Lenas Blogg

Lenas Blogg

Ett hörn av eftertänksamhet

Litet om vardag och kreativitet och livet i allmänhet, med mycket poesi.

Livet är som att surfa, upp och ner på vågorna. Ibland faller man av brädan och måste kravla sig upp igen.
Frida Sigurdardottir

Copyright på alla foton i bloggen.

Novembertankar

TankarPosted by Lena Öst 2018-11-08 16:37:40
Nu är vi inne i den gråaste och tristaste månaden, november. Men det är bara att stå ut.
Det behöver ju inte vara grått varje dag.
Nu har vi kört igång badet, äntligen! Håkan har haft fullt upp med bygget så det är först nu som vi bytt vatten så att vi kan bada igen. Det är skönt för "gammkroppen." Och det är den här härliga utsikten jag har från badet, Håkan tittar åt andra hållet. Han har gett mig platsen med utsikt över Edsåsen. Där kan jag se solen krypa ner och stjärnorna tändas. Förutsatt att det är någorlunda klart då!!! smiley

I slutet av oktober tog vi husbilen och åkte norrut. Vi uppvaktade "äldstjänta" min som fyllde år. Nog är det väl knepigt att barnen snart är ikapp! Tyckte inte det var länge sedan de var små.
Vi var också i Umeå och hälsade på Håkans familj. När vi är i Umeå så är det en butik som drar i mig mer än alla andra, nämligen Cyberphoto. Visserligen handlar jag mest i deras nätbutik, men den här gången skulle jag bara ha en fjärrutlösare till kameran. Har funderingar på att rigga upp stativ och ge mig på lite mörkerfotografering. Stjärnor, måne, norrsken och sånt. Problemet är bara att jag somnar så tidigt och sover lääänge på morgnarna. Ja, ja.. jag har i alla fall utrustning! Har också köpt ett vidvinkelzoom som jag tänker testa på alla vackra vyer vi har här i fjällvärlden.
Om ni inte redan upptäckt Cyberphoto så kan jag verkligen rekommendera dem. De har blivit Årets e-handlare på Pricerunner 12 år i rad.


Som ni ser så har vi ett tunt lager med snö och jag är glad över det, för det blir ljusare ute. Nu har alla växter flyttat ut i Orangeriet och jag antar att det inte händer så mycket på utsidan förrän till våren. Blir det några fina dagar så börjar kanske Håkan med inklädningen av takfoten. Men allt är tätt och skyddat för vinter och snö... och framför allt skyddat mot västan.
Invändigt börjar det bli riktigt bra. Det känns som att växterna trivs och vi ger dem tillskottsbelysning på morgonen och eftermiddagen. Citronträdet bär mycket frukt och några av dem börjar bli gula. Spännande!
Längtar faktiskt till advent när vi kan ha någon fin lampa, eller stjärna här ute.

Ja, nog tänker jag klara av gråa november! Nu i helgen går näst sista Formel1-loppet och snart börjar vintersporterna och Vinterstudion i SVT.
Apropå TV, så blir det ju en del sånt nu när vi går mot vinter, och visst är serien "Vår tid är nu" helt fantastisk? Längtar till måndagarna, det är ju nästan som en svensk Downton Abbey!

Äsch, nu piggar vi upp oss med några Grodblad:

Efter att en lång tid ha suttit fängslad kunde inte Gustav Vasa hålla sig längre, utan en vacker dag var gången försvunnen.

När det var hungersnöd i landet var det många som bet i gräset.

Nero var en grym tyrann som torterade folk genom att spela fiol.






  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post237

September

TankarPosted by Lena Öst 2018-10-30 18:13:53
Nu har jag snart kommit ikapp mig och nästa gång jag skriver är jag i realtid.

I början av månaden tog vi en tur söderut med husbilen. Målet var Västkusten, men färden gick genom ett vackert Grannland.
Vi tog gott om tid på oss på vägen ner. När jag tittar på de här bilderna så tanker jag naturligtvis på Karin Boyes dikt att "det är vägen som är mödan värd." Målet är inte så noga.
Som ni ser så har plogkäpparna kommit upp och snön visade sig faktiskt redan i slutet av september. Men det var kortvarigt.

I övrigt har september och oktober präglats av bygga, bygga, bygga...
Första stolparna restes 8:e september och en månad senare var väggar och tak färdiga. Och då gjorde vi även resan till Västkusten emellan. Jag tycker min käre Håkan har varit riktigt duktig. smiley
Nu har vi kommit ännu längre. Den blåsigaste helgen i oktober hade vi +20 grader. Då hann vi först måla grundolja, sedan grundfärg och ett lager täckfärg. Vi hann även måla vindskivan baktill och sätta upp en hängränna.
Ska ta några aktuella bilder senare och lägga upp. Vi har flyttat ut några av växterna och just nu är det ganska kallt så vi får vänta på plusgrader innan vi kan bära ut resten.

Nog har vi tagit någon liten paus och fångat hösten här i fjällvärlden.
Vi åkte till Ottsjö och till Vålådalen. Många bilder är tagna genom framrutan. smiley
Ottfjället och Ottsjön.
Håkan känner ju till alla grusgropar och bergtag som finns i de här trakterna. Han tog mig med upp på ett av dem för att få utsikt.
Det är svårt att se vad som är fjäll och vad som är moln.

Nu har jag gett er en liten sammanfattning av sommaren här i Undersåker. Jag har tidigare hatat vintern och sett den bara som ett svart hål som jag måste ta mig igenom. Men idag har jag slutit fred med vintern. Det är en tid för återhämtning och jag skulle nog inte uppskatta våren och sommaren så mycket om inte vintern fanns. Dessutom är det en massa fin vintersport på tv:n. I år går ju Alpina VM i Åre och Skidskytte VM i Östersund, så möjligheten finns att uppleva sporterna på plats.

Håkan och jag konstaterade nyss när vi satt i bilen på väg hem från Järpen att nu är det bara ett par månader med mörker, sen vänder det.
Förresten så har jag nu vaccinerat mig mot lunginflammation och jag kommer även att ta influensasprutan. Sen gör vi rödbetsjuice och dricker varje dag... nästan. Det gör nog susen för immunförsvaret.





  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post236

Augusti

TankarPosted by Lena Öst 2018-10-18 14:33:49
Vi har haft besök av nära och kära under sommaren. Kulmen kom i början av augusti när Håkans fyra barn med familjer kom hem till oss. Sedan träffades tjocka släkten en dag och firade Athilo. Vi köpte ett partytält och satte upp eftersom vädret inte var så där riktigt bra just den dagen. Började fira vid lunchtid och höll på till sena kvällen.
Linn och Niklas tillsammans med sina barn Luna och Athilo.

Efter att alla åkt hem startade Håkan bygget med en rasande fart. Han började med att gräva. Till det ändamålet hade han köpt sig en grävare. Alltså... visst är det alla grabbars dröm att ha en egen grävare!!! smiley
Här tar han första skoptaget till vårt Orangerie. Han har ju också tillgång till en större skopa om det behövs!
Innan månadens slut hade han gjutit grunden.
Nu tänker jag hålla er på sträckbänken, så... fortsättning följer.

Vi har ju skördat sallad, kryddor, sockerärter, lökblast mm från trädgårdslandet hela sommaren. Men nu i augusti började vi skörda en del rotsaker. Och jisses vad det har växt!
Vi har fått lön för mödan när vi, eller rättare sagt Håkan, gjorde våra nya odlingslådor.

Vet inte hur ni har det i era förhållanden. Men hos oss är det jag som kommer med idéerna och har en klar målbild hur det ska se ut. Sen är det Håkan som utför det hela. Men jag står inte bara och tittar på; ibland håller jag i, ibland bär jag fram material och så brukar jag sköta det mesta av målningen. Dock är det helt och hållet Håkan som står för konstruktionen och som håller i spikpistolen!!! Och det gör han med bravur. smiley

I övrigt ägnade jag augusti till att försöka återfå krafterna och att njuta av sommaren. Dessutom är det ju jag som sköter markservicen när Håkan jobbar.

