan vi drog vidare. Vi åkte upp till Mensträsk och åkte linbanan mellan Mensträsk och Örträsk. Det är en liten bit av den gamla malmbanan som idag trafikerar med turister. Vi hängde högt över marken i korgar... något hisnande för mig som är höjdrädd, men det gick bra.
Därifrån åkte vi till Piteå längs Sveriges rakaste väg. Raksträckorna var flera kilometer långa, sen kom det en svag kurva eller en backe och så en ny raksträcka. Helt fantastiskt!
Efter en massa äventyr och även besök hos barn och barnbarn i Umeå... många mil och två veckor senare var vi hemma igen.

Sen gick det bara några veckor innan vi packade om för att åka söderut. Vi tänkte förlänga sommaren. Och vilken sommar vi fick!!! Men det berättar jag om nästa gång.

Luften har tagit
en skarpare ton

Vinden bläddrar långsamt
genom löven
och sliter av
de som har hängt för länge

Snart lägger sig sommarens eftertanke
på kala grenar.

Gudrid Cervén

  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post213

Mera Livskvalité

TankarPosted by Lena Öst 2016-07-27 16:28:41
Ett stort Tack till Maiwor och Pia som delade med sig av sina erfarenheter. smiley
Tror att ordet livskvalité är en aning missbrukat, kanske att man ofta menar guldkornen i livet i stället. Kvalitén på livet kommer väl kanske inifrån och blir litet vad man formar det till. Och det är så oändligt olika från person till person. Jag har skrivit det tidigare, men ordet förnöjsamhet är väl snart borta från vårt vokabulär. Att vara nöjd med det man har. Men å andra sidan; hur kan till exempel en uteliggare känna förnöjsamhet?! Livskvalité för den personen är kanske en säng och tak över huvudet, eller kanske helt enkelt att bli sedd... eller att få vara ifred.

Det som ändå ger kvalité är ju familjen. Håkan har jag lovsjungit tidigare och jag gör det igen. Vi träffades ju sent i livet och jag hade varit ensam ganska länge. Då hinner man ju skaffa sig vanor och ovanor som är svåra att ändra på. Vill vi leva tillsammans så måste vi acceptera varandra som vi är, i annat fall går det inte. Många som träffas på äldre dar väljer att vara särbo för att få behålla sina gamla liv. Jag har varit ensam ganska mycket och trivs med det och därför är det viktigt att jag får tid för mig själv, vilket jag också får. Vad jag nu kommer på mig själv med är att jag behöver mindre och mindre av den tiden. På något vis så är vi nu sammanlänkade och det mesta som vi gör, det gör vi tillsammans, och det känns helt rätt.
Den glädje vi får från barn och barnbarn skrev jag om senast och jag tar upp det igen.
När mitt äldsta barnbarn var liten skickade hon ett foto på henne och mig till min födelsedag. Med fotot följde ett litet kort och några rader som min dotter skrev till mig. Jag kunde aldrig ana då vad dessa ord skulle betyda för mig. Jag har läst det om och om igen många gånger sedan dess och det har gett mig en sån tröst.

Mitt i ett av mina allra svagaste ögonblick sa sonen, "Mamma, jag vet ingen som är så stark som du." Gissa om det var rätt ord i rätt tid? Och de kommer jag alltid att bära med mig.

"Jag äääälskar mormor och Håkan," som barnbarnet utbrister är näring åt en trött kropp och själ.

Men sen har vi de där guldkornen som ger extra krydda åt livet. Det är ju bättre att ha många guldkorn i vardagen än bara ett par som är sparade för festliga tillfällen.

För mig kan det vara så enkelt som att klappa katten.
En kopp kaffe sittande på bänken vid dammen.
En god middag (som jag sluppit laga själv.)
Härlig musik. Gamla godingar eller bara stilla bakgrundsljud.
Åka cab skrev jag om i förra inlägget.
En bra bok, eller film.
Resa och uppleva nya saker...
...och så komma hem igen!


Ja, listan kan göras lång och det är inte de dyrbara sakerna som ger glädje, utan de enkla och ofta oväntade.
Nu är det snart målgång för sommarens måleri!!! Jag tänkte i morse när jag drog på mig knäskyddet, tog värktabletterna och astmamedicinen att vi är egentligen riktigt duktiga. Två gamla, halvt handikappade stötar som klarar av detta. Vi är också duktiga på att klappa oss på axeln och berömma oss själva. Annars hade det aldrig gått.
Så nu tar vi en välbehövlig semester. Vi ses väl här på bloggen till hösten. Under semestern ska jag läsa boken "Djupt nere i mörkret" av Héctor Tobar. Den handlar om 33 gruvarbetare som blev innestängda under jord när en gruva i Chile rasade 2010. Jag citerar baksidestexten: "Som genom ett mirakel räddades alla de 33 männen. Men de 69 mardrömslika dagarna i gruvan förändrade deras liv för alltid." Undrar vad deras syn på livskvalité var före och efter katastrofen!?

Innekattens sommarlov

Innekattens första
trevande steg i
sommargräset
håller sig nära husfolket

Dagar som går
vidgar reviret
springer sommarvan
på ängen

Sista sommarveckorna
försvinner i timmar
i skogen
till hemligt liv

Kommer in
med torvdoft
och outgrundliga ögon
onåbar


Waine Löfbom

  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post212

Livskvalité

TankarPosted by Lena Öst 2016-07-26 21:22:26
Vet inte riktigt vad som hänt, men nu är det full fart på skrivandet. Antagligen så är det så tråkigt att stå och måla att tankarna skenar iväg. För att de inte fullständigt ska löpa amok, så måste jag skriva av mig litet.

Det är väldigt populärt att prata om livskvalité. Jag tror att det kan rymmas mycket i det ordet och ofta är det de små sakerna man minns. Snuddade vid det som ger mig extra glädje i förra krönikan och tänkte utveckla det litet mera den här gången.

Till vår stora glädje så är nu våra barn, tre för mig och fyra för Håkan, självgående. De klarar sig själva även om man kanske aldrig riktigt släpper taget och oron kommer ibland. De är nog helt enkelt våra barn hela livet ut med allt vad det innebär.
Men de har också gett oss det som kallas "livets efterrätt," barnbarnen. Vi har allt från tonåring till en liten kille som döptes nu en solig och fin dag i juli.
När vi umgås med dem är det livskvalité. Tanken svindlar när jag tänker att kanske när de blir vuxna så minns de när de spelade Otello och vann över mormor. Eller när de hälsade på hos mormor och Håkan och lekte med båtar i trädgårdsdammen, jagade katten och fick äta mackor i sängen medan de tittade på tv.
Vår tid tillsammans blir små frön som sås och gror senare i livet. Men det bästa är nog att umgås med dem i små portioner, för Jisses vad trött jag blir. Försöker tänka tillbaka till småbarnsperioden, men minns inte alls att det var så jobbigt. Då får jag faktiskt intala mig att senast jag hade småbarn var för trettio år sedan och jag kanske har blivit liiiitet äldre och tröttare. Att umgås med tonåringen blir vi ju inte fysiskt trött av. Där gäller det mera att skärpa sig och inte verka alltför "ute" så att hon behöver skämmas för mycket.

Vad är det mera som ger kvalité åt mitt liv? Håkan skulle jag kunna ägna en hel bok åt, så det är bara självklart. Men jag nämnde tidigare min frihetskänsla när vi åker cab.

Vi har en gammal BMWcab som vi åker omkring med varma dagar. Och i sommar har det blivit en hel del åkande. Jag kan förstå känslan hos de som åker motorcykel, just det där med att känna alla dofter, men jag tycker det är säkrare med fyra hjul. Ibland när vi åker varma dagar så kan man helt plötsligt komma in i ett "kalldrag" kanske att vinden rör sig från älven, eller vi hamnar i skugga. Det kan man bara uppleva när man cabbar ner. Dofterna från blommorna och träden, eller doften från grillen i någons trädgård. Och så det där med vinden i håret!!!
Egentligen är bilen en "frisyrförstörare" men det struntar jag i. Håkan har löst problemet med att sätta på sig en skinnkeps.