Avslutar med bilder på ett par växter som kommer att få sin plats i Orangeriet i vinter.
Agaphantusen kommer ju att vissna ner helt i vinter och kan då stå i det "mörka hörnet" i Orangeriet. Ser ni getingfällan i förgrunden? Usch vad mycket getingar det blev i höst. De åt upp våra jordgubbar och smultron, vi fick kolla noga innan vi stoppade ett bär i munnen så det inte följde med en geting.
Citronträdet däremot vill ha ljust och 10-12 grader. Det blir värmefläkt och extra lampa till citrus, olivträdet och kryddorna.

I augusti kommer de mörka nätterna, kräftorna och surströmmingen. Naturen börjar så smått att varva ner, men även här i fjällen fortsätter sommaren.

Vi ses igen i september...



  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post235

Juli

TankarPosted by Lena Öst 2018-10-12 11:25:14
Hur blev då juli månad för oss? Det jag minns av juli är en stekande sol och skogsbränder.
Tyvärr drabbades jag av sjukdom mitt i den finaste av alla somrar. Det kom smygande efter midsommar och höll i sig flera månader. Jag fick dubbelsidig lunginflammation och när jag till sist blev hjälpt så fick jag höga doser av kortison och även antibiotika. Nog har jag haft lunginflammation tidigare, men aldrig känt mig så dålig. Därför är juli som i ett töcken för mig. Men jag minns...
Klarblå himmel och strålande sol....
De förödande skogsbränderna i min gamla hemtrakt...
Vattna, vattna, vattna...

Det växer så det knakar.

Det jag sörjer mest är att jag älskar att bada och denna varma fina sommar badade ju alla, utom jag. En liten detalj som liksom spädde på Murphys Lag; "Om något kan gå åt helvete så gör det det," är antibiotikan jag fick. Jag skulle äta den i tio dagar och under de dagarna och fem dagar till fick jag inte vistas i solen. Det blev alltså solhatt och långärmat när jag försökte sticka ut näsan. Gissa om det var mulet dag sexton?!

I slutet av månaden tog vi i alla fall husbilen upp till Lycksele och Motorveckan. Vi besökte förstås Juktån och Umeå också och hälsade på våra barn. Gjorde även en tripp till Gargnäs där jag gick i skola en gång för läääänge sedan. Där fikade vi hos en klasskompis till mig, Håkan Norström. Här poserar han med sina flickor.
Motorveckan i Lycksele. Mycket folk i farten, glitter och krom!
Hemkommen igen efter resan kände jag att jag egentligen borde ha stannat hemma. Det hade tagit hårt på mina krafter. Jag har lätt för att överskatta mig själv.
Men nu ska jag inte skriva mera om eländet. Idag är jag bättre, men har ingen kondition alls. Om ni har några heta tips hur jag ska göra för att komma på banan igen tar jag tacksamt emot dem. smiley

Vi ses igen i augusti...


  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post234

Juni

TankarPosted by Lena Öst 2018-10-11 15:46:03
Nu tror ni väl att jag blivit tokig! Skriva om juni när vi är i oktober! Men av olika anledningar har jag inte bloggat på hela sommaren, så nu tänker jag dela med mig litet från vår sommar.

Som jag skrivit tidigare så gjorde sommaren en rivstart i maj och det blev en fantastisk månad.
Här blommar Blå Bergsvallmo som vi planterat tillsammans med blåbärsbuskarna. Vi tror att de ska trivas eftersom de gillar sur jord, dessutom är båda blåa.

En som gillar sommaren är Busan. smiley Skräpig och fin!
I början av juni tog vi en tur söderut. Den här gången var Öland vårt mål. Vi åkte runt hela ön och besökte både Långe Jan och Långe Erik. Tyvärr blev Håkan febrig och dålig, så vi fick lov att ta det lugnt.
Jag tilltalas av ödsligheten i landskapet, men skulle inte vilja besöka ön under semestertiderna.
Det blev i alla fall en vecka på ön innan vi drog vidare norrut. Vi åkte till en favoritort med mycket historia, Zinkgruvan. Vi har tidigare gått runt på gamla gruvområdet och blivit guidade av en riktig trotjänare som visste allt om gruvan. Där finns även en fantastisk ställplats.
Där fick jag också vara med på bild... högst ovanligt. Här träffade vi på flera trotjänare, ett äldre par som ställde i ordning en fin plantering på rastplatsen. De visste också allt om Zinkgruvan.

Färden gick sedan via Strängnäs och stadens fina ställplats i hamnen...
... och ett besök i Skokloster...
... hemma igen lagom till att fira midsommar. Då hade också vädret slagit om till regn och rusk, alltså Jämtländskt midsommarväder.

Lagom till midsommar kom också, det där som kom att prägla min sommar, sakta smygande.
Kommer snart igen med Juli. Njut av den lilablommande klematisen så länge och ta del av några Grodblad:

Då Birgittas man dog, fick hon tid att ägna sig åt Gud

De två pjäser av Shakespeare som jag läst är Romeo och Julia.

Det första jag gjorde på morgonen när jag fick tidningen var att slå upp alla förlovningar.





  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post233

Oj oj oj.....

TankarPosted by Lena Öst 2018-05-22 20:21:53
Nu är det full fart i naturen! Nyss låg snön meterdjup och nu är det sommar. Här i norr brukar våren vara kort, men i år har den varit extremt kort. Så fort att snön drog sig tillbaka tittade blommorna upp.
Lökväxterna hade börjat växa under snön och de hade bråttom.
I rabatten på baksidan blommar pärlhyacint, backsippa och getrams samtidigt. smiley

Det är riktigt svårt att hinna med vårbruket. Vi har i alla fall sått grönsaker och håller på att sätta potatis. Det är riktigt tidigt! I år har Håkan snickrat nya odlingslådor så vi hoppas på god skörd.
De gamla lådorna i förgrunden ska vi göra om, byta trävirke. Men där är jordgubbar och kryddor, så de får stå kvar under tiden.

I uterummet har varit rena djungeln och en barnkammare för plantor. Men nu har vi satt tomater mm i stora krukor. Det som är över skänker vi bort.
Så här såg det ut för exakt en månad sedan, 21/4, snön ligger djup utanför fönstret. Nu har vi redan klippt gräsmattan en gång.

Ja, nog är det full fart och mycket att göra. Men jag älskar den här tiden på året. Maj månad är min egen månad. Det är då ljuset har kommit och dagarna är lätta. Fåglarna kvittrar och allt andas förväntning. Nu har vi en hel lång sommar framför oss. Önskar att jag kunde vara som ett barn och ta in allt som händer omkring mig. Jag minns barndomens sommarlov som var oändliga och alltid fulla av sol, bad och enkelhet.

Igår kväll satt vi ute vid garageväggen och pustade ut efter "trädgårdandet." Det var sent på kvällen, vindstilla och varmt. Vilken lycka! Kändes nästan som "utomlands."

Det finns bara en dikt som passar just nu och det är denna dikt av Alf Henrikson,

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut


  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post232

Heja jag!!!

TankarPosted by Lena Öst 2018-04-10 17:07:33
Nu är påsken över och nu vill jag ha vår. Som på beställning har vi ett strålande väder och varmt. Men det tar tid innan snön är borta.
Och vad roar vi oss med då? Vi tar hand om våra odlingar. Jag har planterat om våra oxalis, och snart är det dags för dahliaknölarna att komma i jorden. Håkan sköter det där som går att äta (tomat, chili och paprika).
Vi tog en tur med bilen under påskhelgen och fångade några fina vyer. I övrigt hade vi huset fullt av nära och kära som vi firade påsken med.

På mitt instagramkonto @lena51ost skrev jag nyligen en hyllning till min man och till vårt liv tillsammans. Nu tänker jag göra något som jag aldrig gjort och som är väldigt osvenskt, jag tänker hylla mig själv.
Ni tror väl att jag ska räkna upp en massa bra saker som jag gjort - det ska jag inte.
Eller visa på hur duktig jag är - det ska jag inte.
Kanske ge mig på att deklarera mina goda egenskaper - det ska jag inte.

Varför ska jag då hylla mig själv? Ja, därför att jag knåra på! Det var en gammal klasskompis till mig, Kaj, som påminde mig om uttrycket knåra på. Enklast att översätta det är väl "knalla på" eller "knega på."

Jag ger mig själv, och alla andra som knåra på och inte ger upp, en stor klapp på axeln. Det behöver vi.
De flesta av oss drabbas av motgångar i livet, det kan vara fysiska besvär eller följder av tokiga beslut som vi fattat. Det kan vara olyckor eller saker som vi ärvt av våra förfäder. Men vi fortsätter framåt för vi har inget val. Valet att ge upp finns inte hos oss.

Så Heja jag och alla andra som knåra på. Och jag tror att när man knåra på så är man också ganska nöjd med tillvaron. Det behövs inga stordåd, utan det enkla är det rika.
Nu är det dags för några citat från några skolelevers felskrivningar:

Tack vare simundervisningen har drunkningstalen visat en sjunkande tendens.

På söndagen var våra simmare åter i elden.

Alla satt tysta och åt sin mat utan att öppna munnen en enda gång.

Min far är en stor älskare av naturen.


  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post231

Snart Påsk...

TankarPosted by Lena Öst 2018-03-26 19:51:44
Oj, vad tiden går fort. Nu är vi i slutet av mars och snart är det påsk! Den här vintern går till historien som både kall och snörik. Vi har stora drivor på gården och Håkan har jobbat hårt med att få ner snön från våra tak.
I lördags så kunde vi i alla fall äta lunch i uterummet första gången i vår. Det behövs ju bara massor av sol, så blir det varmt där ute. Idag hade vi 24 grader på eftermiddan. Så det är ett säkert vårtecken, även om snön ligger djup.

Vi har också ställt i ordning våra frösådder av paprika, chili och tomater. Jag har klippt fuchsior och pelargoner, plockat fram dahliaknölarna och ja, helt enkelt, startat våren. Ska väl också plantera om en del krukväxter så småningom. Just nu går vi i väntans tider. Vår Tolv Apostlar ståtar med tre knoppar.
Så här ser blomman ut och den är bara utslagen några timmar, så det gäller att hinna med. Blomman på bilden har börjat rulla ihop sig.

Vi har gjort en kort tur med husbilen redan. Drog iväg norrut och hälsade på våra barn och barnbarn. Det var nog mest för att Håkan gärna ville testa husbilslivet under vinterförhållanden.
Och det var vinter när vi åkte, -24 grader på morgonen. Men sedan blev det slask både i Lycksele och Umeå. Så bilen blev ordentligt skitig. Vi frös då inte, utan hade det varmt och skönt.

Jag är i alla fall glad åt att dagarna är längre och solen står allt högre på himlen. Det blir liksom lättare att leva, på nåt vis. Min astma har varit riktigt otäck i vinter och då är det svårt att vara ute i kylan. Nu vågar jag mig nog på några promenader ute i det fria igen. Känns som att jag inte har någon ork alls ibland. - Är det så här att bli gammal, frågar jag mig. Men, äsch... det jag klarar av, är i alla fall mer än det jag inte klarar av! Så det så! Det är bara att kämpa på även om det är tungt ibland.
Jag skickar en ringblomma och en hälsning om Glad Påsk till er alla. Nu hoppas vi på mycket sol och snön är nog borta innan midsommar.

Avslutar med en strof ur en kärleksdikt av Karin Boye. För kärlek kan vi inte få för mycket av.

Du är mitt livs mognad.
Du gör mig hel.
Ur mitt förgångna samlar sig
var tåga och minsta del.
På hundra skilda vägar
har jag vandrat och trevat.
Nu möts de.
Fram mot dig har jag levat.




  • Comments(6)//lenasblogg.lenaost.se/#post230

Hux flux...

TankarPosted by Lena Öst 2018-02-05 15:04:43
... så är vi inne i februari. Vi har minsann en riktig vinter här i år, både snö och kallt. Just idag är jag glad för nu är det bara -7 grader. Nånstans känns det lovande inför sommaren. Jag har en idé om att en riktig vinter ger en riktig sommar. Förut har det varit samma väder på nyår som på midsommar, +7 grader och regn.
Nu får vi se om min spådom slår in!
Vi har gäster vid vårt hus. En dag kom tre älgar knallande och åt av vår rishög. Och det är fullt av spår här runt knuten. Dessvärre är det många viltolyckor här på E14 och stora flockar av vandringsälgar som rör sig i trakten. Så se upp i trafiken!

Nog är väl januari och februari någon typ av transportsträcka mot våren och inte händer det särskilt mycket. Vissa dagar skulle jag vilja säga som småbarn brukar säga: Jag har inget å gööra!!! Då gäller det att plocka fram en bok eller något som skingrar tankarna. Själv har jag kommit på att det är rysligt länge sedan jag städade. Så nu ger jag mig på hela huset, rum för rum, och det håller mig sysselsatt ett tag.
Sen, till helgen, så startar ju vinterns stora begivenhet, OS. Det blir roligt och ger sysselsättning några veckor.
Idag har vi plockat fram fröerna och även gjort en beställning. Så nu blir det vårkänning. Vi ska sätta chili, paprika och tomater nu och så blir det litet blomsterfröer senare. Förut på våren har vi gjort långtur med husbilen och då är det ingen idé att ha sådd på gång som stackars Anette måste ta hand om. I år gör vi ingen lång vårtur, utan några kortare i stället.
Så här kommer det att se ut senare i vårt uterum. Vi har ett litet växthus i plast som vi kör igång i uterummet och sätter en liten värmefläkt i. Då kan vi ta ut plantorna ganska tidigt och de får både ljust och svalt, precis som de vill.

Men nog är det skönt i alla fall att dagarna har blivit litet längre och jag börjar se ljuset. Vi njuter i badet på kvällarna när ljusstrimman försvinner bakom Edsåsen och stjärnorna kommer på natthimlen. Då är det lätt att vara Lena!!!
Skickar ut positiva signaler att mörkret är på väg bort och den underbara årstiden vårvintern är snart här. Ge inte upp!

Kan jag ta bort en enda plåga,
mitt liv en mening får
- hindra ett hjärta från att brista,
läka ett enda sår

lyfta en enda fallen rödtrast
upp till hans bo igen,
mitt liv har mening än.

Emily Dickinson




  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post229

2018

TankarPosted by Lena Öst 2017-12-31 14:25:40
Nu är jag så pass gammal att jag tycker åren flyger iväg. Kommer ni ihåg barndomens sommarlov? De var ju oändliga och rymde hur mycket som helst. När jag var tio så var ett år 1/10 av mitt liv, nu är ett år 1/66 av livet. Inte konstigt att året går fort. Jag tänker inte hålla mig kvar vid förra året, utan ser framåt.
Nog ser det väl väldigt ljust och fint ut framåt vägen? Och nyfikenheten finns kvar, den där förväntningen om vad som finns bakom nästa krök.

Jag försöker komma på vilka önskningar jag har inför nästa år. Förutom det som alla känner, att vi önskar våra nära och kära all lycka i världen, så vad vill jag då ha själv... rent egoistiskt?

Hälsan, står högst uppe på listan. Det är litet si och så med den varan just nu och min stora dröm är en smärtfri dag. Tänk att vakna en dag och inte ha ont någonstans, att känna sig pigg och fri!!!

Avslappnad inställning till livet, är nästa önskan. Där har jag mycket att lära av Busan. Nu är det alldeles för mycket snö och alldeles för kallt. Så nu är hon innekatt och ligger gärna på badrumsgolvet och njuter av värmen. Ja, jag önskar att jag kunde slappna av och följa livets flöde, istället för att kämpa mot hela tiden och tro att jag bestämmer. Vi kan påverka mycket i livet, men inte allt och det gäller att veta skillnaden.

Mod, är nästa önskan för egen del. Ibland kanske jag är modig... men jag är nästan alltid rädd.

Sen vill jag unna mig att skapa mera, måla, skriva fotografera, trädgårda. Ja, helt enkelt göra sånt jag tycker är roligt. Igår dök ett uttryck upp i mitt huvud, ett uttryck som jag använde som barn: skrattsjuk. Det är när man skrattar hela tiden och inte kan sluta. Önskar verkligen att jag kunde drabbas av den sjukdomen!