Oj oj! Jag har bara hunnit med ett par glädjeämnen och det finns ju massor kvar. Ibland kan det helt enkelt vara att sitta i soffan med morgontidningen och kaffekoppen. Det får nog bli en fortsättning följer...

Vad är livskvalité för dig?

Barn behöver mer föredömen än kritik. J Joubert

Hälften vore nog, sa bonden när hustrun fick trillingar.

Barn är som tvättsvampar,
de suger till sig all vår styrka.
Men när vi kramar dem,
får vi den tillbaka.







  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post211

Vilken Sommar!!!

TankarPosted by Lena Öst 2016-07-24 20:18:32
Här i fjällen har vi haft en riktigt fin sommar och det blommar så fint i vår trädgård. Den gamla stamfuchsian har aldrig varit så fin som i år.
Den är helt översållad av blommor och en mörkröd klöver som självsått sig väller ut över kanten på krukan. Förra sommaren var helt bedrövlig och blomningen ungefär en månad senare än vanligt. Det var också en del som dog under vintern, bland annat min favoritros Maiden's blush och även Alunroten. Men vi har planterat nytt och nu växer det så det knakar.

Vår sommar har, efter Skåneresan, bestått av massor av besök av barn och barnbarn. Det har varit så roligt och barnbarnen är verkligen kryddan i livet. Mellan besöken har vi ägnat oss åt detta:
Vi håller på att måla om huset. Det går från blått till grågrönt. På bilden ser taket blått ut, men det är faktiskt svart. Nu har vi kommit runt hörnet och håller på med framsidan. Sen ska det målas runt fönster och dörrar och vindskivorna ska också målas. Men det mesta av det sparar vi till nästa sommar. Det gäller att ha nåt roligt kvar!!smiley
Fönsterbågen och vindskivorna ska målas i vitt och foder och knutbrädor går i engelskt rött. Det blir nog fint. Vi har inte bestämt vilken färg vi ska måla dörrarna i, men just nu lutar det åt nåt gråsvart... Kom gärna med tips.

Måleriet är väldigt jobbigt. Vi måste måla tre gånger innan det täcker och Jisses vad ont jag får i armar, axlar och nacke. Sen har jag ett knä som bråkar med mig.

Tänk vad skönt det är att lägga sig i badet och få massage och värme. En fantastisk investering i oss själva!

I sommar har vi kunnat åka en del cab också. Tror aldrig jag känner mig så fri som när vi glider runt och vinden blåser i håret.
Då tänker jag på en av mina favoritlåtar, The ballad of Lucy Jordan.

At the age of thirty seven
She realized she'd never ride
Through Paris in a sports car
With the warm wind in her hair

Jag kanske inte åker runt i Paris med vinden i håret, men väl i Undersåker. Och jag trodde väl inte i mina vildaste drömmar att jag skulle få uppleva det!!! Ibland får jag nypa mig själv för att kolla om jag är vaken.

Lägger in en bild som talar för sig själv. Sommaren är inte bara sol och glädje, ibland blir det riktigt hotfullt.


Avslutar min krönika över sommaren, arbete och drömmar på temat gamla favoritlåter och lägger in texten till Where do you go to my lovely:

You talk like Marlene Dietrich
And you dance like Zizi Jeanmaire
Your clothes are all made by Balmain
And there's diamonds and pearls in your hair


You live in a fancy appartement
Of the Boulevard of St. Michel
Where you keep your Rolling Stones records
And a friend of Sacha Distel


But where do you go to my lovely
When you're alone in your bed
Tell me the thoughts that surround you
I want to look inside your head


I've seen all your qualifications
You got from the Sorbonne
And the painting you stole from Picasso
Your loveliness goes on and on, yes it does


When you go on your summer vacation
You go to Juan-les-Pines
With your carefully designed topless swimsuit
You get an even suntan, on your back and on your leg
s

But where do you go to my lovely...