En önskan inför nästa år är också att jag kunde visa mina nära och kära hur mycket jag älskar dem, hur mycket de betyder för mig.

Men nu ska jag i alla fall visa en dröm som gått i uppfyllelse under förra året, och det är helt och hållet min käre mans förtjänst.

Badrummet! Nu återstår listning och en handdukstork som ska monteras. Ovanför den här byrån ska det hänga en stor spegel... om ni tittar i den lilla spegeln ser ni fotografen!!!
Notera också den fina tvättservisen från Rörstrand som vi köpt på loppis.
Handfatet och spegelskåpet är från Ikea. Golvet ser ut som grå skiffersten och så har vi en fondvägg bakom handfatet som ser ut som grått tegel. Övriga väggar är ljusgrå marmor.
Duschväggar i glas. Vi har inte monterat upphängningen för duschen ännu. Men noteras bör att när vi vrider på kranen så lyser duschmunstycket i olika färger... he he. Typiskt Håkan!!

Till sist en bild på våra fina taklampor från Markslöjd. De är jag verkligen glad åt. Glitter och glamour i badrummet, det behövs. Inte bara i badrummet, utan överallt!

Ikväll blir det nog inte så mycket bubbel och firande. Håkan är rasslig sedan några dagar, och jag känner mig inte heller riktigt kry. Vi tänkte ha räkor, älgfilé och annat gott, men det blir uppvärmda köttfärsbiffar från frysen. Vi spar det övriga tills vi är krya och kan känna smaken.

Här kommer en dikt inför det nya året, skriven av Eivor Lundqvist, hämtad ur antologin "Solregn, Poesi från Sorsele."

BARA VARA

Att bara vara
att finnas till
ta vara på dagen
göra vad man vill
BARA LEVA
Ingen stress, inga måsten
Inte behöva se räkningar med posten
En önskedröm, som nog många vill ha
kanske bara för en dag.
Jag hade turen att få
Inte bara en... utan två.





  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post228

Jul

TankarPosted by Lena Öst 2017-12-23 11:19:27
Men, så är vi där igen! Julen, med alla förväntningar, alla grusade förhoppningar och i bästa fall helt ok. För mig är julen barnens högtid, och utan tindrande barnaögon så är det bara en helt vanlig helg.
Men... ändå inte. Vi firar ju bröllopsdag på julaftonen. I år är vi på tu man hand och ska fira rejält. Hoppas att stormen lägger sig innan i morgon, så att vi kan ta ett julaftonsbad ute i det fria, med bubbel både utifrån och inifrån.
Jag ska väl avge en väderrapport för fjällen. Som jag redan skrev så stormar det rejält och nånting mittemellan regn och snö vräker ner i sidled. Vi har haft riktigt fint vinterväder ett tag och så blir det plusgrader och regn strax innan jul. Tidigare i veckan var vi "inhalkade." På vägen mot Åre stod en tankbil i diket och mot Järpen hade en buss och en personbil krockat. Men det var bara att hålla sig hemma, eller åka småvägar runt olycksplatserna. Nu har vi blivit lovade kallare väder, så än finns det hopp.
Förra helgen gjorde vi en roadtrip norrut och hälsade på hos barn och barnbarn. Vi började i Umeå, sedan Lycksele och så sist Juktån. Det blev en riktig snabbis, men vi fick i alla fall träffas. Alla jobbar ju, så vi fick klämma ihop besöken under en helg. I Västerbotten och Lappland var det riktigt hederligt vinterväder och vintervägar.

Nu vill jag önska alla följare en riktigt God Jul.

Om du sitter ensam och känner dig litet nere, så vill jag bara trösta dig med att året består av 365 dagar och julaftonen är bara en av dem!

Om du är omgiven av släkt och vänner och allt är glädje... ta vara på dagen!





  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post227

Just idag...

TankarPosted by Lena Öst 2017-11-10 15:43:07
... lyser solen. Det ligger ett tunt täcke av snö och is, men många gräsmattor lyser fortfarande gröna. Igår regnade det och sen frös det på. Usch, ni är väl försiktiga på vägarna! Nu får vi lov att plocka fram spikskorna... och jag som nyss sprang omkring i foppatofflorna. Men jag har faktiskt börjat använda strumpor. Det där med strumpor är ett kapitel för sig. Jag hatar strumpor och går omkring barfota så länge som möjligt, medan käre mannen knappt tar av sig strumporna när han sover. Minns att min pappa klev omkring barfota i snön, så jag har väl ärvt honom.
Hösten är de vackra solnedgångarnas årstid. Och nu har också norrskensperioden börjat. Vi stod ute på bron häromkvällen och tittade på hur norrskenet brann över taket hos grannarna. Måste erkänna att jag är riktigt sugen på ett nytt objektiv till kameran. Det jag trånar efter är ett vidvinkelzoom som lämpar sig bra just för stjärnor och norrsken.
När jag fotograferar dessa objekt så krävs det att jag använder stativ och helst en självutlösare till kameran för att undvika all form av vibrationer. Så en vacker dag kanske jag "blir med" nytt objektiv.
I väntan på norrskensbilder får jag väl nöja mig med månen. Där kan jag stå hur länge som helst med mitt stativ och ändra inställningar på kameran för att testa mig fram. Som tur är har jag ett par "öppningsbara" vantar som Jenn stickat till mig, så jag slipper frysa om fingrarna.

Till hösten hör inte bara solnedgångar och häftiga himlafenomen, då kommer även de fina frostbilderna.
Halofenomenet på bilden är från snökanonerna i Edsåsdalen som man även ser på sista bilden.

Nu undrar ni kanske hur det går med badrumsrenoveringen!? Det går framåt. Vi har jobbat hårt, eller det är ju käre maken som jobbar. Jag står mest och hejar på. Men jag har faktiskt målat taket, och så sköter jag markservicen.
Här har Håkan flytspacklat halva golvet. Vi försöker ha kvar duschen så länge som möjligt, men den ryker nog i helgen. Nu ska golvbrunnen i duschen "bilas upp" eftersom den ska bytas ut. Vi har beställt material till golv och väggar, det blir matta inte kakel. Det finns så mycket fina mattor och det känns säkrare och blir även billigare. Golvvärme har vi redan. Och vet ni vad?... vi har fått tag på en mattläggare!!!

Kära vänner, nu står det inte på förrän vi är inne i advent. Ser fram emot advent och jul. Jag är ingen "julfirare." Det är så mycket grusade förväntningar och annat skit just till jul. Men i år har jag helt enkelt bestämt att det kommer att bli bra. Troligtvis firar käre mannen och jag julaftonen tillsammans bara vi två. Då kan vi ju fira vår bröllopsdag litet extra.
Jag började med en solnedgång och nu avslutar jag med en soluppgång. Allt från november månad. Denna gråa och trista månad, som är både gul och röd!

Till sist en dikt skriven av Alma Sjöberg, hämtad ut antologin; Solregn, poesi från Sorsele.

Stjärnorna tindrar och månen lyser.
Ljusen brinner och jag fryser.
Julen är snart här, för sent att plocka bär.
Nu tändas tusen juleljus, i varje litet hus.
Snö så långt ögat kan nå, och mer ska jag få.
Och här sitter jag och lider, i väntan på juletider.




  • Comments(4)//lenasblogg.lenaost.se/#post226

Fortsatt höst...

TankarPosted by Lena Öst 2017-10-24 12:31:49
Efter förra inlägget har vi haft några nätter med frost och vi har även sett snöflingorna dansa i luften. Nu varnas det för mera snö i morgon, så då är väl definitivt vintern på gång. Håkan lägger på vinterhjulen på husbilen ifall vi vill ta någon tur till i höst.
Den här bilden är från i somras, strax norr om Tärnaby.

I trädgården går det mot vintervila nu, någon enstaka ringblomma lyser än i rabatten. Vi har tömt alla krukor trots att småpenséerna blommade för fullt. De är verkligen tacksamma som blommat hela sommaren. Alla övervintrare står nu i uterummet i väntan på att boa in sig i förrådet.
Agaphantusen ståtar med tjugofem blommor som jag gärna vill ska slå ut innan vi ställer undan den. Sen är det snart dags att plocka fram advent!!! Oj, vad tiden går fort!

Vi har nu börjat med ett riktigt skitgöra, badrumsrenoveringen! Och för att det ska bli gjort så måste man ju börja. Vi har rivit en del av den gamla, bruna tapeten och även en del av golvmattan. Men sen ska golvet gjutas om och det ska dras nya rör och så var det den där omöjliga uppgiften; att få hit en mattläggare.
Undrar hur länge det dröjer innan den här mörkbruna våtrumstapeten är modern igen?! Jag brukar roa mig med att titta på instagramkonton och facebookgrupper med inredning. Det verkar som att den stockholmsvita färgen nu bytts mot grått. Så om ni inrett i grått är ni helt inne just nu. Vi har inte bestämt några färger till badrummet ännu, vill gärna komma en bit längre på väg först. Dock så har vi hittat en servis från Rörstrand, ni vet en sån där med fat, kanna, potta och tvålkopp etc som går i blått, och den har vi tänkt ska få finnas nånstans i nya badrummet. Suck, målbilden har jag tämligen klar.... men vägen dit. Karin Boye säger ju att det är vägen som är målet, undrar om det gäller badrumsrenoveringar också?

Hur gör vi nu för att roa oss när det är höstmörker och grått? Ja, vi har ju glatt oss åt ÖFK och deras fantastiska framgångar. Nu går Formel1säsongen mot sitt slut, senaste loppet i Austin var riktigt roligt och underhållande. Vår egen Marcus Ericsson gjorde nog årets bästa lopp där, hoppas bara att han får vara kvar i cirkusen även nästa år.
Sen är det ju inte så länge så börjar vintersporten. Hockeyn har dragit igång och näst i tur står väl utförsåkarna och sen är det dags för längdåkning och skidskytte.

Det är väl på det viset vi roar oss, sen hittar vi på litet annat också. Tar en tur i omgivningarna, går ut och äter gott osv. Jag har haft en riktigt otäck förkylning som slutade med att jag var tvungen att ta antibiotika. Nu är det väl snart dags för influensavaccinering, så då kanske jag klarar mig i vinter.

Det har väl inte undgått någon #metoo och nu rullas det upp en massa härskarfasoner bland män i maktpositioner. Dock vill jag inte döma någon ohörd och ett mediadrev kan skada mer än det gynnar. Egentligen tycker jag att allt blivit väldigt krångligt och undrar; Vart tog vanligt hederligt bondförnuft vägen?

Till sist en påminnelse så här i höstmörkret, en dikt av Erik Blomberg

Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mör pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.






  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post225

Göra höst

TankarPosted by Lena Öst 2017-09-28 18:44:19
Men Jisses vilka fantastiska dagar vi haft. Sol, hög luft och massor av fina höstfärger. Tror att vi har varit lyckligt lottade här i fjällen, dimman har legat tung och blöt längre österut.
Vi har gjort en höstresa med husbilen och då besökte vi bland annat Läckö slott, som riktigt glödde i solnedgången.
Men... nu har vi börjat så smått med att "göra höst." Idag klippte jag gräsmattan för sista gången innan vintern. Vi har tagit upp fontänpumpen ur dammen och jag har även tömt ur en del krukor. Men mycket är fint fortfarande. I uterummet är det fullt just nu med krukor som senare ska övervintras; klöver, fuchsia, chili, pelargon och agaphantus. Vi har faktiskt kunnat sitta och äta middag i uterummet flera kvällar fast vi bara värmt upp med hjälp av solen.
När vi vill ha dagens dos av c-vitaminer går vi ut och äter krusbär och vinbär direkt från busken. Det är lyx... och gratis. En annan lyx är potatisen från vårt eget land. Håkans höstjobb består dels av vedklyvning, det tar liksom aldrig slut, dels så är det potatisupptagning som faller på hans lott.
Visst är han ganska söt?! Det brukar talas om ved -och potatisåldern, och vi är helt klart där. Idag när vi varit ute och stökat känner jag den där stora glädjen i att vara pensionär och förfoga över tiden alldeles själv. Slippa stressa och göra allt på kvällar och helger. Visserligen är tempot ett helt annat idag, men vad gör det?

Att "göra höst" innebär även en del bestyr inomhus. Jag tycker om att "boa in mig" på hösten. Ta in litet höstfärger och tända ljus.
I köket blir det en aning orange och turkos. Ännu finns ringblommor och kragar att hämta ute i rabatten. Hustomten får bo i kökssoffan året runt.

I helgen blir det nog ett besök på Åre höstmarknad. Och så ska vi fylla och köra igång badet igen för hösten. Det längtar jag verkligen efter. Då sjunker min konsumtion av värktabletter radikalt.
Under en lång tid har vi haft klara nätter och jag hoppas verkligen det håller i sig. Det är livskvalité att ligga i det varma badet och titta på stjärnhimlen. Ibland dyker det upp ett flygplan eller en satellit som rör sig sakta på himlen. Och ibland lyser månen så starkt att stjärnorna bleknar. Jag har också sett att många lyckats fånga norrskenet på bild, men jag har inte haft den turen.

Nu laddar jag inför Östersunds fotbollsmatch ikväll. Det blir framför tv:n, men jag hoppas kunna titta på åtminstone en match live i höst.
Innan dess så delar jag med mig en dikt skriven av Kjell Mellerby,

Russinkaka

Russinen i livets kaka
får man alltför sällan smaka
Kaka är det ganska gott om
russin är det mera smått om.

Några, kanske femton dussin
lär skall äta bara russin
Ryktas dock att utan kaka
russin ej i längden smaka.

Baka baka russinkaka
lär dig mest att få försaka
Minns att uti livets bröd
ryms det mindre lust än nöd.


  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post224

Sensommar

TankarPosted by Lena Öst 2017-09-06 12:05:23
Jag vill inte riktigt erkänna att hösten kommit. I år är allting så sent, det är liksom en fördröjning av sommaren. Vissa växter har precis slagit ut... inte kan det väl vara höst då?
Den gamla stamfuchsian är som allra finast nu. Och snart måste jag repa av alla blad och knoppar och ställa den mörkt och svalt för vintern. Fuchsia är förresten en fantastisk blomma, den gillar ruskväder och trivs bäst i halvskugga.

Just övervintring av växter är annars ett stort problem. Vi har ett förråd som vi brukar förvara våra växter i. Där är ca +7 grader vintertid och ett fönster. Nu har käre Håkan städat förrådet och snickrat hyllor. Han har även beställt belysning just för övervintring av växter. Vi ska sätta en timer som ger "solljus" 10 timmar vintertid. I förrådet hamnar olivträdet, timjan, pelargoner och chiliplantor. Under hyllorna i mörker hamnar just fuchsia, afrikas blå lilja, dahliaknölar och klövrarna.

Under vintern ska vi fundera över om vi kanske ska bygga ett orangeri i den här stilen
OBS, bilden är hämtad från alltomuterum.com
Det är livsviktigt att ha drömmar och det är en av våra drömmar. Då skulle vi kunna ha citrusträd, fikon och druvor. Även stora hibiskusar och bouganvilla. Ha.... plocka Medelhavet till Jämtlandsfjällen!!

En sak har vi ju inte riktigt tänkt på... det kräver massor av vattning på sommaren och vi som vill åka husbil också!!!

Vi har tagit en del turer även i sommar. Startade säsongen med en tur ner till Skåne.
Jag är ju norrlänning i själ och hjärta, men det hindrar inte att jag tycker att Skåne är väldigt vackert. Vi såg fram emot rhododendronblomningen i Norrviken och Sofiero, men det var en sen vår även i Skåne, så det hade inte riktigt kommit igång.
Naturligtvis tog vi en tur över till Danmark och där åt jag för första gången det berömda danska smörrebrödet.

Förra sommaren besökte vi östra sidan av Skåne, det berömda Österlen. Nu åkte vi på den västra sidan.
Vackra solnedgångar finns överallt.