  • Comments(4)//lenasblogg.lenaost.se/#post210

"Maj, maj måne....

TankarPosted by Lena Öst 2016-06-03 13:38:28
... jag kan lura dig till Skåne," brukade min mamma säga. Och så blev det för oss i år.
I mitten av maj packade vi husbilen och åkte söderut i två veckor med kallfronten i baken. Dessvärre hann den upp oss, men när vi fick snöbilder hemifrån kände vi oss ganska nöjda.

Första målet var Kivik, där vi bokat äppelblomsafari.
Vi åkte på en traktorvagn och lotsades runt på odlingen. En duktig guide berättade om odlingen förr och nu, om humlor och bin, om skadeinsekter och en massa annat intressant. Vi fick också provsmaka en del goda äppelprodukter.
Att uppleva äppelblomningen på Österlen finns på vår "att-se-lista," så nu kan vi pricka av ännu ett besöksmål.

Vi åkte vidare söderut och hamnade så småningom på Sveriges sydligaste spets, Smygehuk.
Tänk att en sån urbota Norrlänning som jag har varit så långt söderut!

Så vände vi och åkte norrut längs kusten. Vi klättrade upp till Ale stenar och vi besökte även Bregottfabriken.
Vi vandrade omkring i bokskogarna och vi plockade ramslök. Ett ställe som gjorde djupt intryck på mig var Sandhammaren. Så vackert och så annorlunda. Stora sanddyner som bildat kullar och en fantastisk strand. Dock stod det skyltar om farliga strömmar, så jag antar att det är klokt att iaktta försiktighet om man ska bada.
I närheten av Kristianstad besökte vi Sveriges lägsta punkt, i förhållande till havsytan. Tyckte det var roligt att ha varit där, det kanske dröjer innan vi kommer till Sveriges högsta punkt!

Det här är den bild som berörde mig mest och som jag tar med mig hem från Skåne.
Vi körde fel och kom in på småvägar och måste sedan vända för att ta oss vidare. Men helt plötsligt öppnade sig den här vyn.

Gult rapsfält, blått hav och blå himmel. Kan det bli mera Sverige?

Vår resa hemåt gick genom Småland och vi gjorde även en avstickare till Öland. Dit känner jag att jag vill åka igen ganska snart.
Nog finns det mycket att se här i Sverige och vi har bara nosat på en del. Ja, Håkan har åkt ganska mycket tidigare, men inte jag. Så han får nog stå ut med att släpa mig runt överallt. Sen är det ju så skönt att komma hem igen.

Det är den som går vilse som hittar de nya vägarna.

En resa på hundra mil startar med ett steg.

Målet är ingenting, vägen är allt.







  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post209

Vår i fjällen

TankarPosted by Lena Öst 2016-04-24 14:42:32
Våren är sig väl lik överallt i vårt avlånga land, även om den kommer vid olika tider. Ena stunden sol och fint, andra stunden yr snön omkring. Men här i fjällvärlden är den väl ändå mera oberäknelig och snöflingorna kan dansa även runt midsommarstången.

I morse satt en ensam duva vid vår damm. Den kanske väntar på våren.

Vi bestämde oss för att ta en tur till Vålådalen och Ottsjö. Vålådalen ligger ju bara ungefär tre mil från oss, men där är det mera vinter än i vår dalgång.Vålån har brutit sig ur greppet och börjar ladda inför vårfloden. Men ännu är det små flöden i åar och i Indalsälven. Det måste bli både värme och regn innan vårfloden kommer.

På väg till Vålådalen stötte vi på en spelande tjäder och i Ottsjö knallade tranorna omkring.