Vi har gjort en del mindre turer, bland annat åkte vi en bit av kustvägen söder om Sundsvall. Vi stannade ett par dagar i Galtström och tittade på det gamla bruket. Gammal industrihistoria intresserar oss väldigt mycket. Gillar att gå omkring och fantisera över hur det såg ut när allt var i gång och hur människorna såg ut, vilka framtidsplaner och drömmar de hade. Det är en hisnande tanke att kanske någon går omkring i mina fotspår om hundra år och undrar vilka mina drömmar var!!
Det var också några av sommarens allra finaste dagar med sol och värme.

Det har också blivit en resa norrut då vi besökt våra kära barn med familjer. Det är ganska praktiskt att vi båda har barn som bor "åt samma håll." När vi var i Umeå gick vi på Noliamässan i två dagar och tittade på husbilar och annat roligt.
I Lycksele tog vi en promenad till "vår kyrka." Det har snart gått två år sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust. Och just nöd och lust är väl vad livet består av.... Jag jobbar hårt med mig själv att försöka ta vara på varje dag. När det händer jobbiga saker runt omkring mig brukar jag bara vilja att tiden ska gå så att allt ska bli bra igen. Men då blir ju dagarna bara en transportsträcka och inget liv. Idag finns det ett modernt ord, mindfulness, som nog är väldigt bra att utöva men svårt i praktiken.

Ett sommarminne fullt av glädje och mindfulness är när vi fiskade i "min fors," Malåforsen.
Här känner jag varenda sten och hälla, känner till stigarna. Här vet jag var jag ska kasta ut och var harren står.
Inget passar väl bättre än att citera Euskefeurat:

Det är hit man kommer när man kommer hem

Klockan gick mot fem och det regna lite grann
snart skulle natten gå mot dag.
Vi satt vid elden och prata med varann
Erik, Johan, Andersson och jag
Dimman kröp sakta iväg över sjön
o storlommen ropa nånstans
Jag såg i Eriks drömmande blick
hur lågorna trådde sin dans.

Det är här man känner hur stigarna går
man vet vem som är släkt med vem.
Det är här man vet var gäddorna står
Det är hit man kommer när man kommer hem.


Ja ändå, sa han, fast vi har det bra
o trivs ganska fint där vi bor,
ändå, ska du veta så ångrar jag
o förbannar att man var så dum o for
Men man hade ju ingenting att välja på
o man tänkte bara stanna några år
Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
o det blir svårare för varje år som går

Då, när vi for var ju ungarna små
ja Kristoffer skulle fylla tre,
o Kajsa hon hade inte ens börjat gå
den hösten vi flyttade dit ner
Nu har ju dom hunnit växa så pass
att dom hunnit rota sig där
så nu får man tvinga dom med sig varje år
Ja du vet vilket helvete det är


O man tycker det var nyss som man gick här o bar
hässjevirke när farsgubben slog
Vem vet nu hur ofta det blir att man far
hitopp nu sen även morsan dog
Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and

Tjärveden sprakade, knastrade o brann
Det doftade av kaffe, skog o rök
Vi satt där vi elden o teg med varann
o någonstans i öster gol en gök
Det gick en stilla krusning över sjön
Natten hade åter blivit dag
Det var den första dagen i resten av vårt liv
Det var Erik Johan Andersson o jag









  • Comments(3)//lenasblogg.lenaost.se/#post223

Du har tappat...

TankarPosted by Lena Öst 2017-06-14 12:11:20
... ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.


Ibland finns inte orden där och det har Nils Ferlin beskrivit väldigt bra i sin dikt Barfotabarn. Men under tiden som jag suttit stum och ordlös rullar livet på utanför mitt fönster. Naturen, den pålitliga, har övergått från vårvinter till full sommar.
Maj månad, som är min månad, var kall och tråkig. Men nu blommar häggen och allt knoppas här i fjällvärlden. Vitsipporna har börjat slå ihop sina klockor och äppelträden är snart i full blom. Håkan fick två äppelträd av sina barn för fyra år sedan. Det ena har visat några blommor, det andra har aldrig blommat. Men i år har båda träden massor av knoppar... tänk om vi till och med får äpplen i höst!

Förutom det vanliga vårarbetet, att gräva om potatislandet och sätta potatis, att så grönsaker, att plantera krukor, klippa gräsmattan, plocka fram utemöbler osv, så har vi haft några projekt:
- Dels så har vi fått tillåtelse att ta ner en del träd som skymmer utsikten mot "vårt fjäll" Välliste. Så käre mannen har, tillsammans med en gedigen skogshuggare, börjat avverkningen. Det har redan blivit ljusare och jag återkommer med bilder när det är klart.
- Vi hade en liten damm i trädgården, och den var just liten. Vi bestämde oss för att demontera den och bygga en större damm.
Här kommer en del före och efterbilder. Vi ska även bygga upp vattenfallet igen, men det är ingen brådska, vi måste ut och leta stenar. Och på bilden återstår en del fix, men vattenvolymen har blivit åtskilligt större. Nu hamnar allt vatten från fontänen i dammen och inte utanför. Kanske att vi till och med kan ha fiskar i dammen!
- Ja, som ni ser på första bilden så hade huset en annan färg. Förra sommaren målade vi om, men det återstår en del måleriarbeten.
- I ett hörn vid infarten till vårt hus hade vi en rabatt som inte riktigt "ville sig," kanske beroende på en stor gran som står intill. Nu har vi plockat bort alla plantor och gjort ett stenröse. Vi har lagt markduk och sedan stenar och fyllt ut med stenmjöl, kanske att det hamnar någon fin lykta där i höst.
Vi har en förmåga att samla på stenar. När vi är ute och åker så följer det alltid med några stenar hem och nu får de hamna här. Egentligen borde vi skriva på stenarna var de kommer ifrån, för det glömmer vi ju bort!!!

Ja, det var några av våra projekt som jag lovar att återkomma till, nu när jag hittat orden. Vi tar också några turer med vår kära husbil. Hade tänkt oss en tur i helgen, men vädret ser inte så lovande ut, så vi får se hur det blir. Fast vi båda numera har 52 veckors semester så har jag inte riktigt vant mig vid att vi kan göra vad vi vill och åka vart vi vill närsomhelst.

Vad jag tränar på nu och som ska få bli mitt mantra i sommar är att göra ingenting och att njuta. Visserligen mår jag bra av att sysselsätta mig med något, jag vill gärna ha några projekt och nåt att se fram emot. Men kroppen protesterar mot mina projekt och vill inte riktigt. Så jag får väl lära av Busan....


  • Comments(1)//lenasblogg.lenaost.se/#post222

Kliv kliv....

TankarPosted by Lena Öst 2017-03-09 10:38:01
...överlev. Kliv, kliv, överlev! Så sa Mattias Fredriksson när han klättrade uppför backen i Alpe Cermis förra året. Det är ett mantra som jag själv använt flera gånger när det varit "motlut." Och på något märkligt sätt får det mig att stirra ner i backen och envist ta mig framåt.

Sedan sist jag skrev har vi i alla fall överlevt både januari och februari och idag skriver vi nionde mars. Här i fjällvärlden har vi fått litet mera vinter nu. Lagom till sportloven fick vi en hel del snö. Det har också varit några riktigt gnistrande soliga dagar när solen lyser rakt in i själen och för en stund får mig att lyfta blicken och le en aning.
Vi har påbörjat ett projekt här hemma. Plockat ut garderoberna i sovrummet och ska göra vägghängd förvaring med skjutdörrar. Nu håller vi som bäst på med att förbereda och måla och tapetsera. Sedan kommer det roliga... att inreda. Garderoberna är mitt emot vår säng och tanken är att hänga vår gamla tv där på väggen. Den blir ju gömd bakom dörrarna och då kan jag ligga och titta på "mina Kommissarier" som Håkan inte är så förtjust i.
Jag har tidigare bloggat om Engelska Deckare. Det är stor underhållning för mig. Ni vet; Kommissarie Morse, Unge Kommisarie Morse, Kommissarie Lewis, Inspector Lynley, Morden i Midsomer, Foyles war, Ett fall för Frost. Ja till och med Columbo, Mord och Inga Visor samt Poirot är god underhållning för mig. Jag gillar mera "nice little murders" än hårdkokta och blodiga saker.
Har även investerat i en ny systemkamera. Den skiljer sig inte jättemycket från min gamla, men jag kan ladda upp bilder med wifi. Det kan ju vara roligt att visa bilder direkt från kameran på Instagram.

Nu när femte årstiden har gjort sitt intåg med takdropp på dagarna och kalla nätter önskar jag alla en fin dag. Kliv, kliv, överlev!!!

Här kommer flera citat från "Grodboken":


Kanoten gled med stora kliv mot stranden.

En dag hade vi nattorientering.

När man lärt sig engelskt uttal gäller det att hålla tungan rätt i munnen.

En monolog kan ibland äga rum mellan två personer. De kan till exempel vara man och hustru.



  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post221

Nostalgi

TankarPosted by Lena Öst 2017-01-24 12:39:48
Så här dags i januari brukar jag alltid citera Håkan Nesser som inleder sin bok Flugan och Evigheten, med följande ord: "Ingen månad kan som januari pågå i evighet."

För några dagar sedan fick jag en påminnelse på att jag alltid haft samma känsla. Jag gick igenom en gammal låda med nostalgi från mitt föräldrahem. Hittade i samlingen pappas kalender från 1982, han dog i januari 1983, så det är hans sista år. Han har skrivit nästan varje dag om vad han gjort och så naturligtvis hur vädret är.
Hittade också min dagbok från 1965. Jag fick den i julklapp av min bästa kompis och skrev väldigt flitigt i början. Under januari har jag ofta skrivit att jag är så trött. Och gissa vad jag skriver den 31:a januari? "Äntligen är den här långa månaden slut!" Så redan som fjortonåring ägde jag den här känslan.

I lådan fanns pappas kassabok som började 1954. Såg att de köpt bröd och mjölk för 4:77 och han har prydligt klistrat in postens kvitto när han betalat räkningarna. Vilken skatt att sitta och bläddra i.

I lådan finns också brev från både Torbjörn Fälldin och Olof Palme till min mamma. Hon var en flitig brevskrivare och var det något som hon inte tyckte om så skrev hon till höga vederbörande. Jag hittade ett gäng gamla teckningar som mina barn gjorde när de var små och så morsdagskort som jag själv ritat till min mamma.

Ett av de roligaste fynden var svaret på ett talangtest som jag skickade in till Famous Schools International AB.
Som ni ser så blev jag antagen, året var 1969 och jag var 18 år gammal. Men naturligtvis var det inte att tänka på. Roligt i alla fall att ha kvar dokumenten och titta på nu när jag är gammal och grå.

Jag lämnar nu nostalgin och ger en väderrapport härifrån västra Jämtland. Regn, blåst, men just idag soligt och fint. Det har varit en märklig vinter, den kom i november och slutade i december.
Förra helgen gjorde vi en resa till Västerbotten och när vi åkte hem därifrån fick vi åka på en riktig vinterväg.
Så här ska det se ut! Vi åkte från Umeå till Övik och svängde mot Sollefteå. När vi närmar oss vindkraftsparken på höjden mellan Undrom och Gålsjö Bruk hade vi den här fina vintervyn.
Här i Jämtland har det varit en het debatt om saltning eller inte saltning av vägarna. Trafikverket har börjat salta vägarna häromkring. Naturligtvis ska det inte saltas om vägen ser ut som på bilden, men hur ofta gör den det. Med de vintrar som varit senaste tre åren så behövs helt klart saltningen. Från Sollefteå till Östersund hade vägen saltats och nu var det ju kallt, men det fanns inga isiga spår som det brukade vara tidigare. Så jag är klart för saltning, om man saltar när det behövs.

I mitt ivriga letande i lådorna hittade jag en liten bok som heter Grodblad. Här får ni några roliga citat:

Hon gick över gräsmattan, saftig och grön som alltid i juli.

Ingemar Johansson började som boxare, men nu har han slagit sig till ro.

Fångarnas hungerstrejk gav ett magert resultat.

Han trasslade in sig i nummerskivan så han kom fel.




  • Comments(0)//lenasblogg.lenaost.se/#post220

Summa summarum

TankarPosted by Lena Öst 2016-12-30 19:23:06
Den här tiden så brukar vi ju titta tillbaka litet och summera året som gått. Och när jag gör det så tänker jag först: I år har ju inget hänt, det har varit ett lugnt och skönt år. Men visst har det hänt saker! För det första så har ju ett nytt barnbarn kommit till världen. Tänk att jag har fem barnbarn, allt från noll till femton år. Sen har ju Håkan också ett barnbarn som jag får följa på vägen.
Vi har gjort flera långa fina resor runt om i Sverige som jag skrivit om tidigare. Skåne var helt fantastiskt och även Öland, som vi besökte bara en dag och som jag gärna vill återvända till. Vårt kära grannland med dess vackra vyer och så färderna norrut. Allt som allt, fina och minnesvärda resor.

Sen har vi också klarat av vårt målningsprojekt. Slet hela sommaren med att måla huset utvändigt. Vi har sparat en del till nästa sommar, men storjobbet är gjort. Tvättstugan är renoverad... och så har vi ju köpt vårt fina spabad!
Ja, vi har det egentligen så bra och fast vi har en del krämpor som vi sliter med, så kan vi röra oss och vi kan göra nästan vad vi vill, om än i en annan takt.
Bilden av vårt hus är tagen i början av november. Nu när året snart är slut är även snön slut. Idag är det plusgrader och regnar. Ok, jag är ingen älskare av vinter och visst är det bekvämt att slippa skotta snö och uppvärmningen blir billig. Men ändå... när det är vinter och man bor i fjällen, nog ska det vara snö ute!!!

Efter att ha tittat bakåt så är det dags att blicka framåt mot nästa år, 2017.
Vad önskar jag mig av nästa år?
Egentligen har jag inga stora önskningar, jag har ju allt!!
Jag önskar förstås att "de mina" ska ha det bra, det önskar nog alla mammor! För egen del är det nog hälsan som står i fokus. Allra högst på önskelistan står nog en smärtfri dag, tänk att få en enda dag utan att ha ont. smiley
Men, jag vet ju att den önskan går inte i uppfyllelse, så det är bättre att acceptera och leva med eländet. Med humor går det också lättare. Förresten, efter att vi börjat använd vårt spa-bad så har jag minskat intaget av värktabletter med säkert hälften!
Sen tror jag att det frigörs en massa såna där "lyckohormoner" när vi ligger där ute i det varma vattnet, lyssnar på musik och tittar upp på stjärnhimlen. Visst är det något speciellt med stjärnorna? De inger hopp och tröst på nåt vis, de har ju funnits där läääänge och långt före mig. De kommer också att finnas kvar när jag är borta och kanske trösta de som är kvar.

Tillbaka till vad jag önskar av 2017.
Jag vet att vi kommer att göra många fina resor med husbilen. Gubben har lovat en varm, lång sommar med många upplevelser, och jag litar på honom. Vi har Öland, Vestkap, Nordkap och Lofoten på vår lista. Vi är också intresserade av Svensk industrihistoria och har åkt bland annat i vattenrallarnas spår. Och i somras åkte vi ju gamla linbanan mellan Mensträsk och Örträsk som verkligen var ett stycke historia.
Egentligen skulle jag vilja tillbringa några dagar i Rågolia... min barndomsby. Fiska, åka runt och titta, kanske ta en tur till Gillesnoule och Ammarnäs.

För egen del vill jag.
- Återuppta målandet
- Titta på mera film
- Lyssna mera på musik
- "Trädgårda" i lugn och ro

Så stora krav har jag väl inte på nästa år. Så, vi bestämmer redan nu, att det blir ett roligt, lugnt, spännande, rofyllt, intressant och ett alldeles fantastiskt år!!!

Det önskar jag även till er, kära läsare. Ett riktigt Gott Nytt År! smiley

Skalden

Nu sova de dunkla gårdar,
markerna sova svarta
och trädet på gården.

Han vandrar under vintergatans blixtrande bro,
under otaliga ögonens glans. -
O hav och dunkla klippor,
o sand och gråa vågor -
o hav, för din ensamhets blick
och din starka stämmas sång
och de mumlande stenarnas dån
förkunnar jag min själ.