Utsikten på väg in till Ottsjö är helt fantastisk. Ottfjället reser sig som en vägg.
På vintern när solen står lågt kan jag tänka mig att fjället skuggar hela byn. Men det är magnifikt, både vinter och sommar.
Det är just sådana här vyer som tar tag i mig. Som gör mig liten och obetydlig. Mina problem blir också väldigt små. På något vis är det naturen som bestämmer och inte jag... tack och lov! En sån här tur fyller på mitt magasin får mig att må bra.
Utsikten på hemväg mot Undersåker med Skutan rakt fram är inte heller så tokig. Det är ett privilegium att bo så vackert, önskar dock att sommaren var längre och varmare. Ett av mina stora intressen är ju trädgård och det kan ibland bli en svår kamp med vädergudarna.
Krokusen och tussilagon har slagit ut. Pionerna lyser som små röda pinnar ur jorden och krolliljan har stuckit upp näsan, men jag har täckt över dem med fiberduk, rädd att de ska frysa tillbaka. Såg också att små blad från aklejan börjat titta upp. Det är inga ljusa utsikter närmaste veckan, utan kylan håller i sig. Det är bara att acceptera och vänta tålmodigt på värmen.
Vi var i Umeå för en vecka sedan och besökte då trädgårdsmässan. Vi köpte ett gäng penséer som ska planteras i krukor. Sen investerade vi i två blåbärsbuskar. Det ska bli spännande att se om de klarar sig hos oss. Vi får försöka ordna ett bra microklimat med hjälp av stenar och upphöjd plantering.

Nu måste jag förstås avsluta med en vårdikt, och då får det bli Islossning av Harry Martinson.

Islossning

Insjön får hjälp av blåst och sol,
börjar genast skrota ner sin vinter.
Losskurna isplåtar bogseras av vinden
utåt mot öppen mittström där de sänkas i tusental.
Solen är överallt med och trampar med glädje ner sig,
än här, än där.
Det suckar i sörjan, och fräser som i ett lutkar.




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post208

Frihet - Lyx

TankarPosted by Lena Öst 2016-03-12 10:05:14
Vi har så smått smakat på livet som helt daglediga båda två. Jag kan inte säga annat än att det är helt fantastiskt. Visst kan väl en del dagar kännas aningen långa, men då har vi ju vedbacken.
Vi har hunnit med ganska mycket vid det här laget, och det är så skönt att kunna ta några timmar mitt på dagen när vädret är som bäst, till vedhanteringen.

Sen är det den där känslan av total frihet, att kunna göra vad vi vill, som är så otrolig. Både Håkan och jag har nog varit riktiga scouter; Alltid redo. Eller som Gustv VI Adolfs valspråk; Plikten framför allt. Och det är nog lika för de flesta, arbetet går först.

Gissa vad vi gjorde en fredag i februari?
Vi åkte över till Trondheim på IKEA. Shoppade en del till vår nyrenoverade tvättstuga och även till badrummet som vi ska renovera, så småningom. Det blev 20 mil närmare än om vi skulle ha åkt till Sundsvall och faktiskt 900:- billigare varor.
Tvättstugan blev fin och praktisk. Vi vill inte ha nån utställningslokal, utan en fungerande tvätt/städstuga som också är snygg. Och det blev bra. Heder åt min käre man som tapetserade och fixade medan jag var bortrest.

Åter till den otroliga lyx det är att vara ledig. Vi åkte iväg till Östersund på Gregoriemarknad i torsdags och handlade en del gott. Bland annat kaffeost, som är något av det bästa jag vet.

Igår tog vi en tur till Åre och tittade på rallycross på Åresjön. Mitt på dagen, när alla andra arbetar!!!
Då kände jag verkligen att vi har ett fantastiskt liv. Vi är fria, för första gången!


När jag tittar ut genom fönstret lyser solen från en helt molnfri himmel. Den speglar sig i den vita snön och det är svårt att förklara hur vackert det är. Nu ligger en ny dag framför oss, en dag när vi kan göra vad vi vill.
Det är bara att våga hoppa!

  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post207
Next »