Vilhelm Ekelund



  • Comments(2)//lenasblogg.lenaost.se/#post219

281 kilometer

TankarPosted by Lena Öst 2016-12-13 15:30:45
Bilen tvekar litet när jag vrider på startnyckeln, men väljer att gå igång. Det är december och termometern visar 29 minusgrader. Jag kör genom allén på landsvägen och svänger sedan höger ut på stora vägen. En blek sol lyser ovanför skogskanten och jag är glad att den håller mig sällskap ännu någon timma.
När jag passerar kyrkstallarna i Färila tänker jag på förra sommaren. Kanske att jag redan då anade en förändring i mitt liv. Efter att ha varit trogen utställare där i många år gjorde jag min sista Färilavecka och tackade för mig. Nu står de små röda stugorna insnöade och täckta av rimfrost långt ifrån sommarens liv och rörelse.
Färden går förbi Lassekrog mot Kårböle. På min högra sida har Ljusnan öppnat upp en glugg och den iskalla luften för att ångan stiger mot himlen som en rökpelare. Men för det mesta ligger älven, som ska följa mig en bra bit på väg, stilla under ett tjockt täcke av is. Möter en timmerbil som dundrar mot mig och får mig att känna mig väldigt liten. Kall snö virvlar upp bakom den och jag tappar sikten under någon sekund.
Jag kör genom Kårböle med kyrkan till vänster och brandstationen till höger. Passerar Pilgrimen, denna gamla fina byggnad med massor av snickarglädje. Den ståtar alldeles invid vägen och påminner om forna tiders byggnadskonst. När jag lämnat byn bakom mig svänger jag höger mot Ytterhogdal. Nu är vägen smalare och skogen kommer närmare. Ibland tycker jag att den lutar sig in mot mig, kanske hotfullt, kanske beskyddande.
Efter några mil med bara Ljusnan och skogen som sällskap kommer jag ut på 45:an och kör sakta genom Ytterhogdal. där hade jag för ett par veckor sedan ett möte med en person som gjorde ett djupt intryck på mig. Tittar till vänster mot rastplatsen där vi möttes och känner mig fylld av förväntningar. Tankarna rullar iväg och känslorna kommer över mig som ett garnnystan med tåtar åt alla håll. Glädje över att kanske hitta rätt, rädsla över att bli sårad och sorg över det förflutna. Men mest känner jag förväntan, nyfikenhet och lust.
Har suttit så länge i mina tankar att jag passerat både Överhogdal och Rätan. Men jag återvänder till verkligheten när jag ser en flock renar vid vägkanten. Bromsar in och passerar dem förvånansvärt lätt. De står fortfarande kvar vid vägen och glor på mig med stora likgiltiga ögon. De verkar ha blivit vana vid trafiken. Minns i min ungdom i Lappland att man kunde åka flera kilometer med renar framför huven. De vägrade helt enkelt att flytta på sig. Visst var väl vägarna smalare och plogkanterna högre då? Tack och lov så var nog även hastigheten lägre.

Skruvar på mig i sätet för att hitta en bekvämare ställning och sträcker långsamt på ryggen. Bilens svaga brummande ljud känns sövande och jag öppnar fönstret någon sekund för att släppa in den kalla vinterluften. Letar med handen över passagerarsätet efter något att stoppa i munnen, men chokladen är slut. Suckar litet och tänker att det är bara några mil kvar till mitt första stopp.
Enformigheten bryts när jag kör in i Guldbyn. Utanför Åsarnas Skicenter står några bilar parkerade, men i övrigt är det inte mycket liv och rörelse i byn. Möter en dam med spark och en liten hund bredvid sig. Hunden ser glad och livlig ut trots kylan och drar hårt i kopplet. Om den varit litet större kanske den kunnat dra både kvinnan och sparken, tänker jag.

Så svänger jag äntligen av 45:an och stannar vid OK i Svenstavik. Efter kaffe med bulle och andra nödvändigheter vrider jag på startnyckeln igen. Den här gången startar bilen utan tvekan och vi känner oss båda upprymda inför den fortsatta färden. Konstaterar att det inte är lika kallt längre, däremot börjar det redan att skymma något. Decemberdagen är alldeles för kort.
Nu är det inte Ljusnan till höger längre, utan Storsjön med sitt stora, stilla vatten. Jag undrar för mig själv om det är någon sanning i historierna om Storsjöodjuret. Det finns till och med skyltar vid vägen som hänvisar till odjursspaning. Något måste det i alla fall ha varit, tänker jag, kanske en stor mal eller någon annan fisk. Varför skulle man förresten spana efter något som inte finns?

Medan skymningen smyger sig på passerar jag flera byar efter väg 321. Jag kommer på mig själv med att fantisera om vilka rörelser som funnits i alla nerlagda affärslokaler. Kanske att det varit en mataffär, bank, post eller bensinmack där för femtio år sedan. Just tomma butiker gör mig alltid så beklämd. Det är en tydlig bild av nerläggningen av Sveriges landsbygd. Jag brukar beskriva mig själv som "en obotlig lantis" och någonstans inom mig finns en förhoppning om att det ska vända en dag och att folk ska flytta ut och byarna leva igen. Men det är inte bara tomma hus i byarna, utan jag passerar även, det som jag i vinterlandskapet, uppfattar som levande jordbruk.

Jag håller en ganska lugn fart eftersom 321:an är känd för att vara livligt trafikerad av älgar och de är ju som mest aktiva i skymningen. Jag ser spår av dem på flera ställen, men tack och lov inga djur. Det är inte bara älgar som trafikerar, utan jag möter ganska många bilar. Är glad åt kaffekoppen som jag drack i Svenstavik, den håller mig vaken och alert. Känner att jag verkligen vill åka den här vägen på sommaren och utforska några ställen. Vid vägen ligger en gammal kyrka som ser ut att vänta på mitt besök. Skyltar som; Hoverbergsgrottan och Fäbodvägen sätter igång min nyfikenhet och jag vill se vad som finns vid vägarnas slut.
Sju långa mil senare blinkar jag vänster och svänger ut på E14. Det är mycket trafik och nu är det nästan mörkt.
När jag kommer in i Mattmar möts jag av en otrolig syn. Jag svänger in på rastplatsen, gräver fram kameran och sätter igång att ta bilder. Solen är på väg ner bakom Bydalsfjällen och det går ett gult band över kvällshimlen. Ångan stiger från älven som guldfärgad rök och hela skogen ser ut att stå i lågor. Ibland är jag på rätt plats vid rätt tillfälle, tänker jag. Skådespelet varar ju bara en kort tid och jag råkar finnas där. Sitter en stund och hämtar andan, hänförd över den vackra utsikten.

Framför mig anar jag silhuetten av Skutan när jag svänger ut på E14 igen. Nu är det inte så långt kvar. Passerar Mörsil och ser till min förvåning en stor skylt som inbjuder till Live Strip tease. Oj, tänker jag, här lever i alla fall landsbygden. Nu har också många tänt sina adventsljus. Det glittrar i granar och buskar, och i fönstren lyser stjärnor och ljus. Nog är det väl tur att advent finns, annars skulle jag nog drunkna i decembermörkret!

Efter att har kört över Indalsälven i Järpen kommer otåligheten. Jag trampar hårdare på gaspedalen och känner bilen sträcka ut. Den manar på mig; Snart snart, säger den. Jag skruvar upp ljudet på radion och sjunger högt till Mando Diao. I bilen, när ingen hör, är jag en tonsäker, fulländad sångerska med vacker röst.
Ler åt ortsnamnet Hålland och saktar sedan farten när jag kommer till korsningen i Undersåker. Jag kör någon kilometer till innan det är dags att lämna E14. Snart ser jag ljusen från sluttningen av Välliste avteckna sig mot himlen och jag skymtar målet för resan.

Efter 281 kilometer, och tre timmar och trettiotvå minuter är jag framme. Framme på den plats som ska komma att bli mitt hem och framme hos den som ska komma att betyda allt för mig.



Plantan är uppgrävd med rötterna
omplanterad
gödslad
och vattnad.

Måtte den trivas
gro
växa
och blomma.

Ännu en gång innan
hösten kommer
och den vissnar ner.
Lena



smileyGOD JUL ALLA LÄSARE!


  • Comments(5)//lenasblogg.lenaost.se/#post218
Next »